May
Sunday 14 August 2011 photo 14/26
|
Kapitel Tretton
Såfort ridån gått ner, rusade jag ut från byggnaden, och ner till parkeringen. Där väntade konstigt nog en man. Han såg, nästan forskande på mig, och började sen gå mot mig. Jag var på min vakt, men sprang inte.
"Tjenare…Såg du mig därinne?" frågade han. Jag kollade intressant på honom. självklart inte.
"Nej."
"Eh…okej…men du, jag…DU var GRYM därinne! Vilken talang alltså!" berömde han mig. Jag var tyst. Hans komplimanger nuddade inte mitt hjärta. Jag ville bara ha en sak. Från En person.
"Ehm…Du, jag jobbar faktiskt med musik….och jag skulle gärna vilja spela in någonting med dig…Om du vill alltså?...Hur gammal är du förresten?"
"Arton om 2 dagar."
"Så…vad säger du??"
"Om vad?"
"Om att spela in en låt eller två? Det vore jättenice! Du är verkligen begåvad!" sade han uppmuntrande till mig. Jag stod tyst ett långt tag, innan jag förstod vad han sade. Vem han var. Vad han kunde göra.
Va f*n skulle jag göra?!
Jag kunde inte lämna mamma. Jag kunde inte skicka någon som kunde ta hand om henne.
Va f*n skulle jag göra!? Va f*n skulle jag göra?!
H*lvete!
"Mår du bra? Du ser blek ut…"
"Jag….jag kan inte lämna min mamma…hon har det så sjukt jobbigt…." nästan viskade jag fram. Han såg oroligt på mig, och kramade sen försiktigt om mig.
"Det…det är ok…Du kan vara där hos henne…Du behöver inte…"
"Hon vill inte…" jag suckade tungt. " Hon vill inte det här…"
"Har du redan pratat med henne??"
"Jag har….tagit upp det…."
"*suck*….Kan inte jag få tala med henne?"
"Hon…jag tror inte du Kan göra det.."
"Jag kan säkert få henne på andra tankar…"
"Nej….Nej, du förstår inte…hon mår inte bra…hon….hon är en m…."
Ordet ville inte komma. Men han förstod.
"Är hon alltid så?"
"Du kan komma när det inte är som värst. Men låt mig prata med henne först, är du snäll."
Han nickade respektfullt. Han visade mig faktiskt verklig respekt.
"Här är mitt nummer, och min kollegas, ring mig, eller henne, när vi kan komma."
"Kom ensamma. Hon blir nervös." sade jag och kollade på de två lapparna med nummer. Jag kände igen det numret.
"Är det….Är Sam en..??" började jag.
"Ja…Känner du henne?"
"Det…det är min bästa vän…" sade jag. Han log varmt.
"Då kan kanske hon komma?" jag nickade stumt och log mot honom.
"Vi ses….kanske..då…." sade han och började gå mot en BMW som stod längre bort. Jag suckade tungt.
VA F*N SKULLE JAG GÖRA?!
Comment the photo
du skriver asbra! <3
kram.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/484125369/
Visa toppen
Show footer