May
Sunday 14 August 2011 photo 9/26
|
Kapitel Åtta
Jag minns så väl, när jag var endast 15, och skulle Äntligen sjunga på skolans soaré.
Jag hade bestämt mig för "Because Of You" av Kelly Clarkson. Jag var superpeppad, tänkte att, Äntligen skulle mamma bli Stolt över mig. Att jag Äntligen skulle övervinna allas fördomar, krossa allas tvivel.
Men, en hemsk sak, försvinner inte så lätt.
Lokalen började fyllas, och mamma kom tillslut, och satte sig nästan längst fram.
Jag var nästan sist.
Jag hade kareoke (som alla andra hade).
Och jag skulle Äntligen visa att jag var Något.
Ridån gick upp och jag fattade micen och musiken började spelas…
Jag började lite svagt waila, precis som i låten och snart också sjunga.
Efter knappt en halv mening hörde jag det och slutade tvärt.
Mamma satt och verkligen gapskrattade på nästan främsta raden. Alla kollade förvånat på henne, och jag tappade micen, utan att märka att jag slutat andas, och sprang ner från scenen.
Jag brydde mig inte om min musiklärare, som sprang efter mig, försökte få mig att stanna. Jag tänkte bara En sak.
Hem.
Hem, och låsa.
Det tog knappt fem minuter hem och direkt när jag kom hem, sprang jag in till köket, snodde mammas älskade whiskyflaska, och fick med mig några ciggaretter också, och låste om mig.
Jag slog, efter ett tag, Kims nummer, men tvekade.
Vad skulle han säga?
Vad skulle han göra?
Vad skulle Jag säga?
Vad skulle Jag göra??....
Jag tryckte snabbt ner den gröna luren och hoppades att mamma skulle på krogen ikväll….
"Kim?" hans änglaröst var som pianots tangenter….
"Kim? Det är Oliva…Alltså, din syrra…"
"Tjenare! Hur äre?"
"….."
"Oliva, vad har hänt?"
"Jag berättar om du Lovar mig, att inte göra något. Att inte Säga något."
"Jag lovar, det vet du."
"Snacka inte heller om det."
"Det vet du att jag inte skulle göra…"
"……"
"………"
"Jag….jag skulle sjunga en låt ikväll, på soarén…Morsan kom…"
"…….."
"…..Hon….jag började sjunga kanske en mening och hon…..började….skratta…."
Jag tog en klunk whisky för att slippa gråta för Kim. Jag menar, vilken 15 åring gråter inför en 18 åring??!
"Hon…..skrattade?...."
"Ja."
"Men….varför??"
"Lugn, det är normalt…Det var dumt att ringa, sorry, du är förstås med Olivia…"
"Lägg av! Klart hon e här, men det betyder inte att du inte borde ringa! Vad dricker du förresten?"
"……"
"*suck* Olivia….Du som jag vet lika bra båda två att det inte hjälper…."
"Men va f*n ska jag göra då?! Ska jag skära mig då eller?! Är Det bättre tycker du?!"
"*suck* Nej…men….snälla, det skadar dig bara…"
"Men för f*n, Kim! Det gör väll allt annat också, men jag vet väll också att det inte hjälper! Men va f*n ska ja göra då?! Skriva en låt?! Jag har ju för f*n redan skrivit om allt detta!!! Ja, då kanske det är bättre att skada sig själv fysiskt!!!"
Jag fick fruktansvärt dåligt självförtroende för de orden…
"Sluta nu, Olivia. Jag menar allvar. Jag ringer farsan, jag ringer ungdomsmottagningen i Miami. Du säger det bara för att du är påverkad. Visst, gör dig själv illa, men du vet att det inte funkar, och att alkohol och ciggaretter skadar dig. Det är ditt val. Jag vet att det kanske inte är så jättekul att….leva nu…men, du vet att du kan…."
"Glöm det. Jag flyttar inte någonstans förrän mamma….försvinner."
"Jag vet. Men du måste snart fundera på att ta hand om dig själv."
"Lägg av. Du vet att morsan behöver mig mer än jag behöver mig själv."
"*suck* gör som du vill. Du är ju trots allt 15. Men kom ihåg att inte göra några dåliga val."
Med det avslutades samtalet.
Jag visste mycket väl att han hade rätt. Men ändå tog whiskyflaskan slut, och mamma blev ursinnig nästa dag, och gav mig ett kok stryk…
Comment the photo
och så väntar jag på fortsättningen. ;)
haha, de blir nog inga fler så snart....ke till veckan.....
men det är en sak jag inte riktigt fattar bara... varför skriver du med stora bokstäver ibland? xD
jag vill liksom förtydliga orden, alltså, göra så att de får mer mening^^<3
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/481513259/
Visa toppen
Show footer