May
Sunday 14 August 2011 photo 8/26
|
Kapitel Sju
Pappa undrade hela tiden om jag var ledsen, och han frågade till och med några gånger om jag var deprimerad.
Jag sade alltid "Nej, det är jag inte, pappa."
Fast alla visste ju att jag på något sätt var det.
Men jag var ju inte direkt Deprimerad. Jag ville ju inte precis Dö, eller skära mig för att få bort smärtan.
Jag tyckte bara så synd om mamma, men samtidigt Hatade jag verkligen henne för att ha skrattat åt mig. Hånat mig.
Men vad hon än gjorde mot mig, älskade jag henne ändå.
Jag kom till och med ihåg att hon slog mig en gång, då hon var riktigt full, och kom på mig att lukta rök.
Men jag älskade henne så högt ändå.
Ingenting kunde förändra min kärlek till henne. Hon var mitt allt.
Hon hade tagit hand om mig, tagit mig till världen. Det kunde jag bara inte ändra på.
Jag älskade inte Diana på samma sätt. Inte alls. Ibland såg jag inte ens på henne, som om jag Hatade henne, men det gjorde jag såklart inte heller. Jag brydde mig helt enkelt inte om henne så mycket, och såg ingen anledning att gå ut och shoppa med henne någon helg. Det blev som om hon skulle försöka bli Min Mamma.
Men Min Mamma, var Christina Hannah Marilynn Jones. Och ingen annan.
När jag var ca 15 år, när Kim var 18, flyttade han till New York, och fick jobb som journalist på en stor tidning. Sedan dess har jag inte träffat honom skärskilt mycket, förutom på vissa tillställningar, och intervjuer då.
Kim var nästan den Enda som förstod mig. Det var ju Han som kramat om mig när mamma och pappa bråkade på kvällarna. Han som sjungit vaggvisor.
Ja, man kan nog säga att han visade mig vägen till Musiken genom dem. Han öppnade en helt ny värld jag inte kände till, men sedan blev mitt Hem.
"Det är tack vare DIG, Kim Jones Miller, som jag är här på scenen idag. Den här låten är till Dig."
Thank You For My World.
Comment the photo
Du skriver jättebra! <3
Men vad hon än gjorde mot mig, älskade jag henne ändå.
Jag kom till och med ihåg att hon slog mig en gång, då hon var riktigt full, och kom på mig att lukta rök.
Men jag älskade henne så högt ändå.
Ingenting kunde förändra min kärlek till henne. Hon var mitt allt.
Hon hade tagit hand om mig, tagit mig till världen. Det kunde jag bara inte ändra på.
shit! de är som att du tagit det ur min hjärna.... ;o <3
älskar det! du är fan en gryym författare! :DD <33
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/481510650/
Visa toppen
Show footer