May
Saturday 13 August 2011 photo 57/134
|
Tack för alla übersöta kommentarer!!:D Har bra mkt tid nu på sommar´n, så kommentera på så kommer det upp oftare.....;)
Sorry för en kortis menmen^^<3
56
EMMA
Jag klev upp vid 10 tiden och gick genast motvilligt till "mitt gamla hem". Det kändes hemskt att gå upp för de trappstegen man en gång gladeligen gick upp på…Det kändes ännu hemskare att öppna dörren och möta en ilsken platsmamma i köket.
-OCH VARFÖR TROR DU ATT DU KAN GÅ IN HÄR?! Ryter hon. Jag kollar bara på henne, utan att svara, och går in till mitt rum och stänger dörren. Där står allting som det brukade stå. Jag börjar genast packa ihop det lilla jag hade och när jag nästan var klar knackar någon på dörren. Jag mumlar ett "kom in" och pappa kommer tyst in.
- Så… vart ska du åka nu då? Frågar han kallt.
- Tyskland. Svarar jag lika kallt.
- Jaså? Jag som trodde att du och Tom gjort slut… ENLIGT ALLA TIDNINGAR HAR NI DET I ALLA FALL. Det sista nästan skriker han. Jag rycker till och är nära att börja gråta…’Om bara Ebba vore här…’ Tänker jag….
- Jag måste reda ut det med honom….börjar jag.
- DET ENDA JAG BEGÄRDE, NÄR DU FRÅGADE OM DET VAR OK ATT DU FICK ÅKA IVÄG PÅ EN TURNÉ MED EN KILLE JAG INTE VISSTE ETT J*VLA SKIT OM, VAR ATT DU INTE SKULLE HAMNA I NÅGRA TIDINGAR…!!! MEN VAD ÄR DET HÄR DÅ????VA?!!? Tvillingarna började grina av hans ilskna skrik.
- Jag ska ju för f*n reda ut det! Va inte så j*vla sur!! Du har inte ens träffat honom!!! Du vet inte vad du snackar om!!! Men du vet ju ingenting om vad du snackar om, du vet ingenting om mig, och du bryr dig ju inte heller ett endaste litet skit!! Jag fattar inte vad som flugit i dig sen mamma dog! Men jag antar att du slutade bry dig, för nu sitter du ju här, med en värsta surkärring till fru, är på väg att bli alkolist! Det är f*nimig ditt stora feta problem!!!! Du vet ingenting om mina!!!! Och vet du vad, en lite värre sak är att den enda personen som skulle kunna hjälpt mig i den här situationen, skulle varit mamma! DU KOMMER ALDRIG FÖRSTÅ HUR DET ÄR ATT SE SIN MAMMA DÖ PÅ ETT SÅDANT VIS!!! Ryter jag och springer därifrån med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Jag går sakta hem och torkar bort mina tårar, så ingen skulle se att jag varit ledsen…Jag ville verkligen inte snacka om det, inte just nu…Nu ville jag bara snacka med 2 personer….2 personer som inte ens fanns i livet, och kunde ge mig svar….
DRESSING
Tjejerna hade packat för fullt hemma hos deras föräldrar, och när jag äntligen kommer hem från en tuff dag i skolan, möter jag återigen 2 tjejer, som är i full fart med att packa!
-Tjena, gick det bra idag? Frågar jag och de båda ser snabbt på varandra och sen på mig. Det hade definitivt gått sådär hos Alex och väldigt dåligt hos Emma.
- Okej, ska jag hjälpa er att packa? Frågar jag bara då. De ser tacksamt på mig och mm:ar till svar. De skulle typ ha nästan Allt med sig! De packade ner allt de kunde i väskor, och snart hade de 3 st var!!
- Men…tänk vad killarna ska säga om detta?? Tänk om de tycker att det är för mycket?...frågar Alex osäkert.
- Äh, men ni får väll ringa dem!! Säger jag bara och skrattar lite.
- Usch, jag kommer sakna dig….säger Emma och är nära på att tappa rösten…Jag går snabbt fram till henne och slår armarna om henne.
- Åh, men älskling…vi ses nog nån gång…Och hörni, morsan undra om vi inte ville ha en liten "utflyttningsfest" imorgon? För alla era kompisar, här såklart! Säger jag och försöker låta positiv.
- Det låter bra! Vi kan bjuda in några bara, typ Ost, Johan, Felix och kanske någon mer?...säger Alex.
- Ja, kanske Fredrik? Säger Emma som verkat återhämtat sig en aning.
- Ja! Såklart!! Utbrister Alex och skiner upp. Fredrik var en kille som gick i samma linje som dem, de hade blivit ganska bra vänner, men inget speciellt hade hänt.
- Okej! Då ringer vi upp dom så ringer jag mamma och ber henne handla lite saker! Säger jag och ler stort. De ler lika stort tillbaka och går sen och ringer. Jag ser verkligen hur mycket de ville detta. Det gladde mig, för en liten fest innan de åkte dagen efter var allt de behövde. Trots att jag skulle ha en enorm saknad för dem, skulle jag såklart vara glad för dem. Jag undrade själv hur jag egentligen skulle ta mig igenom det…Jag skulle ju inte precis gråta bara när flyget lyfte, utan också nästan varje natt därefter… De var som systrar för mig, och jag älskade dem så högt. De var verkligen mitt allt.
Comment the photo
Jaaa! jag slutar sommarjobba nästa vecka:D Så vi ke kan ses ngn gång efter dt?....:) (a'<3
omg, jag börja gråta o.o
sjukt bra! mer! :D <3
men tack så sjuuukt!!:D<33 mer kommer:)<3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/465369837/
Visa toppen
Show footer