April
Monday 27 December 2010 photo 1/3
|
Det var den inte så jag satte mig. Jag tittade på Bill, eller snarare stirrade. Jag kunde inte slita blicken ifrån honom och hans vackra ansikte eller hans glittrande ögon. Varje gång han såg på mig höjde han ena ögonbrynet och log. Jag kunde inte låta bli att le själv. Jag förstod inte vad som hände… Började jag bli kär i Bill? Killen som jag alltid hade hatat. Men av fel orsak. Jag kände mig förvirrad hela dagen. Varje gång jag såg Bill le, kunde jag inte låta bli att le själv, som om han styrde mig och mina känslor… när jag kom hem ringde jag till en kompis.
"gå till Armadia" sa hon när jag berättat allt.
"Armadia? Vem sjutton är det?" sa jag
"en gammal dam, hon kan svara på alla frågor! Jag kan visa dig vägen" och hon gjorde som hon sa. Hon visade vägen till den gamla damen. Jag såg en grotta, hennes "stuga" jag gick fram och knackade på.
"hallå?" skrek jag.
"kom in Shanan!" skrek en hes röst inifrån grottan. Jag gjorde som rösten sa och gick in. Jag såg en gammal dam sitta i en gungstol. Hon tittade på mig med trötta ögon. Hennes långa vita hår var som en ram runt hennes gamla rynkiga ansikte. Men bakom det rynkiga ansiktet, såg jag hennes naiva ögon. Ungdoms ögon.
"Armadia, jag har ett par frågor…"
"jag vet kära barn, du är osäker på dina känslor för unge Mr. Bill Kaulitz" avbröt hon mig. Hur kunde hon veta…?
"sätt dig…" sa hon och pekade på en bänk gjord av sten. Jag satte mig. Damen tog fram ett bord och tog tag i mina händer och la dem på bordet. Sedan tittade hon på mig.
"dina känslor för denne unge Bill, är starkare än du tror. Kanske känner du som att du hatar honom, men det gör du inte. Och har aldrig gjort. Du och Bill är gjorda för varandra. Ödet har parat ihop er" sa hon. Jag förstod inte riktigt.
"har du aldrig märkt alla tecken? Varje gång du sätter på TV:n, är Bill i rutan, han gjorde så du blev känd, de senaste åren drömmer du om honom minst en gång i månaden, du ska göra en låt tillsammans med honom. Förstår du inte mitt barn?" jag tänkte efter lite… Sedan nickade jag. Hon hade ju trots allt rätt om allt.
"neka inte dina känslor." jag skakade på huvudet. Redan nästa dag var jag på väg till Bill vid tio på morgonen. När jag knackade på öppnade han och log. Jag hade öppnat mitt hjärta för honom och nu fick han mig att känna känslor som jag inte visste att man kunde känna.
"hej Shanan!" sa han och sträckte ut sin hand.
"hej Bill" log jag och tog hans hand. Det bubblade inuti mig när jag rörde vid honom, som en kittlande känsla genom hela kroppen. När vi kom in kysste Bill min kind.
"vad var det för?" frågade jag och kände mig lite generad.
"jag vet att du var hos Armadia igår" sa han och log.
"och jag vet också att vi är gjorda för varandra… Att ödet parat ihop oss" jag log när han sa det. Han ställde sig framför mig och kysste mig långsamt på läpparna. När våra läppar skildes åt öppnade han ögonen och tittade på mig. Sedan log han ett varmt leende. Sedan lutade han sig fram.
"jag visste att du skulle bli min älskling. Jag älskar dig så" viskade han. Jag tittade på honom.
"planerade du dethär?" sa jag.
"nej, men när jag lärde känna dig visste jag att vi snart skulle bli ett par."
"aha" han nickade. Tom kom ner och undrade vad vi höll på med.
"gå inte där jag har…!" ropade Bill, men han hann inte. Tom halkade och slog i rumpan.
"spillt vatten…" avslutade Bill.
"tack för varningen! Lite sent kanske?" sa Tom och försökte resa sig upp.
"jag kan väl inte hjälpa att du är en klant" flinade Bill och hjälpte sin tvillingbror.
Hoppas ni gillade min lilla julklapp :)
Extra mycket på berättelsen!
Kommentera för mer :)
Comment the photo
Slutet var fan bäst X'D
<33
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/480925557/
Visa toppen
Show footer