May
Saturday 13 August 2011 photo 128/134
|
127
Längst till höger var det ett litet fönster, och nästan rakt fram när man kom in, en spjälsäng. Den lockade fram många minnen….Jag log varmt, och kom på hur mycket jag faktsiskt Älskade Barn.
-Gillar du det? Alexandra hade rest sig, och stod nu bakom mig.
-Älskling….det är helt…fantastiskt…..jag ÄLSKAR det!!! Kippar jag fram med tårar fallande ner från mina kinder. Jag vänder mig om, och kramar om henne. Hon torkade försiktigt mina tårar och log varmt.
-Jag trodde väll det…jag fick lite hjälp av Tom…log hon varmt. Jag log varmt mot Tom, och gick fram och kramade om honom, hårt.
-Tack Tom. Och, Tack Emma.. log jag stort.
- ingen orsak, lillebror…log Tom varmt. Jag tittade en sista gång på det lilla underbara rummet, innan jag hjälpte Alex till sängs igen.
Nästa morgon fick jag samtal från David. Jag var på så gott humör, och ingen kunde trampa ner mig nu!
"Bill, vart f*n är ni?!" Han lär irriterad, förmodligen för att vi bara stuckit.
"Har du inte hört?...Alex åkte in på sjukhuset igår. Jag tänker inte missa mitt barns födelse, David." sade jag med bestämd röst.
"*suck* Ja, men du måste ändå ta en intervju från Singapore. Via telefon isåfall. De kommer ringa om några timmar, så var beredd, ok?"
"Visst."
"Jag måste dra nu…Lycka till, och hälsa Alex från mig…"
"Det ska jag göra, tack hejdå!" sade jag och vände mig mot min sovande ängel. Jag log varmt, när dörren sakta öppnades. Jag brydde mig inte om personen som kom in. Just nu brydde jag mig om 2 personer framför mig.
-Bill…vi måste fixa några saker…Det har kommit möbler från Tyskland, och vi måste fixa lillstudion….Låt henne sova… hörde jag Tom säga. Jag ryckte till, och suckade snabbt, innan jag lämnade Alex och barnet med en kyss på hennes panna.
ALEX
Jag sov länge. Drömde vackert, och hatade varje gång mina ögon öppnades, för att inse att jag inte var i drömmen längre…
Jag drömde om Bill, och vårat kärleksbarn, om våran tid, och också om barnets uppväxt…
Men på något sätt, tyckte jag att det alltid varit två små underbara saker därinne…Men jag hade inte vågat säga något, om det skulle vara bara en…Det skulle bli lite pinsamt enligt mig….Och jag ville inte skrämma livet ur alla…:P
Några veckor efter sjukhusbesöket, hade värkarna kommit och gått, men vissa tuffare än de andra (vilket jag inte heller vågat säga), låg jag fridfullt och kollade mailen, och gick in på facebook, där massor av okända fans gratulerat mig till Bills och mitt barn. Det var helt sjukt vad de var stöttande, det var nästan som om de kände en ända in i märgen.
Men det kändes skönt att de inte hatade mig, och barnet, utan att de var lyckliga, för min och Bills skull…
Jag skrev ett inlägg på min blogg (som många fans också kollade på), och bloggade lite om det lilla krypet där inne, som sparkades lite emellanåt, men jag skrev alltid, att jag älskade den så mycket ändå…
Jag skrev mycket under min graviditet. Om de första värkarna, svarade på många frågor till andra gravida tjejer, och stöttade andra yngre tjejer, samt om mitt sjukhusbesök…
Genast när jag kände värken då, skrev jag direkt.
"Oj, här hugger det igen. Men den här gången känns det…
SHIT.
VATTNET GICK.
MÅSTE DRA HEJDÅ MINA SÖTISAR. O.O"
jag låg skräckslagen i sängen med datorn framför mig, och publicerade inlägget, innan jag desperat skrek, för full hals:
-BIIIIIL!!!!!!!!VATTNET GICK!!!!!!!!!!!......
SHIT.
VATTNET GICK.
MÅSTE DRA HEJDÅ MINA SÖTISAR. O.O"
jag låg skräckslagen i sängen med datorn framför mig, och publicerade inlägget, innan jag desperat skrek, för full hals:
Comment the photo
tack så grÿÿmt mkt^^:D<33
mer kommer ti veckan^^<3
:D
hihi... du skriver jättebra! ;)
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/481513064/
Visa toppen
Show footer