April
Monday 6 September 2010 photo 4/4
|
Efter några dagar fick vi åka hem igen. I början var Will mest skrikig. Tom och Nelly blev nästan galna. Några månader hade gått. Han kunde nu både skratta och sitta. När jag vaknade gick jag upp och sedan ner till köket. Jag hörde Wills skratt ifrån vardagsrummet. Jag gick in dit. Där inne hittade jag Bill och Will ligga på hans filt och skratta. Bill gjorde miner åt honom. De e mina pojkar det. Vi hade tillsammans beslutat att han skulle lära sig engelska. Och dessutom gå i hem skola. Han skulle inte kunna leva ordentligt i skolan eftersom han har två kända föräldrar.
Malins perspektiv.
Jag och Eric satt i soffan. Vi kollade på en tråkig film som han envisades om att han skulle se. Jag la handen på hans lår.
"Älskling, jag vill ha barn…" sa jag. Eric tittade på mig.
"Va?"
"Ja, men du vet ju hur lyckliga Bill och Emmy har blivit med Will. Och du såg ju hur söt han var när vi åkte dit och hälsade på förra veckan…"
"mm"
"Kom igen sötnos…" sa jag. Eric tittade på mig. Han kom närmre och kysste mig. Vi gick upp på rummet och fortsatte att kyssas. Vi tog av varandra kläderna. Eric kysste mig på halsen och gick neråt. Vi la oss i sängen. Inom kort var han inne i mig. När akten var slut somnade vi. När vi vaknade nästa morgon var inte Eric där han skulle vara. Alltså inte brevid mig. Jag hörde honom. Han var nere i köket och svor.
"Helvete!" skrek han när jag kom ner.
"Vad är det älskling?"
"Kniven högg mig…" sa han och lät som en treåring som snart skulle börja gråta.
"Haha aww, lilla bubben då." sa jag och kramade honom. Under dagen hände inte så mycket. Men dagen efter åkte jag till apoteket och köpte ett graviditetstest. Jag hoppades på att Eric hade lyckats. Men jag väntade en vecka för säkerhetsskull. Så på söndagen efter så gjorde jag testet. Och ta mig fan, Eric hade lyckats! Där var ett litet rosa plus.
"ERIC!!!" skrek jag. Han kom rusandes.
"Vad??" sa han och snubblade.
"Haha, vi ska bli föräldrar!" sa jag. Eric kom. Han tog tag i graviditetstestet och kollade noga. Sedan kollade han på mig och kramade mig. Jag gick ut från toaletten och tog tag i telefonen. Jag ringde Emmy.
Mitt perspektiv.
Telefonen ringde. Bill svarade eftersom jag ammade Will.
"Älskling, det är till dig." sa han och gav mig telefonen.
"Hallå?" sa jag
"Hej det är Malin!"
"Hej!!"
"Gissa vad?"
"Säg!"
"Jag är gravid!!!"
"Men gud!!! Eric verkar jobba hårt!" fnissade jag.
"Haha!" skrattade Malin.
"Men gud vad roligt! Men du, jag måste gå, jag ammar Will. Du får ha det så bra, lycka till med barnet och hälsa din man!" sa jag.
"Absolut! Det ska jag göra!" sa hon. Jag la på.
"Nå?" sa Bill som kom in med en kopp kaffe.
"Malin och Eric ska bli föräldrar." sa jag och log.
"Jasså? Vad kul!" sa Bill och log.
"ja"
"De måste ha blivit avundsjuka!" sa Bill och skrattade. Jag skrattade också. Veckorna gick. Will blev allt större och lärde sig mer. Han är nu 11 månader gammal det är bara någon vecka kvar tills han fyller 1. Malins mage har blivit större. Det är ungefär 1 månad kvar tills hon och Eric får sin bebis.
"Hur ska vi göra med Wills ettårsdag? Med våran utflykt och sånt. Det blev ju inget förra året!" sa Tom.
"Konstigt… Men vi kan väl fira Will på morgonen och sedan åker jag och Tom på eftermiddagen. Och sen kommer vi hem vid sex eller något."
"Det låter bra, då kan jag och Nelly pyssla om Will ensamma här hemma." sa jag och tittade på henne. Hon log och nickade.
"Okej, då kör vi så!" sa Tom och gick och tog sig en smörgås.
"matvrak…" viskade Bill. Jag och Nelly skrattade. På Wills födelsedag veckan efter firade vi honom, han fick en massa leksaker, en filt som det stod "I love my parents!" på och en massa annat. Han fick en liten choklad tårta som vi skulle äta. Han blåste nästan ut ljuset, det var bara lite svårt eftersom han spottade mer än blåste. Bill la upp en liten bit åt honom på tallriken. Genast började han kladda med den. Vi skrattade, och även han. Sedan började han äta. Efter att vi hade ätit tårta gjorde Tom allt för att lära Will att säga hans namn.
"Du kommer aldrig att lyckas, han har inte ens kunnat säga mamma än." sa Bill hånfullt. Tom kröp närmre Will och sa
"Pappa Bill är en idiot! Kan du säga så?" Frågade han och skrattade.
"Tom!" sa jag.
"vadå?"
"Så säger man inte till en ettåring med världens bästa pappa!" Tom mumlade något tyst och sedan försökte han få Will att säga hans namn igen. Will bara skrattade åt honom och viftade med armarna.
"Lycka till med att lära denna ungen något…" Muttrade Tom och gick och satte sig brevid Nelly. Bill skrattade. Will tittade på mig.
"Mamma!" sa han och pekade på mig. Jag log och satte mig hos honom.
"vad sa han?" frågade Bill.
"Han sa mamma!" Will tittade på Bill.
"Pappa!" sa han och pekade på sin far. Bill log.
"Ja, här är jag!" sa han. Will började skratta ett underbart skratt. Tom och Nelly kom och satte sig. Will vände sig mot Tom.
"Tom…" sa han lite försiktigt.
"Ja! Rätt! Det är rätt gubben!" sa han stolt. Will skrattade och klappade händer. Sedan var det dags för tvillingarna i huset att åka på deras utflykt. När de kom hem igen tittade vi på film. Tre veckor senare ringde Eric till oss.
"hej. Kan ni komma till Sverige?" frågade han
"Varför?" sa jag.
"Jag tror att det snart är dags för Malin, och hon vill jätte gärna att du ska vara med." Vi pratade lite till sedan var det bara att beställa biljetter. En vecka senare var det dags att åka till Sverige.
Malins synvinkel.
Min mage var väldigt stor. Jag hade fått många värkar. Jag och Eric stod i köket och diskuterade lite.
"Ö, älskling? Antingen har du pissat ner dig, eller så är det dags!" sa han panikslaget. Det var dags! Eric virrade runt i köket och hade inte en aning om vad han skulle göra.
"Prova att ringa ambulansen!" skrek jag frustrerat. Eric ringde ambulansen. Den kom och hämtade oss och körde in till sjukhuset. Han satt brevid mig och höll min hand medans jag krystade. Tillslut var vårat barn ute. Eric var och klippte av navelsträngen.
"Det blev en liten flicka" sa barnmorskan och kom med henne till oss. Hon var jättegullig. Stora bruna ögon, svart lurvigt hår, stora runda kinder och små gulliga händer.
Min synvinkel.
Jag, Will, Bill, Tom och Nelly var på väg till sjukhuset för att kolla på Eric och Malins nya bebis.
"Vart ligger Malin Saade Carlsson?" frågade jag.
"Barnavdelningen rum 25." sa damen i disken. Vi gick dit. Pratade med en läkare och kom in till henne. Där låg hon med ett litet barn i famnen och Eric satt brevid. Jag och Bill gick långsamt fram till dem och tittade.
"Det blev en flicka!" sa Eric glatt. Jag och Bill log.
"Vad ska hon heta?" frågade Bill.
"Vanessa." sa Malin.
"Aww det passar henne…" sa jag.
Kommentera för mer :D
Comment the photo
Igen :)
Vad grät du för förra gången egentligen?
Vad grät du för nu?<333
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/471364097/
Visa toppen
Show footer