May
Saturday 13 August 2011 photo 54/134
|
53
EMMA
Första skoldagen var rena rama plågan. Alla tokio hotel fans (vilka var ca 20 st) ville komma fram och ta bilder, fråga saker om killarna, de var helt besatta! Det var ganska jobbigt, men jag fick väll vänja mig….Jag var förvirrad och totalt borta hela dagen, gick runt och yrade för det mesta. Jag hade för mycket på hjärnan…Vi hade nyss börjat med bråk, det jag var sämst i på matten, så det fick jag jobba extra hårt med, sen skulle vi ha massor med prov och läxor i bild tills bara några dagar framöver, och tillslut var jag tvungen att reda ut bråket med Tom…
På lunchrasten sätter vi oss tre för att läsa lite läxor på hålet innan vi började, och jag tar som vanligt fram min minilaptop. Jag kommer plötsligt på att jag inte kollat mailen på säkert 2 månader, och loggar snabbt in på hotmail…
Där finns det såklart Massa mail från facebook, som jag direkt tar bort, några från vänner, och….jag stelnar till…såg jag verkligen rätt? Avsändaren hade namnet "Älsklingen<3", så det var såklart Tom…Jag suckar och harklar till mig Dressing och Alex som lite diskret kollar samtidigt som jag öppnar mailet…
-Nejmen ååh….det är ju den här låten av Neverstore!! Ni vet den dära jättelugna jättefina!! Utbrister Dressing och ser nästan ut att börja gråta…
- Men vad står det efter, jag ser inte härifrån….hör jag Alex säga…jag kikar längst upp, där jag inte kollat ännu….
-"Found this song, and it reminds me a little bit of you….<3 I Miss You. I Miss Us." Läser jag ganska tyst och diskret…
- Emma, han älskar dig verkligen, du måste verkligen försöka fatta det…säger Alex när jag plötsligt hör ett högt fnitter bakom mig. Jag stänger datorn snabbare än en blixt och glömmer snabbt bort Alexs ord…
- Han dumpade dig, eller hur??...Äh, tare lugnt, du hittar någon annan….För han hade ju legat med mig, så varför skulle han då ta tillbaka dig??....skrattar Sannah bakom mig. Tårarna är nära.. även fast jag visste att hon ljög så det bara visslade om det, så sårade det mig en aning.
- Hallå?? Vi snackade faktiskt med Dig, TOMS FÖRE DETTA! Väser Rebecca, en av alla de tjejer som oftast var med Sannah. Inte för att hon behövde någon som stod bakom henne, hon kunde mobbas utan vänner, men bara för att det var lite "coolare" att hänga med henne…Jag vänder mig sakta om. Och går därifrån. Jag hade såå gärna velat slå till henne…men jag fick en chans till.
Vi var halvvägs då fler spydiga kommentarer flög ut ur deras mun….
- Bara så att du vet, han var Riktigt bra i sängen!! Ledsen för att du aldrig får någon kille, men….det är ju inte mitt problem direkt!! Gå och grina för det hos din morsa istället….!
ÅH JUSTJA, DU HAR JU INGEN J*VLA MORSA!! HAHAHHAHAH…..skratten ekar över hela korridoren då jag till sist får nog. ’Jag bryr mig inte ett skit om jag blir reglerad över det jag gör nu, det hon gör är f*n värre’…tänker jag innan jag släpper alla mina väskor, flyger bakåt mot henne och ger henne en rak höger. Jag träffar henne snett bredvid ögat. ’Det räcker för en blåtira’ tänker jag.
- Tänker du ge dig eller vill du blöda ner dina kläder också eller?!! Eller det kanske är fler som vill ha stryk?! Skriker jag ursinnigt. De andra tjejerna kollar skrämt på mig och springer därifrån då jag plötsligt inser vad jag gjort.
Sabbat en massa.
För från och med nu kommer killarna få massor av frågor om det där. De skulle behöva förklara, om inte vi nu skulle lyckats göra det… Jag hade bara försämrat situationen…Och det var raka motsatsen mot vad jag Ville göra.
Jag ville förbättra det, inte sabba det… Men jag sabbade det, såklart….
Några minuter senare går Sannah till skolsyster och jag och farsan kallats in hos rektorn…
-Ja…Emma…har du någon förklaring till varför du gjorde detta?...frågar han bara.
- Sannah har mobbat, kränkt och massa annat sen vi gick i mellanstadiet. Jag fick nog. Hon nämnde mamma. Säger jag bara.
- Ehm…ja…det är ju då så här…jag kan ju kanske inte precis exakt relegera dig, men jag kan avhålla dig från att vara nära Sannah. Om ett nytt slagsmål bryter ut, kan du relegeras. Sen…vill du att jag ska snacka med Sannah om mobbningen?..frågar han lugnt.
- Nej. Hon kommer bara förneka allt… Jag…jag tycker bara att jag, och Alex också om det går, skulle kunna sluta terminen rakt av nu. Jag menar…jag vill inte träffa Sannah igen, och om jag gör det har jag större chanser att bli ännu mer irriterad…säger jag bara och hoppas innerligt att få sluta skolan. Jag pallade verkligen inte det….
- Ja…om du känner att det är obehagligt med skolan, och vi inte kan göra något åt det, är det såklart vi ska låta er gå…men….ja…om det är ok för dig då?...säger han och syftar på pappa. Han nickar stumt på huvudet och skriver på båda pappren om oss.
- Ja, ha ett bra liv, skaffa jobb och utnyttja vad ni lärt er!! Uppmanar rektorn när vi går därifrån… Pappa har suttit som ett pokerface hela tiden vi pratat. Han brydde sig inte, det visste jag.
-Hur gick det gumman?? Frågar Alex när jag kommer ut. Pappa försvinner snabbt…
- Bra…vi två går sista gången i den här korridoren!...säger jag bara.
- Vad menar du??! Relegerade du oss båda?! Utbrister Alex.
- Självklart inte, du stod du 4 meter bort snälla du! Men jag sa att vi inte pallade skolan typ…säger jag bara.
- åh….så…så då behöver inte jag kliva upp imorgon!? Frågar hon.
- Nepp! Kvittrar jag glatt.
- Äh, skippa skolan ni, men Jag ska i alla fall bli en professionell dansare! Säger Dressing och börjar genast öva på sitt breakdance nummer. Hon gick i alla olika sorters dansgrupper, hon hade till och med gått i balett förut, men slutat eftersom det varit "för töntigt"… Själv tyckte jag det var ganska sött, ja, det var väldigt vackert….
Vi gick glatt hem, hand i hand och fnissade och tjöt. Jag hade aldrig varit så lycklig tidigare. Men just då, när jag slog upp datorn igen, såg jag att jag fått ännu ett mail…
-Tjejer! Ett mail…och gissa från vem?? Utbrister jag och de slänger sig framför minidatorn…
- "Rememberd that u liked Guns N’ Roses….<3" Står det och mitt hjärta hoppar till.
- Neeej…har han kopierat…JAG DÖÖÖÖÖR! Utbrister Dressing och tjuter till. Jag läser första ordet och mitt öga börjar fyllas med tårar…Det var min absoluta favoritlåt av dem….jag älskade den så sjukt mycket! Och nu hade jag fått alla dessa underbara ord, av en kille jag älskade över allt annat….Kunde det verkligen vara sant? Kunde problemet vara löst, bara sådär?...
Vi var halvvägs då fler spydiga kommentarer flög ut ur deras mun….
ÅH JUSTJA, DU HAR JU INGEN J*VLA MORSA!! HAHAHHAHAH…..skratten ekar över hela korridoren då jag till sist får nog. ’Jag bryr mig inte ett skit om jag blir reglerad över det jag gör nu, det hon gör är f*n värre’…tänker jag innan jag släpper alla mina väskor, flyger bakåt mot henne och ger henne en rak höger. Jag träffar henne snett bredvid ögat. ’Det räcker för en blåtira’ tänker jag.
För från och med nu kommer killarna få massor av frågor om det där. De skulle behöva förklara, om inte vi nu skulle lyckats göra det… Jag hade bara försämrat situationen…Och det var raka motsatsen mot vad jag Ville göra.
Comment the photo
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/464745058/
Visa toppen
Show footer