May
Saturday 13 August 2011 photo 96/134
|
95
Dagen därpå, allstå måndag.
ALEX
Första dagen på jobbet. Det bara sög i magen, trots att jag ätit en ganska rejäl frukost för att orka med hela dagen….När vi väl fått in William i Bills bil, vrider jag sakta om nyckeln med nervositet i kroppen.
-Usch…är du nervös? Frågar Emma som aldrig brukar vara nervös för sånt här…
- Jaa.. faktiskt lite….jag menar, tänk om något händer….fast det är ju en bank, vad kan hända där liksom?? Skrattar jag lite nervöst.
- Jaa, du har rätt….suckar hon. Men du, följer du med och kastar frisebee med William idag? Frågar hon sen.
- Jadå! Vi kan göra det i typ en halvtimme då typ, och sen äta den andra halvtimmen! Säger jag och Emma instämmer. Jag kör i riktning mot banken och inom några minuterär vi framme. Vi hoppar ur och går bakvägen med William och träffar på vår nya chef.
- Åh, vad bra att ni kom! Precis i tid! Ni ska sitta ungefär bredvid varandra, hunden får ha det här rummet här bakom! Lunchen börjar tolv och slutar ett, alltså ni ska vara här ett annars….ja, annars kan vi talas vid efter ni slutat, alltså fyra.
- Okej! Vad bra! Då börjar vi bara då! Säger Emma och låter William lägga sig i rummet bakom henne. Vi sätter oss ner och så börjar kunderna komma…..
Efter ungefär 4 h ringer en liten klocka, och en tysk kvinna sätter en lapp för alla fönster och platser där vi sitter, där jag gissar att det står "Lunch 12-13.00" eller något liknande. Emma tar ut William och så går vi ut och sätter oss tillsammans med en livvakt vid en bänk och äter vår lunch.
-Hur har du haft det de senaste timmarna då? Frågar jag Emma.
- Jorå, ganska lugnt. Tråkigt….får väll lägga passians eller något för att hålla sig vaken….muttrar hon. Jag skrattar till. Hon ler muntert mot mig. Snart är mackorna som var vår lunch uppätna och Williams tur att få göra något. Vi kastade frisebee i drygt en kvart och sprang lite med honom innan vi gick tillbaka till kontoret.
Efter en hel jobbig arbetsdag kommer vi utmattade hem och bara sätter oss ner i soffan med varm choklad.
-Åh, ska vi inte baka chokladbollar? Frågar Emma.
- Okej! Säger jag och så börjar vi ta fram ingredienserna, och snart är vi klara! Vi tar en var och lägger sen resten på en tallrik i kylskåpet, innan vi sätter oss framför tvn igen. Cirka 2 timmar senare hörs det steg i trappan ner till musikrummet.
- Nämen tjena! Säger Gustav och lyser upp. Han ser gladare ut än vanligt, konstigt nog….
- Tjenare! Det finns chokladbollar i kylen om ni vill ha! Säger jag och ler.
- Åh, vad gott! Tackar tackar! Säger han och går mot kylen. Då kommer också Bill och Tom och alla de andra som vi inte riktigt kände….
- Emma! Utbrister Tom och nästan springer fram till henne som om det hade gått fem år sen de sågs….Jag och Bill däremot – möttes i en varm och skön kram.
- Såå, hur var första dagen på jobbet? Frågar Bill och ler.
- Jorå, bättre än ingenting! Säger jag och ler stort.
- Åh vilka goda chokladbollar! Tack för dem! Och kom ihåg nu, på fredag, här hemma? Säger Georg.
- Jarå! Bring your girl! Gustav, du kan också komma med! Säger Tom med armarna runt Emma. Gustav ser med en litet underlig blick på dem men tackar ja innan de går.
- Så, killar! Alltså några intervjuer nu imorgon och sen….ja, fördetmesta är det bara det tills promotturnén nästa vecka. Säger en utav de som jobbar med dem.
- Vadå för promotturnré? Frågar jag.
- ehm….en…vi ska åka runt och sälja vårt…börjar Bill.
- Ja, jag vet vad det är! Men varför har ni inte sagt något!? Även om vi kanske inte kan komma med, så….säger jag bara och suckar tungt. Äh, jag måste gå upp och vila….säger jag sen och går upp. Jag hör fotsteg bakom mig men jag går bara vidare.
- Älskling….börjar Bill.
- Nej, sluta Bill…jag orkar inte…säger jag och hör de andra åka iväg.
- Älskling…snälla låt mig tala klart…jag orkade inte berätta det, för jag….jag…jag trodde att jag inte-…..jag klarade inte av det…Tom har berättat det för Emma, men hon trodde du visste eftersom jag hade sagt att jag hade sagt det till dig….jag…förlåt…jag skulle berättat det tidigare. Du skulle ju fått reda de från Mig. Jag älskar dig ju. Säger han och jag ler varmt mot honom.
- Tack älskade du…jag älskar dig med. Men…hur länge ska ni vara borta? Frågar jag.
- Några veckor bara… tror att det blir runt en eller två. Kanske tre. Säger han. Jag suckar och kollar ner i golvet.
- jag vill…jag kommer sakna dig….säger jag sen.
- jag med, men gumman….vi kommer klara det, ellerhur? Vi klarar allt. Säger Bill.
- Klart vi gör. Säger jag och skrattar lite lätt innan jag somnar i hans famn….
Comment the photo
ps. jag följer den här serien fast jag inte har bdb. ;D vi ses om 1 vecka i skolan. ;D om ni skulle få väldigt lång håltimme får ni väl hälsa på på jobbet ;) ds.
jaa, det gör vi:)<3
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/472768970/
Visa toppen
Show footer