Saturday 13 August 2011 photo 127/134
|
Saturday 13 August 2011 photo 127/134
|
126
Emma såg allvarligt på mig.
-Hon är ok, Bill. Men den har inte kommit till världen. Doktorn sade att det kommer drölja ytterligare några veckor. Säger hon lugnt.
Jag nickar sakta och sneglar mot det rum Alex låg i. Jag och gick sakta in. Hon sov. Jag satte mig på stolen Emma förmodligen suttit vid, och tog tag i hennes hand, och kysste den försiktigt.
- jag älskar dig….
Jag vaknar nästa morgon av att en doktor kommer in, tillsammans med Tom och Emma. Alex hade förmodligen vaknat för längesedan.
-God morgon, sömntuta..fnissar hon och ser trött på mig.
- God morgon… ler jag stort. Hon skrattar till och suckar lyckligt.
- Ehm , ja….Enligt mig så skulle du, Alexandra kunna åka hem vid det här laget, och fortsätta som du gjort förut. Du kan komma tillbaka om några veckor, eller när du känner att ditt vatten går. Säger doktorn lugnt. Alex ler och nickar sakta.
- Om ni har några frågor kan ni ringa mig, eller sjukhuset. Säger han och räcker mig ett visitkort.
- Okay. Tack så mycket för hjälpen!
- Ingen orsak! Behöver ni hjälp till bilen?
- Eh….jag vet inte…Kan du gå, älskling?...
- Jag tror det…Men tack för omtanken! Log hon vänligt och såg lyckligt på mig. Jag var 100% säker på att hon skulle blir Världens Bästa Mamma.
Vi hjälptes alla åt att hjälpa henne till bilen, och åkte sen hem. Tom körde till vårat nya hem varken jag eller han varit i innan.
När vi kom fram hjälptes vi åt att hjälpa henne i våran säng, som fanns på övervåningen, och som såklart var samma säng som vi hade haft i Tyskland.
-Älskling….Alex såg upp på mig där hon låg i sängen.
- Ja?.... svarade jag snabbt.
-Emma, visa honom… log hon och jag snodde runt, där Emma och Tom stod, bredvid en dörr.
-Varsågod, farsan! Skrattade Tom. kunde det vara? Neeej…..