April
Monday 15 November 2010 photo 2/2
|
Kapitel 3.
Resa till tyskland.
Jag och Emelie skulle nu åka till Tyskland. Båda var väldigt spända. Jag hade Bills mobilnummer så jag skulle smsa honom när jag satt på planet. Det skulle ta cirka tre timmar ner till Berlin. Alex körde oss till Lund. Vi tog våran packning ur bilen och gick in. Jag och Alex tog ett sista farväl, sedan fortsatte vi. Precis innan vi skulle gå på planet smsade jag Bill.
"Vi går på planet nu. Anna"
"Okej, då vet jag! Då ses vi om tre timmar då. Bill" skrev han tillbaka. Vi gick på planet och det lyfte tillslut. Både jag och Emelie somnade ganska fort. Vilket gjorde att resan gick fort. När vi landade var båda väldigt spända över att få träffa tvillingarna. Vi gick dit vi skulle hämta våran packning. Nästan allt stod på tyska, så vi fattade inte ett skit. Men vi hittade rätt. När vi tagit bagaget letade vi efter Bill och Tom, men vi fann dem ingenstans. Det stod några långa killar i ett hörn, men de hade solglasögon på sig, så jag visste inte hur dem såg ut.
"det är väl lite korkat att gå med solglasögon inomhus?" viskade jag till Emelie. Hon skrattade lite. Jag tog upp mobilen och klickade upp Bills nummer. Vågade jag ringa? Ja. Jag klickade på ring och det ringde upp. Fort satte jag telefonen vid örat. Jag kände hur pulsen började öka, hjärtat började slå snabbare och det sög till i magen på mig. Samtidigt ringde det hos en utav killarna i hörnet.
"Det är Bill" svarade han. Jag blev stum.
"hallå?" sa han.
"oj, förlåt!" sa jag som hade fått vettet tillbaka.
"haha, hej Anna! Var är ni?"
"det var det jag precis tänkte fråga dig" sa jag ironiskt.
"vi står här i ett hörn och väntar på er."
"du har inte möjligtvis solglasögon på dig, en sjal och en svart mössa?" frågade jag och tittade på killen i hörnet igen.
"jo, hur visste du det?"
"eh, jag ser dig, jag står framför dig"
"men? Varför ringer du då?" sa han skämtsamt. Jag började skratta som en gris. Han la på och gick fram till oss. När jag äntligen återhämtat mig från skrattattacken ställde jag mig upp.
"hej, jag är Bill, detta är Tom" sa han och visade sin bror. Jesus, han var mycket snyggare i verkligheten. Jag log för att inte se ut som ett jävla fån när jag stod där.
"jag är Anna, och detta är min vän Emelie" sa jag.
"trevligt att träffas!" sa Bill. Emelie fick inte ur sig ett ord, så hon stod bara och nickade. Vi kom ut till bilen och lastade in sakerna. Jag satte mig bak med Tom, så fick Emelie och Bill sitta fram.
"vill du lyssna på musik eller höra på deras tjatter där fram?" viskade Tom efter ett tag när Emelie och Bill hade börjat prata för mycket.
"musik tack…" sa jag stumt. Han gav mig ena hörluren och jag satte in den i örat. Riktigt bra musik faktiskt. Inte Tokio Hotel, utan några andra bra låtar.
"eller vad tycker ni?" sa Bill efter ett tag.
"va?" sa jag och Tom i kör.
"har ni inte lyssnat ett dugg av vad vi har sagt?"
"nej" flinade Tom.
"Tom, det är nog inte så bra om du sitter och flörtar med henne, hon har redan en kille." sa Bill på tyska.
"har hon?" svarade Tom besviket. Bill nickade. Vi körde in i en liten affär, killarna sprang bara in och köpte lite godis och en film. Jag passade på att ringa Alex.
"hallå?" svarade han trött.
"hej älskling, jag har landat nu, och sitter i bilen på väg hem"
"okej vad bra, jag saknar dig redan…"
"jag saknar dig också bebis…"
Comment the photo
Det är jätte bra juuuuu!! <33
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/477598322/
Visa toppen
Show footer