May
Saturday 13 August 2011 photo 56/134
|
55
Nästa dag vaknade jag ganska tidigt och tog mig friheten att redan då hämta mina saker hos mamma. Jag går dit med Alexander, eftersom Dressing går i skolan, och Emma sover. Vi knackar inte på dörren, utan går in utan förvarning.
Monster attackerar oss när vi visar oss i dörren. De små glinen vägrade sluta skrika och gorma när vi kom.
-Va gör ni?!! Tror ni att ni bara kan klampa in här eller?! Utbrister mamma. OCH VARFÖR GÅR INTE NI I SKOLAN?!
- Käften din j*vla kossa! Vi gör vad vi vill!!! Ryter Alexander och är nära att gå över gränsen, dvs slå henne…
- Lugna ner dig, Alex!!! Jag och Emma pallade inte skolan, så vi har slutat och flyttar till Tyskland om ett par dagar. Alexander kom inte in på sin linje, vill inte veta av skolan, så han flyttar med oss ner till Tyskland. Om du verkligen älskar oss, låt oss samla ihop våra saker och flytta, om annars, gör vad du vill, men vi kommer ändå att flytta. Säger jag bara och tar med mig Alex och går in till vårt rum.
- Packa ihop Allt du ska ha med dig. Det är sista gången du kliver in i det här huset. Säger jag och börjar packa ihop allt jag ska ha med mig. Någon timma senare går vi ut med hela 3 väskor.
- Hejdå då…muttrar mamma innan hon stänger dörren med ett ryck.
- Jaha, då går vi till den snälle familjemedlemmen…mumlar Alex och hojtar till sig en taxi som kör oss till pappa.
-Jaså, ni flyttar till Tyskland? När kommer ni och hälsar på, och hur tog mamma eran det här? Frågar han. Han ler och ser glad och lycklig ut, han hade varit nykter i hela 2 månader nu!
- Hon brydde sig inte, och jag tror inte vi kommer upp något mera….Enda gången ni lär få se oss är på vårt bröllop. Men det är såklart ett kanske…suckar jag medans jag packar in mina saker, vilka var få, i en svart bag. Där lägger också Alex sina saker.
- Okej…Så du tror verkligen att du kommer gifta dig med honom? Frågar han och jag vänder mig tvärt om.
- Pappa, du vet inte…
- Nej, jag vet att jag inte vet någonting om honom, men jag är bara orolig…Jag vill ju att du ska ha den bästa av de bästa…säger han och ler varmt.
- Tack pappa…men du kan lita på mig, han Är den bästa av de bästa…säger jag och kramar om honom.
- Men du kommer i alla fall upp på den gamle faderns begravning?? Säger han och skrattar.
- Pöh, du kommer aldrig att dö, så mycket du har gjort för din kropp! Se bara, nykter i 2 månader! Du är som en helt annan person! Jag….jag är väldigt stolt över dig, pappa…säger jag och känner hur den lyckliga tårgropen i halsen börjar komma högre och högre upp…
- Tack gumman….men packa klart nu, så ni kommer iväg någon gång! Ni är ju trots allt nästan vuxna! Säger han och ler varmt.
Efter att vi packat klart hemma hos pappa åkte vi tillbaka till Dressings lägenhet, där vi mötte en väldigt, väldigt irriterad Emma. Och då menar jag inte lite irriterad, som man blir på sin lillebror när han petar på en eller sjunger samma irriterande sång, HELA TIDEN, utan Väldigt irriterad, såsom man blir när ens platsmamma som man hatar gjort något, eller när en i klassen sagt något som sårat hjärtat så innerligt, så man slår henne till marken…
Monster attackerar oss när vi visar oss i dörren. De små glinen vägrade sluta skrika och gorma när vi kom.
Comment the photo
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/465219537/
Visa toppen
Show footer