Han strök mig över håret. Även han hade börjat gråta. Det började vibrera i Bills ficka. Han plockade upp sin mobil och svarade. Han pratade på tyska. Det enda jag uppfattade var "ja" och "okej" han la ner mobilen och såg på mig. Hans smink hade runnit ut och hans ögon var fulla med tårar än.

"det var Tom. Vi borde gå tillbaka, med tanke på att ni ska upp tidigt i morgon" sa han med darrig röst. Jag nickade och reste på mig och även han. Vi gick hand i hand upp till hotellet.

"när går planet i morgon?"

"ungefär halv elva" sa jag.

"okej, när är ni klara då?" jag ryckte på axlarna.

"jag smsar dig när vi är klara" sa jag och öppnade dörren. Bente kom fram till mig.

"då syns vi i morgon" sa Bill och gick fram till mig och kysste mig. Han avslutade kyssen och båda hade börjat gråta. Jag kramade honom en sista gång och sedan gick han mot hissen. Jag stod bara kvar och kollade efter honom. Han klev in i hissen och sen kunde jag inte se honom mer.

“Hello!? Bill Kaulitz has left the building! It's time to connect to the world again!" skrek Bente och viftade med handen framför mitt ansikte. Jag ruskade på huvudet och stängde dörren. Jag slet av mig skorna och hängde upp min tunna jacka. Sedan tog jag en cola och gick in till mitt rum. Jag tog fram en utav mina filmer och satte den i DVD spelaren. Jag satte mig till rätta i sängen och öppnade min cola. Efter att jag hade druckit upp colan somnade jag. Mobilen ringde klockan åtta nästa morgon. Jag gick upp och satte på mig kläderna jag skulle ha på mig, borstade håret och sminkade mig. Sedan packade jag ner det sista. Jag bar ut väskan till hallen. Bente satt och åt frukost. Jag tog fram en smörgås, salami och smör. Jag bredde på smör på mackan och sedan la jag på salamin. Jag tog ett glas mjölk och hällde o'boy i. Jag satte mig vid Bente och åt. Efter frukosten satt vi och kollade lite på TV. När klockan började närma sig halv tio smsade jag Bill.

"Det är dags att åka nu. Vi väntar på dig vid porten" jag stoppade ner mobilen i fickan. Vi gick och satte på oss skorna och jackorna. Det vibrerade i fickan. Jag hade fått ett sms från Bill.

"Okej, jag är hos er om fem minuter" jag klickade bort smset och stoppade ner mobilen i fickan. Jag tog min väska och vi gick ut ur rummet. Vi åkte ner till receptionen och lämnade in nycklarna. Vi ställde oss och väntade. Efter ett tag kom en svart Audi. Det var tvillingarna. Bill hade en mössa på sig och ett par solglasögon. Han hjälpte oss med att lägga in våra bagage i bilen. Jag och Bente gick och satte oss i baksätet. Bill satte sig där fram och sen körde vi iväg. Efter ett tag kom vi fram till flygplatsen. Bill och Tom följde med oss in. Tom kramade om Bente och de stod så ett tag. Jag hade börjat gråta. Bill kramade om mig. Jag släppte allt jag hade i händerna och kramade om honom. Vi stod där länge och bara kramades. Vi släppte tillslut taget om varandra och jag tog min resväska och mina biljetter. Jag hann gå tre steg innan Bill ropade på mig. Jag satte ner väskan och vände mig om. Han gick raskt fram till mig och kysste mig. För första gången möttes våra tungor och det kändes helt magiskt. Det kändes bara som att det var han och jag där. Ingen annan. Inga flygplan, inga människor, inga hus. Ingenting. Utom moln. Han avslutade kyssen och vi kom tillbaka till verkligheten. Han tittade på mig och försökte le. Men han grät för mycket. Och även jag. Vi skulle aldrig klara att vara ifrån varandra så länge. Vi kramade om varandra en sista gång innan vi var tvungna att skiljas åt. Bente stod och väntade på mig. Hon grät också. Jag kollade på Tom. Även han grät. Jag kunde inte låta bli att gå fram till Bill en sista gång.

"jag vill inte att du lämnar mig" snyftade han tyst i mitt öra. Jag brast ut ännu mer i gråt.

"jag måste..." grät jag med ljus röst.

"lova mig att du tar hand om dig tills jag får se dig igen" jag nickade. Bente kom fram till oss.

"vi måste åka nu" sa hon med darrig röst. Jag nickade och kollade på Bill. Tom gick och ställde sig bredvid honom. Han la en hand på min axel.

"ta hand om dig nu" log han. Hans ögon var röda och även Bills. Jag nickade.

"du med Tom..." sa jag tomt. Bill tog tag i min hand. Han såg på mig med tårfyllda ögon.

"ha det så bra nu älskling" sa han. Jag nickade. Bente började dra i mig.

"vill du att vi ska missa planet eller?" sa hon irriterat.

"ja" sa jag och vände mig om.

"men det vill inte jag. Min mamma kommer få seriösa damp utbrott." jag suckade. Jag hade min familj i Sverige. Jag kunde inte lämna dem för Bill... Eller? Det kanske jag kan... men jag är bara 15 än. Det är för tidigt. Jag började gå. Mina och Bills händer skiljdes åt. Det gjorde ont i mig. Jag tittade efter honom. Han stod där och vinkade. Vad höll jag på med egentligen? Han kommer bara glömma mig... När vi inte har träffats på länge kommer hans känslor att avta, och han kommer glömma mig. Jag började gråta igen. Vi checkade in.

"varsågod" sa kvinnan vänligt och gav mig mitt pass.

"tack" mumlade jag och vi gick. Vi satte oss i väntrummet och bara väntade. Efter en halvtimme kom planet som vi skulle med. En kvart senare fick vi gå på. Jag satte mig bekvämt och bara stirrade ut genom fönstret. När vi hade lyft tog det inte lång tid innan jag somnade. Jag vaknade till av att Bente puttade på mig.

"vi ska landa" väste hon. Vi gick ner för landning och snart fick vi gå ur planet. När vi kom ut sträckte jag på mig och kollade mig förvirrat omkring.

"kom nu!" gnällde Bente och drog med mig. Vi gick dit vi skulle hämta våra bagage. Jag tog mitt och ringde upp mamma.

"Hallå?"

"Hej, vi har landat nu"

"Okej, vart är ni då?"

"Vi har precis tagit våra bagage"

"Okej, men då kommer jag om ca 15 minuter" sa hon och la på. Jag passade på att smsa Bill.

"Vi har landat nu. Resan gick bra! Hoppas ni har det bra..." jag klickade på skicka och stoppade ner telefonen. Vi gick ut och väntade på mamma. Det plingade till i min ficka. Jag drog upp telefonen. Jag hade fått ett sms.

"Okej bra! Inte för att ge dig skuldkänslor, men det går inte att ha det bra utan dig. Jag saknar dig så" jag suckade och mina ögon tårades igen. Hur jävla mycket kan man gråta på en dag egentligen?

"Du ger mig inte skuldkänslor älskling. Jag önskar att jag kunde ha stannat kvar hos dig... Jag saknar dig med." svarade jag och la ner mobilen. Efter ett tag kom mamma.

"hej tjejer!" sa hon glatt.

"hej mamma!"

"hej Evelina"

"nå, hur har ni haft det?"

"underbart" flinade jag och Bente på samma gång.

"så bra! Men Bente, har du hört att Tom har skaffat flickvän? Och även Bill" sa mamma och vände blicken mot mig. Jag himlade med ögonen.

"jaså?" flinade Bente.

"ja, jag läste det i tidningen där hemma. Ni kan få läsa om ni vill"

"mamma..." sa jag irriterat.

"vad?" jag suckade bara och gick till bilen. Vi åkte hem. Mamma släppte av Bente hemma hos henne. Sedan körde vi hem.

"här är tidningen om du vill läsa" sa mamma och höll fram den. Jag tog den och gick upp till mitt rum med min resväska. Det kändes konstigt att vara hemma igen... Jag ställde ner resväskan och la tidningen på mitt skrivbord. Jag såg bilden på mig och Bill. Man såg som tur var att det inte var jag. Mitt hår var instoppat i en mössa och jag hade solglasögon. Precis som Bill. När man tänkte på det, så var vi ganska lika. Jag såg rubriken under.

"Bill Kaulitz har äntligen skaffat en flickvän. Se mer på sidan 3" jag slog upp sidan och läste.

"under de senaste dagarna har Bill Kaulitz setts med en ung tjej. Kanske mellan femton och tjugo år gammal. Vi antar att detta är hans nya flickvän. Han har själv bekräftat att han har en tjej. Men han nämnde aldrig namnet på henne. Bill oroar sig för att många utav hans fans kommer bli besvikna och ledsna.

-Det finns många som gillar mig. Men det är bara den de tror jag är. Min flickvän gillade inte Tokio Hotel innan vi träffades. Så jag är otroligt säker på att hon älskar mig för den jag är. Och inte för mitt arbete eller karriär. Jag är hundra procent säker på att hon är den rätta tjejen för mig. Hon får mig att känna nåt speciellt. När jag är med henne, kan jag känna mig säker, jag kan bete mig som den privata Bill jag är. Säger han. Han säger också att han kan känna att han kan lita på henne. Och enligt honom är det, det viktigaste i ett bra förhållande" jag blev alldeles varm när jag läste det. Bill älskade mig verkligen. Det var inte bara nån sommar romans. Han kommer inte glömma mig.

kommentera för mer O.O

mer snart:) jag dör annars!