April
Monday 14 February 2011 photo 1/25
|
Monday 14 February 2011 photo 1/25
|
|
Jag och Tom skyndade oss ner för trappan. Vi skulle ut på stan här i Göteborg. Bara för att se oss omkring. Våra livvakter var otåliga. Vi gick ut från hotellet. Jag kollade mig omkring och såg initialerna M.C igen... Jag har sett dem sen jag var femton år gammal. Och jag är 21 nu. Det måste ju betyda något? Jag fick syn på en butik och drog lite i Tom.
"vad är det?"
"jag vill gå in där"
"varför måste du alltid shoppa varje gång vi ska ut och gå?"
"men Tom! Jag vill in dit!" han suckade och följde med mig. Utan att tänka mig för spatserade jag fram och krockade med en tjej.
"förlåt" sa jag på engelska och kollade på henne. Hon hade tappat alla sina böcker. Hon hade solglasögon på sig. De gled ner på hennes näsa och hon tog av sig dem.
"Bente håll dem" sa hon och gav dem till tjejen som stod bakom. Hon tog emot glasögonen. Jag gav henne böckerna som jag hade plockat ihop.
"varsågod" sa jag och log. Hon tittade upp på mig och in i mina ögon. Sedan log hon.
"tack" våra händer stötte till och jag blev lite chockad. Men visste inte varför. Jag hjälpte henne upp. Hon var ungefär ett halvt huvud kortare än mig. Hon kollade på mig med sina brun- gul- gröna ögon och log igen.
"förlåt att jag bara rusade in i dig" sa vi samtidigt. Sedan började vi skratta.
"nej men seriöst, förlåt. Jag måste se mig för lite bättre" sa hon.
"nej nej, det är lugnt. Det var jag som bara gick rakt fram utan att se mig för" hon skrattade lite och räckte fram handen. Jag tog den.
"jag är Mickaela, och detta är min bästa vän, Bente" sa hon och pekade på tjejen bakom med sin lediga hand. Jag log.
"jag är Bill, och detta är min bästa vän, och tvillingbror Tom" sa jag och kollade på Tom. Han flinade dumt och kollade på tjejerna. Mickaela släppte min hand och kollade bak på Bente. De sa något på svenska. Bente nickade och Mickaela vände sig om.
"vi måste tyvärr gå nu..." sa hon. Jag nickade. Hon började gå. Jag tänkte efter lite. Mickaela... Första bokstaven i initialerna.
"vänta lite!" skrek jag efter henne. Hon vände sig om.
"vad heter du i efternamn?"
"Calvert!" skrek hon tillbaka.
"hur stavas det?"
" C A L V E R T!" skrek hon tillbaka. C... Den sista bokstaven i initialerna. När jag tittade efter henne hade hon försvunnit.
"bajs..." sa jag för mig själv.
"varför bad du inte om hennes nummer?" frågade Tom. Jag tittade på honom och ryckte på axlarna. Jag kunde inte få hennes ansikte ur huvudet. Plötsligt kände jag mig så tom. Under den tiden som vi hade stött på varandra kändes allt så overkligt. Jag försökte tänka på annat och gick in i affären och tittade på kläder. Vilket håll skulle hon åt egentligen? Åh! Jag gör mig själv galen... Det känns som om jag har blivit helt besatt av henne... Som om hon vore min idol och jag var galen i henne. Nej, så kunde det inte vara. Du hade träffat henne i fem minuter och kanske aldrig igen.
"vad är det du funderar på?" frågade Tom plötsligt. Jag kollade på honom.
"Mickaela..."
"Mickaela?" jag nickade.
"allt blev så magiskt när vi såg varandra i ögonen. Jag kände mig hel när vi tog i varandras händer. Men nu... Känner jag mig tom..." han kollade på mig.
"om hon var den rätte, så kommer ni att träffas igen någon stans. Och leta inte upp henne. Låt ödet föra er tillsammans"
"det var djupa ord från dig" flinade jag.
"ja, jag kan jag också" log han stolt. Jag skrattade lite. Vi stod och letade lite. En kvinna kom fram till oss och frågade något på svenska. Jag gav henne en grimas som betydde att jag inte fattade ett skit.
kommentera för mer ;)
Visa toppen
Show footer