May
Saturday 13 August 2011 photo 63/134
|
62
EMMA
Chauffören släppte av Alex vid en flott restaurang och jag fortsatte till Grand Elysée Hamburg…Den långa lyxiga limousinen stannade tvärt och jag tittade ut igenom det svarta fönstret. Jag kunde skymta fotgrafer och fans. Typiskt. Men det var medans vingenting jag oroade mig för. Så länge jag var hos min lilla prins så var allting bra;). Och påtal om min lilla prins, så var han inte där när jag några sekunder senare klev ur bilen. Jag bara stod där, och plötsligt kom en vakt fram till mig, där jag stod vid vägkanten…GANSKA pinsamt.
-Tom är på väg, han blev lite sen…säger han. Jag är Klaus förresten, en av hans livvakter. Jag nickar sakta och tackar när en svart bil sakta rullar in vid ingången. Pressen flyger fram som fåglar till en brödbit och värre är fansen. De skriker som om de blir våldtagna….
- Ledsen älskling, men bilen måste in på lagning, och jag fick ta en lånebil…säger han stressat och kysser mig lite kort. En utav fansen skriker till lite extra innan vi går in.
- Det gör inget, sötnos…säger jag när vi är inne och en kypare leder oss till ett bord. Vi beställer pasta och vegetariansk sås, en dubbel (alltså äter vi den tillsammans….) Och efter maten sitter vi bara och stirrar på varandra.
- Så…jag vet väldigt lite om dig, och du nästan ingenting om mig….suckar han.
- Såå….då får du börja!! Säger jag och ler. Han skrattar till och börjar sakta och lite kortfattat berätta om hans uppväxt, barndom osv. Den hade varit ganska hemsk, med mobbning, skilsmässor och massa annat….Jag tyckte verkligen synd om han och Bill…
- Åh, älskling…uscha….det låter inte alls bra…säger jag och lägger en hand på hans. Han ser uppriktigt på mig och suckar tungt.
- Älskling…jag vill att du ska veta, att vad som än händer, finns jag för dig. Jag vill finnas här om du mår skit, ok? Jag vet att du inte vill snacka om din mamma…men jag vill verkligen vara här för dig, så kan du åtminstone berätta hur du känner?....Och om du inte känner för att berätta det öppet på en restaurang så kan jag be alla att dra eller så kan vi åka hem…säger han och stryker sin tumme mot min handrygg. Jag är nära att börja gråta av lycka.
- Tack älskling…du anar inte hur mycket det betyder för mig…säger jag bara och ler varmt.
- så….hur var hon? Frågar han försiktigt.
- Allt som den bästa mamman i världen kan vara. Omtänksam, snäll, sträng, ja….jag kan nog inte beskriva henne….börjar jag och känner hur klumpen är nära att komma upp…
- det är ok…gumman…stöttar Tom medans jag tar ett djupt andetag och fortsätter.
- jag kan ibland inte fatta att hon dog för sin egna bästa vän, framför mina ögon, för att hon älskade henne så mycket…Elizabeth hade varit tillsammans bredvid mammas sida tills hon fick bröstcancer. Ingenting kunde stoppa den, och inom bara några månader var hon borta. Mamma var helt förstörd den tiden. Pappa var som en staty…Det är hemskt att se sina föräldrar så…..Och sen, samma dag som begravningen smög hon upp på taket till där vi höll hus. Jag, som såklart var en morsgris, följde efter henne. Jag kom upp på taket, och där stod hon. Jag ropade på henne. Hon snurrade snabbt runt och bad mig gå ner till Ebba. Jag ville inte. Jag ville vara med henne…… Hon grät hysteriskt och sade bara; "Jag älskar dig gumman, kom ihåg det. Mamma älskar dig mer än allt annat, …..men hon måste göra det här nu…" sen hoppade hon…
…..Jag kunde knappt tro att jag berättat allt. För första gången i mitt liv hade jag berättat allt jag kände för killen jag älskade mest.
- Jag….jag visste inte…stammar Tom och ser ner i bordet.
- Jag…Tom, du är den första som riktigt får veta vad jag känner. Jag älskar dig….
- Jag älskar dig mer, gumman… Mer än du någonsin kan föreställa dig….viskar han tyst och ser djupt in i mina ögon.
- Tom….jag undrar....jag fattar inte hur mitt liv skulle vara utan dig….Innan jag träffade dig, innan jag ens såg dig, var jag den olyckligaste tjejen på planeten….Du förstår inte hur mycket du betyder för mig…Mitt liv skulle vara förstört utan dig….säger jag och kollar han djupt in i hans ögon. Just då kommer en kypare.
- *fniss* "My Life would suck without you". Ni påminde mig lite om den låten bara….säger hon. Kaffe?
- Åh…nejtack…säger jag direkt.
- My life would suck without you….ja, det var f*n sant….säger jag och ler.
- Älskling….det finns inga ord just nu….börjar Tom och bara böjer sig över mig och kysser mig.
- Ska vi åka? Frågar han efter kyssen, då vi fortfarande sitter med sammanknytna händer.
- Mhmm….säger jag och fnissar till. Han betalar snabbt notan och vi sticker därifrån efter några foton och några autografer.
- Usch, jag hatar att bli med på bild…Jag ser så tjock ut….börjar jag när vi sitter i bilen.
- KÄFTEN,… min sköna! Väser Tom och jag rycker till.
- Oj, förlåt, blev du rädd? Frågar han snällt och omtänksamt. Jag ler varmt.
- Nejdå, sötnos…
- Jag menade bara att du är den smalaste kvinnan i världen, för du är ju trots allt 19 nu! Och mycket snyggare än alla de snyggaste kvinnorna i världen! Säger han medans vi hoppar in i bilen och låter hans hand glida över till mitt lår.
- Snygg klänning du hade ikväll…säger han sexigt. Jag skrattar till.
- Jaså, du tyckte det? Det trodde jag aldrig om dig….skrattar jag och messar Alex att vi är på väg hem. De var fortfarande på dejt och snackade bara, men skulle komma hem snart.
- Alex och Bill kommer hem snart, de hade inte ätit klart ännu…säger jag och Toms hand har fortfarande inte rört sig en millimeter.
- Okej…då får vi lite privacy….säger han och ler charmigt. Han vajar till med bilen då han sneglar åt mitt håll.
- Älskling, håll ögonen på vägen…säger jag med blicken fäst på mobilskärmen.
- Det är väldigt svårt när du sitter här, du….säger han och det är verkligen ingen lögn som kommer ut ur hans mun, för det svajar till igen…
- Tom! koncentrera dig….! Säger jag och riktar blicken mot vägen.
- Jaja…säger han men sneglar då ännu mer åt mitt håll.
- Äh, jag tar ratten…muttrar jag och håller ögonen på vägen medans han gasar. Han kollar hela tiden på mig, eller kanske hälsade han på mina två lillasystrar?...
- Det var mycket bättre att du tog över, gullet….säger han och skrattar.
- Ja, men nu är vi hemma…bromsa älskling! Säger jag när vi svänger in på grusparkeringen.
- Okej…säger han och stannar tvärt. Vi kliver ut ur bilen och rusar snabbt in. Jag tar av mig mina högklackade skor och ska precis till att gå när Någon stoppar mig.
- Och vart ska lilla fröken Emma gå då tro? Säger han och ler lite hånfullt. Jag ser konstigt på honom innan han plötsligt lyfter upp mig och börjar gå uppför trappan.
- Åh, hjälp!! Tom, släpp ner mig!!! Du kommer tappa mig!!! Utbrister jag förfärat. Han stannar plötsligt upp i trappen.
- Litar du inte på mig? Frågar han ärligt och kollar in i mina ögon.
- Klart jag gör älskling…! Säger jag och stryker min hand mot hans kind.
- Dåså!! Jag kommer inte tappa dig, jag lovar! Ok? säger han och fortsätter gå och går in i vårat rum.
- Men komigen Tom, nu får du faktiskt släppa ner mig! Utbrister jag.
- Okay! Säger han och lägger mig varsamt ner i sängen.
- Wow, du kunde verkligen bära mig! MIG liksom! En sån tung människa! Utbrister jag och sätter mig upp och börjar ta av mig strumpbyxorna han ler sexigt och tar snabbt av sig byxorna, och snart ligger vi i sängen….
…..Jag kunde knappt tro att jag berättat allt. För första gången i mitt liv hade jag berättat allt jag kände för killen jag älskade mest.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/465902241/
Visa toppen
Show footer