May
Sunday 14 August 2011 photo 15/26
|
förlåt för att de dröjt med delarna...men jag glömde bort att jag ens hade en bok o.oxD<3
Kapitel Fjorton
Mamma var hemma när jag klev innanför dörren. Det var enda gången hon inte var stupfull. Då kanske man också kunde prata med henne…
"Hej."
"Hej…"
"Du….du sjöng…" stammade hon fram. Då märkte jag det. Hon hade inte ens druckit. Jag hade aldrig hört henne så nykter. Inte sedan jag var 10.
"Ja…"
"Gillade du det?"
"Det….det var så vackert…." hon grät. Varma tårar slipprade ner för hennes kinder. Jag sprang fram till henne, och kastade mina armar om hennes axlar.
"Gråt inte.."
"Du…" hon kunde inte få fram någonting. Hennes tårar bara vällde fram och jag visste inte riktigt Hur jag skulle ta det. Mannen som kommit fram till mig hade ju inte direkt gråtit floder…
"Mamma. Jag älskar dig." viskade jag och kramade om hennes varma kropp, som skakade. Men av lycka eller någonting annat visste jag inte. Förmodligen för att hennes kropp inte fått någon sprit.
"Jag älskar dig också, hjärtat mitt…"sade hon, och sade sen de orden jag alltid gråter över.
"….och jag är Så stolt över dig…." snyftade hon fram och kramade om mig hårt.
Kanske en kvart senare bestämde vi oss för att ta en kopp kaffe och bara mysa lite. Jag kunde knappt tro att det var sant. Det var nästan så att jag trodde att hon drogat ner mig för att tro att jag drack kaffe, när det egentligen var sprit. Jag var rädd att det hela var en dröm, och att jag snart skulle vakna upp, men det hände aldrig, som tur var. Tillslut beslöt jag mig för att ta upp frågan.
"Mamma….En man kom fram till mig idag, efter att det slutat…."
"Ja, jag såg det. Vem var det?" frågade hon verkade faktiskt intresserad, någonting jag aldrig hon skulle vara av Mig. I alla fall inte när hon drack.
"Han…han jobbade med musik, och ville spela in några låtar med mig…Sam jobbade också med honom…"
"jaså?"
"Aa…men…jag ville fråga dig först…jag ville inte…lämna dig….Så…vad tror du om det?" mammas läppar bildade ett stort leende. Större hade jag nog aldrig sett.
"Såklart att du ska göra det, gumman! mormor hade trots allt rätt, som hon alltid hade…"
Konstigt nog pratade hon lugnt och sansat, och faktiskt logiskt. Det var som om hon aldrig druckit ens en öl i hela sitt liv. Men jag tänkte inte så mycket på det. Hon var lycklig. Jag var lycklig.
"okej…då ringer jag bara honom och berättar det imorgon… jag tror jag vill sova nu.." sade jag och kurade ihop mig i mammas famn.
"Ja, gör det, älskling. Du har varit så jätteduktig ikväll…Jag älskar dig.."
Kapitel Fjorton
Mamma var hemma när jag klev innanför dörren. Det var enda gången hon inte var stupfull. Då kanske man också kunde prata med henne…
"Hej."
"Hej…"
"Du….du sjöng…" stammade hon fram. Då märkte jag det. Hon hade inte ens druckit. Jag hade aldrig hört henne så nykter. Inte sedan jag var 10.
"Ja…"
"Gillade du det?"
"Det….det var så vackert…." hon grät. Varma tårar slipprade ner för hennes kinder. Jag sprang fram till henne, och kastade mina armar om hennes axlar.
"Gråt inte.."
"Du…" hon kunde inte få fram någonting. Hennes tårar bara vällde fram och jag visste inte riktigt Hur jag skulle ta det. Mannen som kommit fram till mig hade ju inte direkt gråtit floder…
"Mamma. Jag älskar dig." viskade jag och kramade om hennes varma kropp, som skakade. Men av lycka eller någonting annat visste jag inte. Förmodligen för att hennes kropp inte fått någon sprit.
"Jag älskar dig också, hjärtat mitt…"sade hon, och sade sen de orden jag alltid gråter över.
"….och jag är Så stolt över dig…." snyftade hon fram och kramade om mig hårt.
Kanske en kvart senare bestämde vi oss för att ta en kopp kaffe och bara mysa lite. Jag kunde knappt tro att det var sant. Det var nästan så att jag trodde att hon drogat ner mig för att tro att jag drack kaffe, när det egentligen var sprit. Jag var rädd att det hela var en dröm, och att jag snart skulle vakna upp, men det hände aldrig, som tur var. Tillslut beslöt jag mig för att ta upp frågan.
"Mamma….En man kom fram till mig idag, efter att det slutat…."
"Ja, jag såg det. Vem var det?" frågade hon verkade faktiskt intresserad, någonting jag aldrig hon skulle vara av Mig. I alla fall inte när hon drack.
"Han…han jobbade med musik, och ville spela in några låtar med mig…Sam jobbade också med honom…"
"jaså?"
"Aa…men…jag ville fråga dig först…jag ville inte…lämna dig….Så…vad tror du om det?" mammas läppar bildade ett stort leende. Större hade jag nog aldrig sett.
"Såklart att du ska göra det, gumman! mormor hade trots allt rätt, som hon alltid hade…"
Konstigt nog pratade hon lugnt och sansat, och faktiskt logiskt. Det var som om hon aldrig druckit ens en öl i hela sitt liv. Men jag tänkte inte så mycket på det. Hon var lycklig. Jag var lycklig.
"okej…då ringer jag bara honom och berättar det imorgon… jag tror jag vill sova nu.." sade jag och kurade ihop mig i mammas famn.
"Ja, gör det, älskling. Du har varit så jätteduktig ikväll…Jag älskar dig.."
Comment the photo
Mer! nu! din mupp!
Och du kommer INTE glömma bort boken igen, för då kommer jag.....
PÅMINNA DIG!!! ;)
Vill ha fortsättning om mindre än 2 veckor!!!! C: <3333333
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/486540426/
Visa toppen
Show footer