April
Tuesday 1 February 2011 photo 1/10
|
Del 2.
Ett och ett halvt år senare.
Melody
Jag vaknade av att klockan ringde. Jag undrar egentligen varför jag ställer den när jag varken har en skola eller ett jobb att hasta upp till. Jag hade drömt om Bill, inatt igen. Vilket resulterade i att min kudde var blöt. Jag gick ut på balkongen och tittade på vädret. Snön låg som ett täcke på gården. Solen sken och det gnistrade. Jag drog några djupa andetag, sedan gick jag in igen och stängde dörren och gick ner. Om ni undrar hur jag kan få råd med allt, så är det inte jag själv som betalar. Det är Tom. även om hans bror är ett as, så har jag inget emot honom. Han brukar komma förbi två- tre gånger i veckan för att se hur jag mådde och gav mig pengar. Jag gick ner och gjorde i ordning frukost. Precis när jag skulle ta min första tugga, knackade det på dörren.
"självklart…" muttrade jag. Jag öppnade dörren och trodde det var Tom. Men det var det inte. Han hade helt annorlunda frisyr. Sidecut på båda sidorna och bara hår kvar mitt på huvudet. Han var lång om påminde mycket om Bill. Han såg drogad ut. Riktigt hemskt skick. Så skulle aldrig Bill se ut, så det kan inte vara han. Men när jag såg in i hans ögon, var det något speciellt med dem. Samma vackra ögon som Bill, och även samma glimt av busighet.
"vem är du?" frågade jag irriterat.
"känner du inte igen mig?" sa han och fick tårar i ögonen. Shit, det var Bill!
"vad i helvete gör du här ditt svin!? Ska inte du gå tillbaka till Sverige och pussa på din lilla hor- brud?" skrek jag. Han öppnade munnen och skulle precis säga något. Men jag hann smälla igen dörren framför honom. Jag grät och sprang upp på rummet. Jag borrade ner mitt huvud i kudden. Det som sårade mig mest, var nog när jag inte hade känt igen honom. Hans min… Hans underbara ögon som fylldes med tårar… Jag visste inte vad jag skulle göra… Jag gick mot fönstret och tittade om han fortfarande var kvar. Det var han. Han satt på trappan med huvudet i knäna. Jag tog upp mobilen och ringde Tom. Jag ville inte se honom såhär. Signaler gick fram och tillslut svarade han.
"Tom, kan du hämta din bror. Han sitter här utanför med huvudet mellan benen…" sa jag.
"jag kommer strax" sa han och la på. Efter en kvart hörde jag en bil utanför. Det var Tom. Jag gick till fönstret och öppnade lite för att höra vad de sa.
"Bill kom med här nu. Du kan inte sitta här för evigt"
"helvete heller! Jag ska sitta här tills min älskade Melody kommer ut! Jag tänker inte röra mig ur fläcken!" skrek Bill och vevade med sina armar mot Tom. Han backade undan lite men tog sats igen och fick tag i hans brors armar.
"följ med här nu. Melody kommer inte ut om du sitter här! Hade hon velat förlåta dig, hade hon gjort det för länge sedan!" sa Tom. Det sved i bröstet på mig. Och antagligen i Bills också. Han tittade upp mot fönstret. Jag gömde mig lite för att han inte skulle se mig. Jag hade aldrig sett en människa gråta så mycket som Bill gjorde nu. Det sved till ännu mer i bröstet på mig. Jag ville gå ner till Bill och krama om honom och säga att jag förlät honom. Men han hade sårat mig så djupt att jag vägrade. Jag hade bestämt mig för att komma över honom. Oavsett hur många tårar som kommer fällas, oavsett hur många år det kommer ta… Tom hade börjat tjata på Bill, medan han skrek att han vägrade följa med. Tänk att tackvare mig, har Bill blivit helt förstörd. Bara för att jag lämnade honom. Tom hade berättat i början att de fick ställa in en massa konserter bara för att Bill hade mått så dåligt. Jag brydde mig inte då. Men nu när jag ser vad som har hänt honom, så ville jag inget mer än att gå ner och säga att jag älskade honom…
"nej…" sa jag tyst och slog mig själv på kinden. Det blev plötsligt tyst ute.
kommentera för mer
Comment the photo
Jag började nästan gråta <33333333333
Det var så sorligt T-T XD <33333333333333
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/482276656/
Visa toppen
Show footer