May
Saturday 13 August 2011 photo 13/134
|
13
ALEX
Tacoskvällen blev jättemysig, men jag hade en känsla av att min andra halva inte mådde bra. Jag skulle inte lämnat henne ensam hos dom…Hon borde fått gått och hyrt filmer! Jag var alldeles säker på att något hade hänt. Jag skulle med säkerhet fråga henne imorgon. De hade sagt på nyheterna att det skulle bli vackert väder, så vi skulle säkert vara ute. Men vad vi skulle göra visste jag inte…Vi skulle tillbringa åtminstone några dagar här, tills våra familjer åkte hem. Vi hade fortfarande våra saker hos mormor och morfar, men kunde i och för sig bara åka och hämta dom närsomhelst.
I alla fall – när vi sett klart de filmer jag hyrt, gick vi upp och lade oss alla fyra. Jag och Bill lade oss som vanligt på vardera sida, spikraka i sängen, i väntan på at någon av oss skulle säga något…
-Hade du kul idag då? Frågar han plötsligt och pillar lite på täcket. Han verkade så blyg, men var egentligen inte sådär extremt blyg. Men såfort vi var ensamma förvandlades han till en vägg. Han sa varken något, och när han gjorde det, så var det med en väldigt blyg liten röst. Fast det var ju i och för sig väldigt gulligt…
- Jaa, man har alltid kul med er killar! Säger jag och fnissar till. Jag var faktiskt också ganska blyg, men inte såsom Bill.
- Haha, ja…man får väll tacka för den kommentaren…säger han spänt och verkar inte veta vad han ska säga….Vi blir alldeles knäpptysta i kanske 5 minuter…
- Så…du gick på bild estet på gymnasiet? Är det kul? Frågar han till slut.
- Japp, det är jättekul! Jag är inriktad på att måla och rita för det första. Säger jag och ler. Tänk vad kul det skulle vara att måla av honom…tänker jag plötsligt.
- Kan vi inte rita av varandra!? Frågar han en aning spontant. Det får mig att fnissa.
- Javisst! Säger jag och sätter mig upp och tar fram mitt rithäfte där jag har allt jag ritat sen jag började linjen.
- Få se…säger Bill och pekar på blocket. Jag ger honom nervöst blocket och låter honom kolla igenom.
- Du är ju skitbra! Den här gillar jag! Säger han och visar mig porträttet jag gjorde på Alex i smyg när han satt bakom huset och rökte och hade Rogers whiskeyflaska i handen. Känner du honom? Frågar han sen. Jag tänker efter innan jag svarar. Det Var ju trots allt min bror, men det kanske inte var det bästa att säga det…
- Ja…Det är min lillebror. Säger jag beslutsamt. Han ville veta det, så då fick han det. Han ser en aning chockat på mig men nickar förstående innan han ger tillbaka det och hämtar pennor och sitt block innan vi sätter igång. Han var ganska lätt att rita av, men mina tankar flög iväg på annat håll när våra blickar möttes. Jag tappade kontrollen och fick börja om på nytt. Det blev svårare och svårare att måla av honom, eftersom han var så vacker… Det var näst intill omöjligt på slutet.
- Klar? Frågar jag när jag skrivit mitt namn längst ner.
- ja…Ja, det är jag väll…säger han tveksamt och räcker fram det samtidigt som jag. Han var otroligt duktig på att rita om man jämförde med mig! Man såg ju knappt vad jag ritade…
- Wow, det här är ju asbra! Du är verkligen duktig, Alex! Berömmer Bill och skiner upp. Jag blir genast röd och tackar lite tyst.
- Men du är också jätteduktig, Bill! Det här var ju grymt! Säger jag sen. Han ler generat och tackar lika tyst som jag gjort.
- Tack….men det var inte lätt att rita av dig…Du är…börjar han och jag stelnar till. Vad var det han skulle säga? Att jag var ful? Fin? Vacker? Jag får genast panik och känner hur pulsen ökar.
- M…mår du bra? Stammar Bill och lägger en hand på min axel. Jag nickar sakta till. Varje gång Bill rörde mig eller råkade stöta till mig, föll ett lugn över mig. När han inte var i min omgivning, sjönk jag genast ner i jorden och kände mig väldigt….orolig, och nästan deprimerad. Jag började tänka på pappa igen…Och på allt som hade hänt…Jag visste att jag inte skulle tänka på det, och gjorde därför nästan allt jag kunde för att inte göra det. Men det var nästan omöjligt ibland.
Bill ser djupt in i mina mörkbruna ögon. Hans var också bruna, fast chokladbruna, såna som man drunknade i…. Jag log varmt mot honom. Varför måste det här med kärleken vara så svårt? Kunde inte bara de tre små orden hoppa ut ur munnen direkt?! Kunde inte bara man säga det, rakt ut?? Jag kunde inte det. Jag var så sjukt blyg när det gällde det. Kunde inte ens svara på frågan om man ville gå ut med mig. Vi gick och lade oss ganska snabbt den kvällen, som alla de andra gångerna. Vi lade oss ner, sa gonatt och släckte sen lamporna som satt precis vid sängen. Och suckade somnade jag som vanligt i hopp om att morgondagen skulle bli en aning mer lyckad.
lite kort o tråkig del "/.....Men Kommentera om ni vill ha mer:P :D<3
I alla fall – när vi sett klart de filmer jag hyrt, gick vi upp och lade oss alla fyra. Jag och Bill lade oss som vanligt på vardera sida, spikraka i sängen, i väntan på at någon av oss skulle säga något…
Bill ser djupt in i mina mörkbruna ögon. Hans var också bruna, fast chokladbruna, såna som man drunknade i…. Jag log varmt mot honom. Varför måste det här med kärleken vara så svårt? Kunde inte bara de tre små orden hoppa ut ur munnen direkt?! Kunde inte bara man säga det, rakt ut?? Jag kunde inte det. Jag var så sjukt blyg när det gällde det. Kunde inte ens svara på frågan om man ville gå ut med mig. Vi gick och lade oss ganska snabbt den kvällen, som alla de andra gångerna. Vi lade oss ner, sa gonatt och släckte sen lamporna som satt precis vid sängen. Och suckade somnade jag som vanligt i hopp om att morgondagen skulle bli en aning mer lyckad.
Comment the photo
dfr måste du lägga ut 2 nu ;DD <3<3
haha, men det kommer en ikväll också sötnos:*<3:D:D
MEEEEEEEEEEERA!!
<33333333333333333333333333333333
mer kommer när fler läst:D<333
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/457996470/
Visa toppen
Show footer