Saturday 13 August 2011 photo 80/134
|
79
Jag rycker till och öppnar hastigt ögonen och ser mig omkring. Jag måste somnat som de andra…tänker jag och känner hur jag får lock för öronen och hur hjulen till flygplanet nuddar marken. Nu var jag på okänd mark. Det fick mig (på något konstigt vis) att komma och tänka på min kära far. Och min käre nästbästavän Dressing/Deborah. Kanske jag skulle ringa dem? Jag fick inte sluta upp helt med min kontakt med min far, det visste jag, och definitivt inte med Dressing, men kontakten med Anita var för längesen redan bruten och krossad till småbitar.
Killarna vaknar snabbt och passar på att ta på oss ögonbindel….Jag går i totalt mörker, litar helt och hållet på min pojkvän Tom.
Snart kommer vi fram till en bil, men där får vi inte ta av oss dem…Vi åker i kanske en kvart, vad vet jag? Det enda jag vet är att vi måste vara på ett varmt ställe, för jag känner hur svetten rinner…
-Varmt älskling? Frågar Tom och torkar svetten från min panna.
- Mhmm! Släpp ut oss och låt oss se!!!! Ber jag men de bara skrattar….Bilen (eller bussen??) stannar och vi går ut.
- Ska vi låta dem se nu, Bill? Frågar Tom elakt.
- Näe, vi låter dem ha på dem ett tag till! Fnissar Bill samma sekund som den far från mina ögon och jag ser ett vackert paradis!
- Wow! Vart är vi?!! I himlen??? Utbrister Alex.
- Haha, näe! Så mycket pengar har vi inte, sötnos!! Säger Bill och skrattar.
- Näe, men det räckte till Maldiverna! Säger Tom och kramar om mig bakifrån.
- Så vackert det är….säger jag beundransvärt.
- Mhmm….och tänk att vi ska stanna här i en vecka….underbart, men kort! säger han och kramar mig lite hårdare. En utav livvakterna hostar till och han släpper mig snabbt och går tillsammans med oss in till lobbyn (som var väldigt vacker) och checkar in oss. En tjej i receptionen följer oss en bit ut till havet, till ett litet "stugområde" som vi i Sverige skulle kalla det. Det här såg mest ut som ett palats.
- Here´s your private little house, as we call it. We have two headmasters room, one kitchen and 2 bathrooms in connection with the bedrooms. You also have a pool outside, as you may have seen. Any questions? Säger hon trevligt.
- Yes, do you have any swimming pool or bathing area? And can you get the dinner sent here? Frågar Tom.
- The swimming pools is over there, It´s open from 08.00 – 20. 00. And then we have the beach over there, where you also can dive from the little house on the bridge overe there. And the dinner we can fix! Säger hon och ler strort.
- Okay! Thank you! I don´t think we need anything else!
- Ok, call the reception if you want something! Säger hon och går. Tom rusar till ett stort rum och Bill till ett annat.
- ÄLSKLING, KOM DÅ!!!! Säger Tom och kommer tillbaka och lyfter upp mig. Jag piper till och skäms lite över att vakterna står kanske 2 meter därifrån och ser på allt igenom sina mörka solglasögon….Tom skrattar bara till och ser till att mina väskor kommer in och väl inne i det stora och fina rummet far jag ner i sängen.
- Nuuudu….säger Tom och skrattar till.
- Du skulle bara våga, Tom! varnar jag och håller för min mage.
- vadå?? Vad skulle jag våga?? Säger han retligt och kysser mig lite lätt.
- Vad ska vi göra här egentligen? Frågar jag plötsligt.
- Äh, koppla av bara innan turnén! Efter allt så förtjänar ni det! Säger han och väntar i kanske 10 sek innan han plötsligt börjar kittla mig….Jag utbrister i hysteriskt skratt, men får mig inte ur hans grepp.
- Tooom! Slääpp!!! Ber jag.
- Bara om du säger det hemliga ordet……
- Det hemliga ordet….Vad är det???
- Haha, det är just det Du ska säga! Skrattar han. Jag tänker.
- Liebe….nästan viskar jag och han slutar direkt.
- Jag älskar dig…viskar han och stryker sin hand igenom mitt hår.
- Jag älskar dig mer, Tom….viskar jag och kramar om honom. Jag undrade för en sekund hur mitt liv skulle se ut utan Tom. Jag skulle förmodligen ligga på kyrkogården i Stockholm nästintill min mor och Elizabeth, tillsammans, eller i samma kruka som Alexandra.
Det var Här jag hörde hemma. Här jag verkligen kunde känna mig trygg och Här jag alltid skulle stanna. Här, i hans trygga, varma famn.
Snart kommer vi fram till en bil, men där får vi inte ta av oss dem…Vi åker i kanske en kvart, vad vet jag? Det enda jag vet är att vi måste vara på ett varmt ställe, för jag känner hur svetten rinner…
Comment the photo
30 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/466971556/