May
Saturday 13 August 2011 photo 50/134
|
Nuni;) Nu är jag hemma igen *äntligen* och lägger såklart in en till del till sötisarna:*<3
TACK FÖR ALLA KOMMENTARER:D:D<3
49
Nästa dag vaknar jag med mina kläder på, min gitarr har någon hängt upp på väggen igen. Hade hon kommit tillbaka??!
Jag snor runt och får se en tom plats. Men bredvid mig ligger ett litet papper….
"Vi har åkt på bio, ville inte väcka dig….Sköt om dig, storebror<3 /Bill & Alex:)"
Jag suckar och gnuggar mig sömnigt i ögonen innan jag hör Bills bil gasa på mot Magdeburgs enda lilla biograf. Jag stönar och kollar på klockan. 17.40…jag hade sovit väldigt länge, och väldigt tungt. En drömlös natt, förmodligen på grund utav att Emma inte var i närheten. Jag hade alltid drömt när hon var här…Och jag hade bara drömt om henne….Jag hör hur magen kurrar, jag ignorerar den och lägger mig ner i min sköna säng igen, då magen morrar till ännu mer.
-Okay, okay!!! Chilla kompis! Du SKA få käk! Suckar jag och går motvilligt ner till köket och gör i ordning en macka och juice. Det enda jag orkade äta just nu….Efter den lilla "frukosten" gick jag ner till studion, mestadels för att jag hade GRYMT tråkigt. Jag satte mig ner och började kolla på internet efter något roligt, men nej….Sen, efter ett tag hittade jag faktiskt någonting helt ok…
Ett svenskt rockband som hette Neverstore. Jag lyssnade lite på deras låtar, inte riktigt min musiksmak, men helt ok. Då plötsligt träffas mitt hjärta av någonting som kan liknas vid en pil, men av vad vet jag inte. Låten heter "Waiting", och har en sjukt bra text….Den beskriver kanske inte hela min situation, men nästan…Jag letar snabbt upp texten och innan jag riktigt hinner tänka har jag kopierat den och klistrat in den på ett nytt mail. Ett nytt mail till Emma.
"I….I dont know…" *suddar bort*
"This song I….." *suddar bort igen*
"This song might not express all the feelings…." *gör om proceduren tredje gång…!*
"I love you and…." *nä, det skulle låta alldeles för…krävande…*
"Found this song, and it reminds me a little bit of you….<3 I Miss You. I Miss Us."
Äh, så får det bli…tänker jag och tänker precis skicka det, när jag hejdar mig själv.
Jag vågade inte skicka det. Jag sparar det lite snabbt och loggar sen ut och springer genast upp på mitt rum med låten som nyss fastnat, med varenda ord i skallen….
Några timmar senare hör jag hur de kommer hem. De har nog haft det trevligt…tänker jag, och försöker skuffa undan den där konstiga svartsjukan. Allt jag ville var henne….
EMMA
Under de närmsta dagarna gjorde jag som jag bestämt mig för att göra; stänga in mig ganska mycket. Jag behövde alltid göra det innan jag skulle tänka igenom en sak, men å andra sidan så tänkte jag mycket när jag var ensam också….Ville han verkligen ha tillbaka mig och strunta i de andra snyggare tjejerna i världen? Eller var allt en lögn?...Allt jag visste var att om vi måste gå vidare ville jag verkligen lära känna honom bättre. Men kunde jag verkligen förlåta honom för det han gjort?....
Det var nu i slutet av september. Alex skulle komma hem i övermorgon. Just nu var Dressing i skolan, jag hade ju tagit ledigt…Hur skulle de andra i skolan reagera när de fått reda på att jag var Toms flickvän, eller åtminstone hans ex, jag visste ju inte hur mycket världen visste om våran situation…Jag gjorde därför något jag gjort en gång tidigare, då det fick konsekvenser. Men nu, utan konsekvenser hoppades jag, eftersom jag bara skulle kolla läget, om världen visste om att vi kanske inte var tillsammans….
Jag hittade en video som var en intervju. De hade snackat om turnén, och sen kommit in på oss. De hade Filmat utanför vårat hus när jag rasande gick därifrån. Tom hade förklarat; "Vi….vi bråkade lite ja…men om vad vill jag inte lämna ut, det vore respektlöst mot henne….-Men du älskar henne fortfarande?....- Ja, det är såklart jag gör….Den man för första gången blir förälskad i släpper man inte på ett tag. Jag älskar henne fortfarande lika mycket…" jag kan knappt titta på Tom, knappt höra hans röst. Men jag klarar mig igenom kanske halva intervjun. Sen stänger jag automatiskt ner datorn och kollar på mobilen (som jag inte gjort på typ 3 dagar). Jag hade fortfarande honom som bakrundsbild.
Jag måste få luft. Jag tar snabbt på mig jackan och mina slitna svarta converse och går ut. Först ut till parken, där alla kära par håller hus, så jag tänker, att jag går till ett lite mer "destruktivt" ställe. Kyrkogården.
Mammas grav ligger ganska långt bort, med en utsikt över en stor skog och en hel gräsmatta nedanför, fylld av gravar. Det var alltid så kusligt hemskt att gå till en kyrkogård…Så märkligt tyst överallt..
Jag ser ner på hennes grav. En vacker vit fågel sitter på den, och bredvid hennes namn står det också Elizabeths namn. De delade grav. Det ville jag göra med Alex eller Ebba, men ville jag verkligen göra det med Tom?...Jag älskade ju honom, men visste inte riktigt säkert om jag kunde förlåta honom…
-Jag saknar henne…säger en mansröst plötsligt. Jag snor runt och får syn på en kille i min ålder, kanske ett år äldre. Han hade svart hår som hängde lite sexigt över sitt ena öga, lite som Johan förutom färgen och frisyren en aning. Hans blå härliga genomträngande ögon såg tyst på mig då jag kom på mig själv att ha stått och nästan glott på honom…
- Och du är?....frågar jag och kollar konstigt men kallt på honom.
- Minns du inte mig? Skrattar nästan personen. Jag är ju David!
David…?! Vad f*n gjorde han här, NU?!
KOMMENTERA för mer. ;D<3
Jag snor runt och får se en tom plats. Men bredvid mig ligger ett litet papper….
Ett svenskt rockband som hette Neverstore. Jag lyssnade lite på deras låtar, inte riktigt min musiksmak, men helt ok. Då plötsligt träffas mitt hjärta av någonting som kan liknas vid en pil, men av vad vet jag inte. Låten heter "Waiting", och har en sjukt bra text….Den beskriver kanske inte hela min situation, men nästan…Jag letar snabbt upp texten och innan jag riktigt hinner tänka har jag kopierat den och klistrat in den på ett nytt mail. Ett nytt mail till Emma.
Det var nu i slutet av september. Alex skulle komma hem i övermorgon. Just nu var Dressing i skolan, jag hade ju tagit ledigt…Hur skulle de andra i skolan reagera när de fått reda på att jag var Toms flickvän, eller åtminstone hans ex, jag visste ju inte hur mycket världen visste om våran situation…Jag gjorde därför något jag gjort en gång tidigare, då det fick konsekvenser. Men nu, utan konsekvenser hoppades jag, eftersom jag bara skulle kolla läget, om världen visste om att vi kanske inte var tillsammans….
Comment the photo
Minns ju inte denna David så bra :/
kommer ke en om fler läser;D<3
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/464229090/
Visa toppen
Show footer