April
Thursday 11 November 2010 photo 1/1
|
Dagen efter kom ett mycket speciellt brev. Alex gav mig det och jag öppnade.
"Vad står det?" frågade han och satte sig bredvid mig.
"om min syster, min tvillingsyster… Men jag har fan ingen syster! De måste ha skickat fel…" sa jag och fortsatte läsa. Enligt dem hette min tvillingsyster Johanna Andersson och bodde i Malmö. Jag visste inte vad jag skulle säga, eller göra.
"Alex, kan du köra mig till mamma och pappa?"
"självklart älskling." sa han. Adam, jag och Alex åkte hem till mamma och pappa. Jag slängde upp brevet på bordet så mamma och pappa hoppade till.
"varför har ni inte talat om för mig att jag har en tvillingsyster!?" skrek jag.
"vadå tvillingsyster?" sa mamma med darrig röst.
"en så kallad, Johanna Andersson är tydligen min tvillingsyster och behöver lite utav mitt blod, eftersom hon har för lite blod i kroppen!"
"nej, nej, nej!" sa mamma. Pappa suckade lite.
"kanske bäst att vi talar om för henne, hon är ju så pass gammal att hon har rätt att få veta."
"talar om vadå?" sa jag surt.
"Anna, älskling… Sätt dig" sa mamma. Jag gjorde som hon sa.
"när du och Johanna var ett och ett halvt år gamla, särades ni på, eftersom jag och pappa inte kunde ta hand om mer än en unge. Så Johanna flyttade till en familj i Malmö. Och eftersom vi inte kunde ta hand om båda, så var vi rädda för att om vi talade om det för dig när du blev äldre, kanske du anmälde det till socialen. Och då skulle vi ha blivit av med dig också…" jag blev stum.
"men varför valde ni bort Johanna? Ville ni inte ha henne?" frågade jag.
"jo, det är klart att vi ville ha Johanna, men vi ville ju ha dig också… Så Johannas nya föräldrar fick välja vem utav er de ville ha. Och de valde Johanna" plötsligt kände jag en väldig saknad efter henne. Jag hade aldrig mött henne, men jag saknade henne ändå. Vilket kändes lite skumt. För i går kväll, visste inte jag att Johanna ens existerade… Frågan är om hon vet att jag finns. Jag försökte få kontakt med henne, jag hittade henne på facebook och vi blev vänner där. Vi pratade lite granna och bestämde att vi skulle träffas dagen där på hemma hos henne. Dagen därpå, när jag skulle få träffa min tvillingsyster för första gången på flera år, var jag så nervös att jag vände tröjan ut och in…
"älskling lugna ner dig… Detta kommer gå bra" tröstade Alex.
"hmm," kved jag i ett pipande ljud. Vi åkte dit, jag letade upp deras lägenhet och hittade tillslut dörren som det stod "Andersson & Svensson" på. Jag knackade försiktigt på och en lång muskulös kille med svart hår öppnade dörren.
"Hej, jag heter Anna Andersson och letar efter en Johanna Andersson?"
"Aha, Anna! Kom in, jag heter Bill Svensson" sa Bill och släppte förbi oss.
"Johanna är i köket" sa han när han hade stängt dörren. Det sög till i magen på mig. Jag blev nervös.
"Johanna, din syster är här" jag tittade in i köket och såg henne. Vi var exakt lika, lika kroppsbyggd, lika ögon, lika långa, allt! Vi var identiska tvillingar, den enda skillnaden var att hon hade svart hår, medan jag hade guld brunt. Och hon hade även en piercing i läppen. Hon släppte sleven som hon hade i handen och gick fram till mig. Vi kramades länge, tårarna började rinna… Glädjetårar. Jag hade min syster… min tvillingsyster.
"Du vet vad jag heter… Men detta är min pojkvän Alexander Andersson och hans lillebror Adam Andersson" sa jag och visade stolt min underbara pojkvän. Johanna log.
"Detta är min pojkvän, Bill Svensson. Vi har varit ihop i två år nu, och vi har bott ihop i denna lägenheten i ett år" sa hon. Vi satt länge i soffan och pratade om en massa saker, hon berättade om sin uppväxt och hennes "föräldrar". Och jag berättade om våra riktiga föräldrar och om min uppväxt. Vi hade väldigt roligt den kvällen.
kommentera för mer
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/477237997/
Visa toppen
Show footer