May
Saturday 13 August 2011 photo 38/134
|
38
TOM
Vi skulle alltså gå ut med det om ca 2 dagar, då vi skulle ha en lite större intervju i tv. Bill hade messat Alex om det, och Emma sagt att hon var redo om jag var det. Men var jag verkligen det?....Var jag inte en kille som tyckte förhållanden inte riktigt var min grej?...Å andra sidan hade jag aldrig riktigt varit ett stort fan av det….Men jag ville verkligen inte att Emma skulle få reda på att jag kände så….Hon skulle ta det fel, och bli sårad….Jag klarade inte av det så…Men hur ska man roa sig när man inte känner sig bekväm? För jag kände mig ju allt annat än bekväm när det gick för fort med saker….
Jag var tvungen att säga det någon gång, det visste jag. Men när visste jag definitivt inte…
-Så, killar…Hur har ni det med kärlekslivet? Där kom frågan. Hjärtat far upp i halsgropen på mig och jag kollar nervöst på Bill som försöker se lugn ut. Jag försöker andas och låter Gustav och Georg svara först.
- Ni då killar? Frågar hon sen.
- Ehm…Jorå…Vi har hittat två stycken…fnissar Bill och ser nervös ut.
- Jaså? Berätta lite…nu är vi nyfikna! Säger hon och böjer sig nyfiket fram.
- Ehm..Ja…de kommer från Sverige, helt vanliga tjejer…Eeh…de är hemma i Sverige nu och så…säger jag nervöst. Hon nickar sakta på huvudet och fortsätter med nästa fråga.
- *pust* Äntligen…då fick vi det gjort! Pustar Bill ut när intervjun är slut. Jag mumlar instämmande till svar och skickar iväg ett ganska kallt sms till Emma. Jag hatade att skicka iväg såna, men jag var tvungen då jag var så trött och less på att gå runt och grubbla på hur det skulle bli…Jag visste att jag inte riktigt pallade ett förhållande…jag vet inte riktigt Vad som gjorde att jag tyckte det, men antagligen var det så mycket press…Eller var det verkligen så?... jag visste ingenting… Ingenting överhuvudtaget om kärlek. Så hur skulle man då göra om man inte kunde Någonting om kärlek, Men var helt Störtförälskad i en tjej som var kär in en själv?...
BILL
Intervjun hade gått bra, och jag var så lättad av att ha sagt det! Tom verkade ganska normal, så var det bara jag som var konstig, eller hade det hänt något mellan honom och Emma?...jag började bli orolig…Tänk om han hade gjort något jag inte visste om? Jag måste få reda på det…
-Tom…? frågar jag på kvällen när vi sitter och käkar pizza framför tv:n.
- Mm…mumlar han koncentrerat.
- Har det hänt Emma och dig något? Alltså….har ni bråkat? Frågar jag försiktigt. Han kollar konstigt på mig.
- Nej..varför skulle vi gjort det? Frågar han förvirrat.
- Nej…jag…jag fick bara en känsla av att någonting inte var bra…Du verkade så stel…ja, kanske lite nervös och rastlös hela intervjun!...säger jag och kollar oroligt på honom. De hade inte bråkat, men det var i alla fall Något som gjorde att han inte mådde riktigt som han skulle.
- Jag vet inte, Bill…Varför ska kärlek vara så svårt??....frågar han och har nu slitit blicken från tv:n.
- Vad menar du? Har du inte din livs kärlek i ditt liv? Frågar jag förvånat.
- Joo..men….jag är ingen sån kille som….duvet, har förhållanden hit och dit…säger han dystert och lägger plötsligt ifrån sig pizzan han nyss börjat på.
- Så du säger att du inte älskar henne?....börjar jag försiktigt.
- Nej!!! *suck* Det är det här som är så himla svårt! Om jag försöker förklara det här för henne, kommer hon tro att jag inte gillar henne! Och jag har aldrig älskat en tjej så mycket som hon förut, Bill! Jag vet exakt hur det kommer bli om jag försöker förklara det...! Utbrister han.
- Men försök kanske i alla fall att förklara då….säger jag försiktigt.
- Men…jag vill inte förlora henne, Bill…säger han och kollar sorgligt ner i skinnsoffan. Han suckar tungt och gnuggar sen sig snabbt i ansiktet..
- Försök att inte röra till det bara, storebror…säger jag och klappar honom på låret innan jag går och lägger mig.
Vi hade spelat våran sista konsert på del 2 på vår Amerika turné, och var nu pågväg hem för att vila upp oss i sisådär 2 veckor, innan vi gav oss ut på vägarna igen, men för att gå på intervjuer och annat. Efter en vecka hemma skulle tjejerna förmodligen komma till oss, vilket var något jag längtade väldigt mycket till! Jag hade fortfarande kvar teckningen Alex gjort till mig, den var verkligen vacker, precis som hon. Jag hör hur Tom går och lägger sig. Stänger dörren om sig med en smäll.
-Vad är det med honom? Har de bråkat? Frågar Gustav ovanför mig.
- Nej…han är bara förvirrad…det är allt…säger jag och blundar för att försöka få en i alla fall liten stunds sömn….
Kommentera för nästa del;D
Jag var tvungen att säga det någon gång, det visste jag. Men när visste jag definitivt inte…
Comment the photo
skitbra,du måste verkligen skriva mer ju! <33
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/462586250/
Visa toppen
Show footer