April
Thursday 2 September 2010 photo 1/1
|
"vart har ni varit?" frågade Tom när vi kom hem.
"i stugan som farfar byggde åt oss…" sa Bill.
"va? Men dit fick vi ju inte ta några tjejer!"
"jo, de som vi ville leva resten utav livet med." Tom tittade på sin bror.
"menar du att Emma betyder så jävla mycket för dig?" sa han på tyska.
"ja! Är det något fel med det?" fräste Bill.
"tänk om inte hon känner detsamma för dig!"
"Det gör hon! Det vet jag!!!" skrek Bill. Han var arg och gick därifrån. Jag tittade på Tom.
"hur mycket betyder Bill för dig på en skala från 1 till 1000?" sa han
"Det var den dummaste frågan du någonsin har ställt… Vafan tror du? Jag älskar Bill! Jag skulle kunna dö för honom! Vad sa du till honom förässten!" röt jag. Tom tittade skamset ner i golvet.
"jag sa att du kanske inte kände detsamma för honom, som han gör för dig…" Jag tittade på Tom. "och varför skulle jag inte göra det? Tom, jag älskar din bror mest i hela världen! Jag klarar mig inte utan honom! Han är mitt allt! Det trodde jag du visste!!" röt jag och gick upp till mitt och Bills sovrum. Bill satt på sängen, han hade gråtit. Dels för att Tom hade sagt det han hade sagt och dels för att det kanske var sant. Han tittade upp mot mig och torkade snabbt bort den sista tåren. Jag satte mig brevid honom och kramade honom. "du vet hur mycket du betyder för mig…" viskade jag i hans öra.
"Jag kommer aldrig sluta älska dig…" avslutade jag. Han kramade mig hårdare och vi satt där ett tag. "ska vi gå och lägga oss? Vi måste ju packa i morgon" sa jag. Bill nickade. Vi tog av oss kläderna och kröp ner under täcket. Bill låg och strök sitt lillfinger längs med min rygg, sedan slutade han och kröp närmre och la armen över mig. Det känns alltid lika tryggt och skönt när han gör så. Det dröjde inte länge föränns vi somnade. Dagen därpå yrade jag, Bill och Tom runt i huset som ett par galna gamla hönor. Vi skulle ha med oss ganska mycket, med tanke på att vi skulle vara i Sverige i tre veckor. En vecka hos pappa, och två veckor hos mamma. Sedan skulle vi åka hem till tyskland igen. När vi hade packat tillräckligt mycket satte vi oss ner i soffan och pustade ut. Sedan fick jag syn på singstar spelet som Bill hade köpt till mig i julklapp.
"ska vi köra singstar?" Det tyckte Bill var en jättebra idé. Först var det jag mot Tom. Vi sjöng Darkside of the sun, och jag vann. Sedan körde jag mot Bill. Vi sjöng World behind my wall. Och jag vann, igen. Sedan körde Bill och Tom. Bill vann. Sedan körde jag mot Bill och Tom. De samarbetade, men jag vann i alla fall. Efter det åt vi lite, sedan åkte jag och Bill till det lilla huset vi var vid igår. Vi gick ner till stranden och jag satte mig på en liten sten och tittade ut över vattnet. Sedan gick jag och satte mig brevid Bill. Jag lutade mitt huvud på hans arm. Han lyfte på den och höll om mig. Vi satt där minst en timme innan vi gick hem igen. När vi kom hem igen var det dags för mig att välja film. Jag visste inte vilken jag skulle ta, så jag bara tog någon. Självklart lyckades jag ta en skräckis så jag satt med huvudet in borrat bakom Bills rygg och kramade nästan sönder hans arm. "Du kanske ska kolla vad du tar för filmer…" retades Bill när vi skulle gå och lägga oss.
"ha-ha, jättekul…" muttrade jag. Bill flinade. Jag gick ut ur rummet och bort till toaletten och tvättade av mig sminket och gick på toa. När jag kom tillbaka var Bill borta. Jag tittade under sängen och i sminkrummet, men jag hittade honom inte. Jag gick och stängde dörren, och fick mig en chock. Bakom dörren stod Bill. "BU!!" skrek han och jag skrek och höll på att svimma av rädsla. Bill låg på golvet och garvade som en galning.
"Det var inte kul!" sa jag
"JOHO!!" garvade Bill. Jag skakade på huvudet och gick tillbaka till sängen. Efter ett litet tag kröp Bill ner brevid mig.
"förlåt.." viskade han. Jag vände mig om och kysste honom.
"det gör inget…" sa jag. Bill log, sedan somnade vi. Nästa morgon vaknade vi vid åtta. Vi plockade ihop våra saker och ställde dem i hallen. Sedan gick vi in i köket och åt en stor frukost. Sedan bar det av till flygplatsen.
"Är det till Karlstad vi ska?" frågade Tom. Jag nickade. Vi gick och ställde oss i kön som bestod utav oss tre och två vuxna.
"Wow, Karlstad verkar vara en super populär stad!" retades Tom. Jag slog honom men han bara skrattade. När vi kom in i planet la vi upp våra små väskor i bagage utrymmet. Jag envisades med att jag skulle sitta vid fönstret. Och jag fick som jag ville, efter att vi hade stått och diskuterat i en kvart. Bill satt i mitten och Tom satt längst ut. Vi köpte en massa gelé godisar. Efter någon timme somnade Tom. Jag och Bill hade kvar lite godis som vi inte ville ha. Så vi slickade på dem och kletade fast dem på Tom och tog kort på honom. Sedan började Tom prata i sömnen, så Bill tog upp sin videokamera och filmade honom. Sen slutade han, och då slutade även Bill att filma honom, utan filmade mig i stället.
"Nej! Lägg av!" sa jag och satte handen på linsen.
"Men! Va inte så tråkig!" stönade Bill och lät som en femåring som inte fick något godis. Sedan somnade vi båda två. Efter någon timme vaknade vi av att Tom skrek.
"Vad är det?" sa Bill
"vafan tror du!!!?" röt Tom. Bill och jag började fnissa.
"jasså? Tycker ni detta är kul?" sa han. Då kunde inte Bill hålla sig längre. Han började as garva åt sin storebror och visade honom både bilderna och videon när han pratar i sömnen.
"Hopplösa människor…" mumlade han
"nej! Vi har faktiskt ben!" skrattade Bill. Och då började jag också att garva. Tom suckade och gick bort till några andra säten och la sig ner och somnade om. Jag och Bill satt bara och skrattade åt honom. Efter ett tag somnade vi också. Vi hann sova i ungefär en timme innan en värdinna kom och väckte oss och sa att vi skulle landa. Vi satte oss tillrätta och spände fast säkerhetsbältet. Vi landade och sedan var det bara att gå ut, så skulle en buss komma och hämta oss.
"Puh! Här var det varmare än vad jag hade väntat mig!" hävde Bill ur sig när vi kom ut ur planet. Jag skrattade åt honom. Vi hämtade våra väskor och då såg jag min far. Honom hade jag inte sett på ett halvår, så det var jättekul att få se honom igen. Han gick i lagom takt mot oss och bredde ut sina långa armar. Jag kramade honom. Vi sa hej till varandra och pappa tittade på Bill.
"Du var mig då en lång jävel!" sa han och skrattade.
"Haha! Du med!" svarade Bill.
"Vem är längst tro?" Bill ryckte på axlarna och sträckte på sig för att verka längre.
"Haha! Försök inte pojk! Jag är längre!" skrattade pappa.
"Och du då?" sa han och gick fram till Tom.
"Jag är kortare än Bill, så då kan jag inte vara längre än dig!" skrattade Tom. Vi gick till pappas bil och körde hem. Tom envisades med att han skulle sitta fram eftersom han tyckte min pappa var cool. Jag och Bill satt uttråkade i baksätet och lyssnade på pappas och Toms pladder. Tillslut var vi hemma.
"Shit!" vräkte Bill ur sig och drog efter andan. Tom stod bara med hakan ner till knäna. "akta så du inte börjar dregla…" retades jag. Tom började skratta.
" Oh my god! Det är så vackert!" sa Bill. Jag log och tog hans hand och visade honom runt på den gröna stora gården.
Kommentera för mer :D
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/470899793/
Visa toppen
Show footer