May
Saturday 13 August 2011 photo 109/134
|
108
Jag var tvungen att snacka med Bill, så direkt när vi kom hem, drog jag med honom till uteterrassen och stängde glasdörren en aning stressat och irriterat. Men mest oroligt.
-Vad är dett med dig??? Får jag inte ens packa upp?? Väser Bill på tyska, jag drar honom bort till poolen med en suck.
-Bill…jag…förlåt, men jag är verkligen tvungen att snacka med dig…Om…Gurra….suckar jag. Bill ser förstående på mig, och jag visste att han hade tänkt på samma sak.
- Jaa…jag förstod nästan det….Märkte du hur….okoncentrerad han var hela turnén?
- Mm….jag…jag tänkte fråga varför, men jag….fega ur…
- Jag frågade, och han förstod inte vad jag menade, men det konstiga var, att han till och med rodnade litet!
- Jaså? Jag rynkar på pannan när Emma plötsligt knackar på rutan.
- 10 minuter, honey! Säger jag och suckar.
- jag….såg du …nej det kanske du inte gjorde….säger jag och känner mig fruktansvärt besviken och kluven.
-Vad menar du, Tom? varför snackar du inte? Säger Bill och jag förstår precis vad han menar.
- *suck* När jag och Emma klev på planet…Gustav gick före Emma, och han….han log som jag brukar göra, Mot henne….men han såg…besviken ut….suckar jag och kliar mig i bakhuvudet.
-Så du tror…?
- Vad annars kan det betyda om Hon också log tillbaka, SÅDÄR?! Ryter jag och sparkar omkull en stol. Bill lägger snabbt sina händer på mina axlar.
- Lugn, brorsan…DU vet att Emma inte känner så…
- Men hon var nästan inte ens närvarande hela turnén!!! Det känns nästan som om hon…..älskar Gustav….säger jag och viskar nästan de sista orden. Bill suckar tungt.
-Men snacka med henne då! Det kanske inte är så!!
Jag suckar argt.
-Hur då?! Hon kommer bara lämna mig….hon älskar mig inte… jag ….snälla, Bill, jag vill verkligen inte förlora henne Igen….säger jag och känner hur flashbacks kommer och går, och hur gråten kommer upp i halsen.
- Shh…Kom här, storebror…säger Bill och tar mig till hans famn, med mitt ansikte riktat mot gården. Jag släpper ut allt. Jag struntar i papparazzin. Jag måste också få gråta ut hos min lillebror någongång…
-Tjejerna är oroliga, Tom….börjar Bill. Gråten slutar plötsligt upp. Jag suckar tungt och krånglar mig ut ur hans famn.
- Hur ska jag göra, Bill?
Bill suckar tungt och ser över min axel, där tjejerna förmodligen står.
-Tom. Du Måste snacka med henne. Lova mig det, ok?
- Jag lovar. Säger jag, torkar tårarna och går sakta mot dörren. I vardagsrummet sitter de två med oroliga ansikten och väntar.
- Älskling?? Ordet skär i mig som tusen sylvassa knivar..
- Emma, jag tror inte….börjar Bill, men Emma ignorar honom.
- Älskling, vad har hänt?? Fortsätter hon, då Bill får tag i henne, medans jag springer upp för trappan och in till mitt rum (eller ja, numera mitt och Emmas rum) och låser om mig.
Därinne har redan Emma tagit upp sin resväska. Jag suckar tungt och tar fram en gitarr för att få tankarna på annat håll. Men alla texter, alla ackord, leder antingen till Gustav, eller till Emma.
Emma kom inte upp. Antagligen hade Bill berättat att jag ville vara ensam, men undra om han hade sagt vad som hänt?
Knappast.
Inte min andra halva.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/477732431/
Visa toppen
Show footer