May
Sunday 14 August 2011 photo 19/26
|
Kapitel Arton
Kanske en halvtimma efter att Sam gått, kom mamma hem, nästan smygande. Jag kände stanken ända till rummet, och bestämde mig för att stanna där.
Vad hade hänt med henne? Min älskade mamma? Bara imorse var hon ok. spriten påverkade henne så mycket…
Skolveckan gick på som vanligt, om man inte räknade med alla nyfikna blickar och "rykten".
På fredagen åkte jag med buss till studion, där Sam, Michael och Charlie väntade.
Vi spelade in några låtar, och fortsatte senare på lördagen och söndagen. På måndagen var det bara photoshooten kvar.
I början var jag bara borta på helgerna, och hemma på vardagarna. Mamma var nästan aldrig hemma då jag kom hem på kvällarna på helgerna. Hon hade såklart börjat druckit…Inte för att jag visste varför, men jag ville så hemskt gärna komma nära mamma…
Pappa och Kim visste om att jag hade fått kontakt med J Records, och spelade in en skiva. De önskade mig lycka till. Skärskilt Kim. Pappa sade bara "va kul" och började sen prata med Diana. Han trodde väll inte att lilla jag skulle gå Så här långt….
Albumet släpptes den 3 Januari, och var därmed släppt på Spotify. Jag hade ingen aning om vad det var (jag visste ju inte ens vad Youtube var), men det var väldigt bra, enligt många. Snart meddelade Michael, Sam och Charlie att många ville intervjua mig. Jag visste inte riktigt Hur jag skulle ta all uppståndelse…Men jag höll masken. Det sista jag ville var att uppträda likt en tolvåring. Jag var ju trots allt arton.
Men den första som dock fick intervjua mig, var en tidning. Jag tyckte det var en bra start.
De frågade väldigt mycket om hur det kändes att plötsligt bli känd (för detta var någon månad efter att mitt album släppts, och när hysterin var som värst). Jag fick berätta om min skiva, såklart om min mor, men också mycket om mig själv.
Några månader senare gav jag ut mitt andra album, i Januari 2011.
Fanskaran växte, enligt Charlie, och jag blev glad att människor uppskattade min sång. Men mest av allt ville jag att min mor skulle se på mig, sådär som hon gjorde, den enda natten hon inte var helt stupfull.
Jag tror faktiskt hon var ärlig den kvällen.
Den 6 Augusti 2010 vaknade jag med en otäck känsla i magen.
Jag skulle senare få reda på varför.
Klockan 15.20, ringde min mobiltelefon jag nyss fått av Sam.
OLIVIA?
HEJ, ÄR DETTTA OLIVIA JONES? Frågade en allvarlig man i luren. Jag hoppades innerligt att det Inte var en som ville intervjua mig, för klumpen i magen växte större.
JA.
DÅ MÅSTE JAG TYVÄRR MEDDELA ATT ERAN MOR GÅTT BORT. KAN NI VARA VÄNLIGA ATT KOMMA TILL POLISSTATIONEN?....
J….J…JA…..
VAD BRA. JAG BEKLAGAR ÄNNU EN GÅNG. TA HAND OM ER.
Kapitel Arton
Kanske en halvtimma efter att Sam gått, kom mamma hem, nästan smygande. Jag kände stanken ända till rummet, och bestämde mig för att stanna där.
Vad hade hänt med henne? Min älskade mamma? Bara imorse var hon ok. spriten påverkade henne så mycket…
Skolveckan gick på som vanligt, om man inte räknade med alla nyfikna blickar och "rykten".
På fredagen åkte jag med buss till studion, där Sam, Michael och Charlie väntade.
Vi spelade in några låtar, och fortsatte senare på lördagen och söndagen. På måndagen var det bara photoshooten kvar.
I början var jag bara borta på helgerna, och hemma på vardagarna. Mamma var nästan aldrig hemma då jag kom hem på kvällarna på helgerna. Hon hade såklart börjat druckit…Inte för att jag visste varför, men jag ville så hemskt gärna komma nära mamma…
Pappa och Kim visste om att jag hade fått kontakt med J Records, och spelade in en skiva. De önskade mig lycka till. Skärskilt Kim. Pappa sade bara "va kul" och började sen prata med Diana. Han trodde väll inte att lilla jag skulle gå Så här långt….
Albumet släpptes den 3 Januari, och var därmed släppt på Spotify. Jag hade ingen aning om vad det var (jag visste ju inte ens vad Youtube var), men det var väldigt bra, enligt många. Snart meddelade Michael, Sam och Charlie att många ville intervjua mig. Jag visste inte riktigt Hur jag skulle ta all uppståndelse…Men jag höll masken. Det sista jag ville var att uppträda likt en tolvåring. Jag var ju trots allt arton.
Men den första som dock fick intervjua mig, var en tidning. Jag tyckte det var en bra start.
De frågade väldigt mycket om hur det kändes att plötsligt bli känd (för detta var någon månad efter att mitt album släppts, och när hysterin var som värst). Jag fick berätta om min skiva, såklart om min mor, men också mycket om mig själv.
Några månader senare gav jag ut mitt andra album, i Januari 2011.
Fanskaran växte, enligt Charlie, och jag blev glad att människor uppskattade min sång. Men mest av allt ville jag att min mor skulle se på mig, sådär som hon gjorde, den enda natten hon inte var helt stupfull.
Jag tror faktiskt hon var ärlig den kvällen.
Den 6 Augusti 2010 vaknade jag med en otäck känsla i magen.
Jag skulle senare få reda på varför.
Klockan 15.20, ringde min mobiltelefon jag nyss fått av Sam.
OLIVIA?
HEJ, ÄR DETTTA OLIVIA JONES? Frågade en allvarlig man i luren. Jag hoppades innerligt att det Inte var en som ville intervjua mig, för klumpen i magen växte större.
JA.
DÅ MÅSTE JAG TYVÄRR MEDDELA ATT ERAN MOR GÅTT BORT. KAN NI VARA VÄNLIGA ATT KOMMA TILL POLISSTATIONEN?....
J….J…JA…..
VAD BRA. JAG BEKLAGAR ÄNNU EN GÅNG. TA HAND OM ER.
Comment the photo
NUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :O <33333
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/488176733/
Visa toppen
Show footer