May
Saturday 13 August 2011 photo 112/134
|
111
TOM
Jag vände rasande om och gasade på som jag aldrig gjort förut. Hur kunde jag vara så DUM?! Jag älskade ju Emma, så Hur kunde jag Såra henne???
Jag rusade in när jag slarvigt ställt audin i garaget, och rusade in.
-Emma?! Ropar jag förtvivlat, och plötsligt får jag syn på henne vid köksbordet. Hennes kinder var täckt av randiga märken av tårar. F*n Tom, VAR DU VERKLIGEN TVUNGEN?!?! Jag gick sakta fram till henne.
- Emma….förlåt mig…jag var så dum….jag….började jag och sökte efter ord…
- Vi måste säga något till Gustav….var det enda hon sade. Hennes ögon var snälla. Förstående.
- Emma…hur kan du vara så barmhärtig mot mig efter allt detta?? Skrattade jag. Hon log tillbaka.
- Därför att jag känner dig Tom, och jag älskar dig. Säger hon, ställer sig upp och kysser mig passionerat, och den här gången var det min tur att ramla baklänges.
- Du är alldeles för snäll med mig, älskling….
- Jag vet…men det gör väll ingen skada? Eller? Fnissar hon. Jag ler varmt mot henne. Jag var så otroligt lättad över att ha hittat Henne. Jag kramade hårt om henne.
- Jag älskar dig så himla mycket, Emma. Viskar jag i hennes öra.
- Älskar dig mer, Tom….viskar hon tillbaka och kollar sen allvarligt på mig. Jag visste precis vad hon tänkte.
- Älskling. Han kommer bli arg om jag går och pratar med honom. Du måste göra det…Vi kan åka imorgon till hans lägenhet, jag kan vänta utanför….säger jag och styker min handrygg över hennes kind. Hon suckar tungt men nickar sakta.
- Okej. Vi åker imorgon…Vi 12?
- Det låter bra…Men nu vill jag helst gå upp…säger jag och ler charmigt. Hon skrattar till.
- jaså, Det vill du? Skratttar hon och går upp till vårat rum tillsammans hand i hand med mig…
EMMA
Jag vaknar inte skärskilt tidigt nästa morgon och somnar därför om i Toms varma famn. Jag var så glad att han var tillbaka, och efter igår, visste jag säkert att det var Han jag skulle åldras med. Dela mitt liv med.
Några timmar senare vaknar jag igen och då med Toms stora ögon över mig. Mitt hjärta gjorde ett extraslag och jag konstaterade att jag var klarvaken.
-TOM! Skrämm mig inte så!! Säger jag. Han skrattar bara.
- Förlåt min älskade…Men klockan är tolv, och jag har ringt till Gustav och sagt ….att vi kommer över…. Säger han och han blir plötsligt allvarlig. Jag suckar tungt. Usch, måste jag verkligen Göra det??
- Okej…vänta på mig nere, vi tar någon burgare eller något på vägen….säger jag och börjar klä på mig.
Tio minuter senare är jag klar och vi kör mot Gustavs lägenhet, och på vägen käkar vi som sagt en burgare, medans papparazzis intressant kollar på…
Gustavs lägenhet låg inte så långt bort, om man jämförde med Georgs hus. Han hade flyttat ihop med sin flickvän nu. När vi var framme hörde jag en tung suck, och den kom från mig själv. Toms hand flög plötsligt på min, som legat vid växelspaken hela resan.
-Älskling…lycka till….säger han bara och kysser mig innan jag osäkert går ut ur bilen, och in till huset. Jag tar hissen upp. Vill få detta överstökat så fort som det bara är möjligt.
Gustav bodde nästan längst upp, i den största lägenheten. Jag plingade nervöst på och undrade om jag skulle springa ner till Tom igen…Men han hann komma innan jag gjorde något…
-Tjena! Kommer inte Tom?? frågar Gustav när han öppnar.
- Ehm…nej… han sitter nere…jag ville snacka med dig…ensam… säger jag och skruvar på mig.
-Eh…ok….kom in! Säger han och öppnar dörren mer så jag kan komma in.
Lägenheten var verkligen stor, och han hade inrett jättesnyggt!
-Snyggt! Säger jag för att lätta lite på stämningen, som i alla fall jag tyckte inte höll för ett seriöst samtal….
-Tackar! Slå dig ner,förresten! Vill du ha lite pizza? Frågar han och pekar på några pizzabitar som antagligen blev över när han ätit frukost..
- Näe tack, jag har redan ätit….på Donken.. säger jag bara och slår mig ner i soffan.
- Okej…eh…men vad var det du ville snacka om?... säger han och jag blir helt ställd. Vad skulle jag säga, utan att såra hans känslor? Utan att splittra Tokio Hotel? Utan att förstöra deras, och min vänskap??
- Jo….Gustav…jag….jag vet att…att du är förälskad i mig…börjar jag och han kollar skamset ner i marken.
-…..Tom vet det också…..
Hans ansikte blev panikslaget.
-Är han….arg på mig?.... frågar han försiktigt.
- Nej…jag kom bara för att berätta att jag inte känner såsom du gör…Men jag älskar dig verkligen som vän, och det vet jag att Tom också gör, oavsett vad du känner för mig… säger jag och hoppas att han förstår…Han nickar sakta på huvudet.
- Jag förstår…Förlåt om…Tom blivit arg eller något…jag känner honom….Men han….Ja…man kan ju inte direkt hjälpa att man blir kär….säger han bara.
- Näe…precis….säger jag bara. Men plötsligt ler han stort mot mig.
- Men jag är glad att du i alla fall kom och berättade…Det känns på något sätt bra…säger han och ser ut som en liten glad pojke.
- Ja….säger jag och ler varmt tillbaka.
- Men… jag tror Tom väntar på mig därnere…så vi ses…säger jag, kramar försiktigt om honom och börjar gå mot dörren.
- ha de så bra, och ta hand om dig! Säger jag och går ut och in till hissen. En lycklig och lättad suck far igenom mig och jag springer ut till den svart vita audin.
- Hur gick det? Frågar Tom en aning oroligt.
- Jättebra! Han tog det jättebra! Säger jag när jag hör Bonos röst i högtalarna.
- U2?! När började DU lyssna på DEM?! Utbrister jag och skrattar lite.
- När jag upptäckte att Bono sjunger som en gud? Skrattar Tom tillbaka och kysser mig, och sjunger med…
-"It´s A Beautiful DAAAAAAY!!!! HEEEEEEAAAY!!!!" skrattar han och jag sjunger också (såklart med).
-" It´s A Beautiful DAAAAAY! WOAAAh, Don’t Let It Get Awaaaaay!!!" sjunger vi lyckligt I kör, medans vi kör hemåt….
Comment the photo
mer kommer^^<3
31 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/478061509/
Visa toppen
Show footer