May
Saturday 13 August 2011 photo 68/134
|
67
-Älskling, lugn….vad är det som hänt?! Frågar jag nästan desperat.
- Han….han har börjat…du…Alex hittade droger hos honom, och de började gräla och om polisen får reda på det så åker han in! Säger hon och snyftar mellan orden. Jag för henne till sängen och sätter mig ner så hon kan sätta sig i mitt knä.
- Shh….ingenting är bekräftat, eller hur? Lugnar jag henne.
- Näe…börjar hon.
- Dåså, vi tar en sak i taget….Ok? ska vi åka och kolla till honom? frågar jag.
- Näe, då blir han bara ännu argare….börjar hon innan vi hör en hysterisk Alex brista ut i gråt. Emma rusar till henne och jag följer lite sakta efter. Emma vänder och hamnar plötsligt i min famn.
- Älskling….? Frågar jag oroligt. Hon var för förkrossad för att ens gråta, till skillnad från Alex som satt i Bills famn och kunde knappt röra sig och nästan skrek av rädsla.
- Polisen…de kom….de vill att Alex ska komma till polisstationen….kippar min älskade Emma som var helt förstenad. Då hör vi en dörr smällas igen.
- Älskling, kan du vänta? Jag måste säga till Gustav…börjar jag. Hon bara nickar stumt på huvudet innan jag ger henne en kyss och går ner till Gustav som ser lite fundersam ut.
- Var är alla? Har det hänt något?...frågar han och kollar på mig.
- Alexandras brorsa Alexander har åkt in för att ha använt droger…börjar jag och Gustav stelnar till.
ALEX
Vi åkte kanske vid 14 tiden till Alexanders lägenhet (efter att ha ringt och sagt att vi skulle komma såklart).
-Tänk att Tom kan sova så länge, jag fattar inte! Även om han lägger sig hyfsat tidigt så sover han till 17 om han så vill det! Säger Emma på vägen dit. Vi hade tagit en buss och skulle snart bli tvunga att byta till Alexanders lägenhet. Bussresan dit tog runt en timma och snart är vi framme vid en stor lägenhet. Vi tar trapporna upp till den 3:e våningen, där han skulle finnas. Och ja, den första dörren till höger stod det klart och tydligt : "Alexander Cedenberg". Jag log lite för mig själv innan jag plingar på. Jag var så stolt över honom. Han hade överlevt så mycket skit i sitt liv. Min kärlek till honom var oövervinnerlig. Det tog ett tag innan han öppnade, men efter ett tag så kom han. Han ler lite försiktigt mot mig. Han har på sig ett par vanliga slitna jeans och och en vit t-shirt.
- Välkomna, antar jag att man ska säga? Säger han på sitt lilla förnuliga vis och ler.
- Tackar! Åh vad fint du har det! Trivs du? Frågar jag och kramar om honom när vi kommer in. Det var ganska litet, en tvåa, men ändå väldigt mysigt.
- Jorå, det är nice. Har inte hittat jobb än, men försöker…säger han och kollar lite hopplöst på mig.
- Det kommer nog jobb ska du se! Säger jag och ler mot honom. Men…vad har du…vad har hänt? Frågar jag när jag upptäcker ett litet sår på hans hals. Han hostar till.
- Ehm…jag råka bara…ramla…säger han, men jag tror honom inte, och det märker såklart han…
- Ehm…jag…jag går på toa!....ursäktar sig Emma. Hon visste att vi ville vara ensamma, sånt här var ju inte direkt nytt….
- Vad har du gjort? Frågar jag ganska strängt.
- Inget! Säger han och kollar bort.
- Sluta, jag Vet att du bråkat, vad hände?? Frågar jag.
- Me-en! Inget! Jag bara råka i trubbel, ok? säger han och ser trött på mig. Det syntes mycket väl att han inte ville att vi skulle komma.
- Har du börjat med drogerna igen också eller? Frågar jag och kollar lite sårat på honom. Han kollar bort.
- Alex, jag vill verkligen inte låta hård eller så, men jag vill inte att du ska förstöra för dig själv! Säger jag och kollar nästan hopplöst på honom.
- *suck* Jag pallar inte…börjar han då jag ser något vitt sticka fram från en utav böckerna i hans bokhylla bakom honom.
- Vad är det där? Frågar jag och pekar på det vita pulvret medans jag går mot det.
- Snälla, låt bli…börjar han.
- Alex! Du…varför?! Du fattar inte…
- vad?! Vad är det jag inte fattar?! VA?! Sluta leka mamma för f**n!! Du vet inte hur mitt liv ser ut, så LÄGG DIG INTE I DET!! Ryter han. Tårar börjar rinna ner från mina kinder.
- Alex…snälla…sluta med det! Det är inte bra! Det kommer förstöra dig så mycket…börjar jag. Han bara kollar lite skamset på mig, men hans blick är fortfarande fylld med ilska, irritation och sorg. Emma kommer lite tyst ut från toaletten.
- Lämna mig bara ifred , ok!? ryter han till sist och jag börjar gå mot dörren, har ingen aning om vad jag ska göra…
- Jag älskar dig, Alex…jag springer ner från trappan med Emma bakom mig och viftar till mig en taxi som tar oss hem. Väl hemma springer jag bara upp till toaletten och känner hur hela magen vill vändas uppochner.
- Älskling?!?! Älskling, snälla öppna!! Ropar Bill från andra sidan dörren. Han bankar lite löst och jag öppnar och kastar mig i hans famn.
- Älskling, vad har hänt?! Utbrister han och ser djupt in i mina ögon.
- Han…han har börjat igen…snyftar jag. Han ser lite oförstående på mig när min mobil plötsligt ringer.
ALEX? Snyftar jag lite sansat.
ÄR DET HÄR ALEXANDRA CEDENBERG?frågar en manlig vänlig röst på engelska. Jag stelnar till…Det fick inte vara….
JAA…VAD VILL NI?
VI HAR TYVÄRR HITTAT DROGER HOS DIN LILLEBROR, ALEXANDER CEDENBERG. VI VILL ATT DU KOMMER TILL STATIONEN SÅ FORT DU KAN, FÖR ERA FÖRÄLDRAR BOR VISST INTE HÄR…säger mannen innan jag tappar mobilen...Bill avslutar samtalet och och kramar om mig, hårt. Jag skriker till när jag känner hur mitt hjärta plötsligt krossas. Emma rusar in och det enda jag hör är Bills röst som säger: "Han…han är på polisstationen…" Emma drar efter andan och allt blir tyst, och det känns som om hela min värld just gått i tusen bitar.....
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/466117391/
Visa toppen
Show footer