April
Sunday 24 October 2010 photo 1/1
|
(ny bild)
Medan vi åt frukosten var inte Alex sig själv.
"Vad är det?" frågade jag när vi ätit. Han tittade på mig.
"jag är inte riktigt säker…" sa han.
"säker på vadå?" frågade jag oroligt.
"säker på om jag vill vara ihop längre…" jag blev kall, jag kände hur tårarna brände i ögonlocken.
"varför inte?" fick jag fram tillslut.
"jag vet inte om jag har tillräckligt starka känslor bara…"
"så du vill göra slut?" han tittade på mig och nickade.
"ja, jag tror det… Är ledsen om jag sårade dig" sa han. Nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Jag slängde ner tallriken på golvet så den gick sönder, jag klev på skärvorna, men skar mig inte. Vad jag vet… Jag rusade in i rummet och satte på mig mina byxor och min tröja. Jag rusade ut till hallen och satte på mig mina skor. Alex kom efter.
"Anna förlåt mig!"
"försvinn! Låt mig vara!" skrek jag åt honom och stormade ut genom dörren och smällde igen den så nästan hela huset skakade. Jag tog min cykel och cyklade snabbt iväg. Tårarna forsade ner och tillslut var jag tvungen att stanna. Jag lutade huvudet mot styret och började gråta ännu mer. En gammal gubbe stannade och tittade på mig.
"vad fan glor du på!" vrålade jag till honom. Han tittade bort och fortsatte att gå. Jag försökte att cykla igen, men det gick inte. Jag ville inte hem till mina föräldrar, för de skulle inte ha fattat ett skit i alla fall… Jag bestämde mig för att åka hem till Hanna. Hon var en utav de bästa vänner man kunde ha! Hon var som min tvillingsyster, hon visste precis när jag mådde dåligt, jag kunde inte ljuga för henne om något, för hon såg direkt att jag ljög. När jag kom hem till henne, öppnade hon dörren och sprang ut till mig och kramade mig hårt.
"vad har hänt Anna?" frågade hon sedan och tittade på mig.
"Alex, har gjort slut…" snyftade jag.
"Alex? Jag visste inte ens att ni hade blivit tillsammans…"
"vi blev ihop i Tisdags"
"oj, gjorde han slut idag?" jag nickade.
"varför då?"
"han var inte säker på sina känslor…"
"men gumman…" sa Hanna och kramade mig. Efter några veckor mådde jag lite bättre, inte mycket. Men lite. Min mamma tyckte det var dags att reda ut detta, så hon bjöd hem Alex under helgen. Så på fredagen kom han. Jag blev arg på mamma, när vi hade ätit bestämde jag mig för att gå ner till godis affären. Jag skrapade ihop lite pengar, drog på mig mina slitna converse och satte på mig en kofta. Irriterat gick jag till godis affären. Jag hann ner på en kvart. På radion hörde jag att en aggressiv björn hade rymt från Zoo et. Jag brydde mig inte så mycket, betalade bara min dricka och mitt godis. Jag gick över kyrkogården för att komma hem lite snabbare, fast jag egentligen inte ville. Men jag orkade inte gå. Plötsligt hör jag något i buskarna, en gren bryts av. Jag går närmre och kisar med ögonen för att se lite bättre. Jag tar en pinne och petar i busken, och ut kommer en björn. Jag blir livrädd och börjar springa. Björnen kommer efter och hoppar över mig. Han river mig i ansiktet, och river sönder mina byxor, min tröja och skär upp stora djupa sår. Jag skriker och precis när han ska hugga mig, får jag tag i en liten vass järnstång. Med all kraft jag har kvar slungar jag järnstången och kör in den i huvudet på björnen. Han ryter och sedan dör han och faller ihop över mig. Jag försöker att slingra mig ut ur hans grepp. Tillslut lyckas jag. Jag tar mitt godis och min dricka och använder mina allra sista krafter och tar mig hemåt. Hela min kropp svider av såren. Jag tog mig hem och öppnade dörren. Jag föll ihop på golvet i hallen. Mamma, pappa och Alex kom. Mamma började skrika, pappa tog upp telefonen och ringde 112. Alex rusade fram till mig, höll mitt huvud på hans arm och tittade på mig. Han grät och höll om mig.
"Jag älskar dig, förlåt mig" viskade han i mitt öra.
Kommentera för mer :D
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/475554179/
Visa toppen
Show footer