April
Sunday 5 September 2010 photo 2/2
|
Hon höll även ett tal för Eric, precis som jag gjorde för Bill. Tillslut var festen slut. Malin och Eric åkte på bröllopsresa. Och jag, Bill, Tom och Nelly åkte hem till Tyskland. Veckorna gick, min mage blev allt större. Vi hade fått reda på att det skulle bli en liten pojke.
Nu var det bara en vecka kvar. Jag var höggravid. Jag och Bill skulle på en intervju.
"Här sitter vi med Emma och Bill Kaulitz, hej. Mitt namn är Josefine." sa hon.
"Hej." sa jag och Bill samtidigt.
"Jag skulle vilja börja med att ställa några frågor till er." Vi nickade.
"Emma, när ni var i Sverige för tre år sedan, har det ryktas om att du kysste din förre pojkvän. Och Bill såg det."
"Nej, han kysste mig. Bill blev arg, sopade till honom och sa att han aldrig skulle komma i närheten av mig igen."
"Hur är det mellan dig och Alexander egentligen? Vi har en gammal tidning här från när du var femton och sa att du och Alexander hade ett underbart förhållande… Kan du berätta lite om det?"
"Jag och Alexander blev ihop när jag var mellan tretton och fjorton år. Vi kunde prata med varandra om saker vi inte berättade för någon annan. Han var ett utav det bästa förhållandet jag hade. Men när jag var sexton år. Precis året innan jag och Eric vann. Så gjorde han slut med mig på ett ganska brutalt sätt. Vi ville aldrig mer prata eller se varandra mer. Sedan när vi hade filmkväll, så kom han och trodde att jag hade glömt allt, han ville börja om från början. Men det ville inte jag. Så jag och min kompis körde ut honom. Sedan vände han sig om, puttade bort Bill, drog mig intill sig och kysste mig. Jag skrek idiot till honom och då blev Bill förbannad och sopade till honom rejält så han fick näsblod. Och sedan dess har jag inte sett honom. Vilket jag inte heller vill."
"Oj… Men, vilket är ditt bästa förhållande som du någonsin har haft?"
"Vad tror du? Jag har gift mig med honom och vi väntar vårat första barn."
"Haha, då antar jag att Bill är det bästa förhållandet?"
"ja"
"Okej, då har jag bara små frågor till dig om Bill"
"Kör på."
" Vad gillar du mest med Bill?"
"Hans utseende, hans humor, hans personlighet, hur han skyddar mig och älskar mig. Allt faktiskt!"
"Okej, tycker du Bill kan dansa?"
"Haha, ja absolut! Han kan verkligen dansa!"
"okej, tycker du att Bill använder snygga kläder?"
"Ja såklart! Utom när han e trött för då har han bara sitt gråa linne och ett par kalsonger på sig."
"Haha okej. Skulle du torka Bills bajs om han bad dig?"
"HAHA ööh, nej, jag tror inte det… Det får han faktiskt göra själv. Jag skulle bara spy"
"Haha okej, men är det sant att Bill mimar?"
"Nej! Verkligen inte!! Jag har spelat in honom när han står i duschen och sjunger på Darkside of the sun. Kolla själv." sa jag. Och på den stora bildskärmen kom videon upp. Bill skrattade åt sig själv.
"jaha, då har vi svaret på den frågan, Bill mimar inte!" Tillslut var intervjun slut och vi fick åka hem. Veckan gick. Och Bill och Tom skulle ut på deras årliga utflykt. Inget fick gå i vägen för den. Det hade dem som en regel. Inte ens en konsert fick vara på den dagen. Vi stod i köket och killarna plockade ner mat och allt de skulle ha med sig. Plötsligt kände jag en väldig känsla. Det var dags.
"Bill!" skrek jag. Han kom
"Vad är det älskling?"
"Det är dags!" Bill blev vit i huvudet och ringde efter en ambulans.
"Hon klarar sig." sa Tom.
"Du fattar väl att jag ska med till sjukhuset?" fräste Bill.
"Vi har ju sagt att INGET ska få gå i vägen!"
"Jag ska bli pappa din idiot! Det går i vägen!!" Ambulansen kom och de bar in mig. Bill följde med. Jag skrek.
"Andas!" sa sköterskan.
"Jag försöker!!!" pustade jag. Bill satt brevid och höll min hand. Vi kom in till sjukhuset. Jag fick ett rum. Bill satt brevid mig och höll min hand där också. Jag skrek.
"Han är snart ute!" sa barnmorskan. Jag skrek och krystade så gått det gick. Jag såg på Bill. Han hade tårar i ögonen. Det plågade honom att se mig skrika såhär. Plötsligt hörde jag ett barnskrik. Barnmorskan tittade på Bill.
"Vill du klippa?" frågade hon och höll fram en liten sax till Bill. Han nickade och klippte av navelsträngen. Sedan gick han tillbaka till mig. De kom med våran son. Jag satte mig upp och tog emot honom. Han var så söt. Stora runda kinder, bruna fina ögon, små gulliga händer. Jag tittade på Bill. Han grät av glädje.
"Detta är vårat barn, våran kärlek… Som vi har skapat, tillsammans." sa jag. Det kom ännu en tår ifrån hans öga. Han log och tittade på mig. Jag kysste honom. Läkaren kom fram till oss.
"Bill, Emma. Ni har besök." sa hon. Tom och Nelly kom in i rummet. Bill tittade på sin bror. Han och Nelly gick fram till oss.
"Du har blivit farbror." log Bill.
"Ja, en jävligt stolt farbror!" sa han och tittade på våran son. Sedan tittade han på oss.
"Grattis!" sa han och log. Även han började gråta av glädje.
"Men vad ska han heta?" frågade Nelly. Jag och Bill tittade på varandra.
"Will!" sa han.
"Nej, det är bara ett smeknamn. William kan han heta, så kan man kalla honom Will." sa jag. Bill nickade.
"William heter han då."
kommentera för mer
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/471223009/
Visa toppen
Show footer