April
Monday 14 February 2011 photo 3/25
|
Del 3.
"Bill! Vi måste gå nu!"
"jaja" suckade jag och gick ut till honom. Vi gick ner till porten. Tom hade ringt efter en bil som körde oss till restaurangen. När vi kom fram klev jag snabbt ur. Jag kände på mig att något speciellt skulle hända ikväll... Vi gick in och jag såg genast ett bord som jag ville ha. Jag gick raskt fram och snubblade över något. Jag landade på golvet och kollade bakåt.
"Oh, I'm so sorry!" hörde jag en bekant röst. Jag kollade upp. Det var Mickaela.
"no, no, It's okay." hon log och räckte fram handen.
"vill du ha hjälp upp?" fnissade hon. Jag nickade och tog hennes hand.
"tack för hjälpen"
"inga problem. Förresten, så var det min väska du snubblade på" flinade hon. Jag skrattade lite.
"ja, det var trevligt att träffas igen. Men jag måste gå snart." sa hon. Jag nickade och log. Hon vände sig om och tog sin väska. Sedan gick hon till Bente. Tom kom fram till mig.
"hon är helt klart någonting extra..." sa jag drömmande.
"jaså? Säger du det?" flinade han. Jag kollade på honom.
"vad är det?"
"jo, med tanke på att varje gång du gör dig illa. Så träffar ni på varandra" sa han. Jag tänkte efter lite. Sedan skakade jag lite på huvudet och gick till bordet som vi skulle äta vid. Jag kunde verkligen inte sluta tänka på henne. Hennes ögon, hennes leende, hennes perfekta kropp. Ingen sån pinne. Utan lagom stor mage, en fin rumpa, fina bröst. Hon hade exakt dem kurvorna som en tjej skulle ha. Och så hennes ögon... Och hennes fantastiska mjuka händer.
"jag tror någon börjar bli lite kär" sa Tom. Jag skakade på huvudet.
"nej, jag är besatt av henne..."
"besattheten kan vara ett tecken på att hon är den rätta Bill... Och hennes initialer som du ser hela tiden."
"ja, jag ser dem som mest den 20 december..." jag satt och tänkte lite. Jag orkade inte mer utav min mat.
"jag går nu"
"men? Ska du inte åka hem med mig?"
"nej. Jag behöver lite tid för mig själv" sa jag och vände mig. Jag gick ut genom dörrarna. Jag följde gatan och kom fram till en busskur. Jag såg en tjej sitta där. Hon tittade upp på mig och log. Det var Mickaela. Jag gick dit och satte mig bredvid henne.
"hi!" sa jag glatt.
"hi" log hon tillbaka.
"vad gör du här?"
"jag väntar på bussen. Jag ska hem"
"vart bor du då?"
"i Skåne"
"Skåne? Men ligger inte det långt här ifrån?" hon kollade på mig och log.
"jo, men jag skulle bara vara hos Bente i en vecka."
"aha. Hur gammal är du då?"
"femton. Jag fyller sexton den 20 december" sa hon. Jag stelnade till. 20 december...
"vad trist att behöva fylla år så sent på året" hon nickade.
"men det är egentligen ingenting jag kan göra något åt. Hade jag kunnat, hade jag gjort det." jag log lite och kände bara att jag ville kyssa henne. Men det kunde jag inte göra. Inte när jag knappt visste vem hon var. Men jag ville heller inte att hon skulle åka hem. Det betydde bara att det fanns stor risk till att vi aldrig mer kommer se varandra igen. Och med tanke på att hon är allt som dyker upp i mitt huvud.
"måste du åka idag?" frågade jag plötsligt. Hon tittade på mig.
"nej, egentligen inte..."
"kan du inte stanna ett tag till? Du verkar intressant och jag vill lära känna dig" hon skrattade lite.
"men jag har ingen stans att bo i så fall."
"varför kan du inte bo hos Bente då?"
kommentera för mer ;)
"Bill! Vi måste gå nu!"
"jaja" suckade jag och gick ut till honom. Vi gick ner till porten. Tom hade ringt efter en bil som körde oss till restaurangen. När vi kom fram klev jag snabbt ur. Jag kände på mig att något speciellt skulle hända ikväll... Vi gick in och jag såg genast ett bord som jag ville ha. Jag gick raskt fram och snubblade över något. Jag landade på golvet och kollade bakåt.
"Oh, I'm so sorry!" hörde jag en bekant röst. Jag kollade upp. Det var Mickaela.
"no, no, It's okay." hon log och räckte fram handen.
"vill du ha hjälp upp?" fnissade hon. Jag nickade och tog hennes hand.
"tack för hjälpen"
"inga problem. Förresten, så var det min väska du snubblade på" flinade hon. Jag skrattade lite.
"ja, det var trevligt att träffas igen. Men jag måste gå snart." sa hon. Jag nickade och log. Hon vände sig om och tog sin väska. Sedan gick hon till Bente. Tom kom fram till mig.
"hon är helt klart någonting extra..." sa jag drömmande.
"jaså? Säger du det?" flinade han. Jag kollade på honom.
"vad är det?"
"jo, med tanke på att varje gång du gör dig illa. Så träffar ni på varandra" sa han. Jag tänkte efter lite. Sedan skakade jag lite på huvudet och gick till bordet som vi skulle äta vid. Jag kunde verkligen inte sluta tänka på henne. Hennes ögon, hennes leende, hennes perfekta kropp. Ingen sån pinne. Utan lagom stor mage, en fin rumpa, fina bröst. Hon hade exakt dem kurvorna som en tjej skulle ha. Och så hennes ögon... Och hennes fantastiska mjuka händer.
"jag tror någon börjar bli lite kär" sa Tom. Jag skakade på huvudet.
"nej, jag är besatt av henne..."
"besattheten kan vara ett tecken på att hon är den rätta Bill... Och hennes initialer som du ser hela tiden."
"ja, jag ser dem som mest den 20 december..." jag satt och tänkte lite. Jag orkade inte mer utav min mat.
"jag går nu"
"men? Ska du inte åka hem med mig?"
"nej. Jag behöver lite tid för mig själv" sa jag och vände mig. Jag gick ut genom dörrarna. Jag följde gatan och kom fram till en busskur. Jag såg en tjej sitta där. Hon tittade upp på mig och log. Det var Mickaela. Jag gick dit och satte mig bredvid henne.
"hi!" sa jag glatt.
"hi" log hon tillbaka.
"vad gör du här?"
"jag väntar på bussen. Jag ska hem"
"vart bor du då?"
"i Skåne"
"Skåne? Men ligger inte det långt här ifrån?" hon kollade på mig och log.
"jo, men jag skulle bara vara hos Bente i en vecka."
"aha. Hur gammal är du då?"
"femton. Jag fyller sexton den 20 december" sa hon. Jag stelnade till. 20 december...
"vad trist att behöva fylla år så sent på året" hon nickade.
"men det är egentligen ingenting jag kan göra något åt. Hade jag kunnat, hade jag gjort det." jag log lite och kände bara att jag ville kyssa henne. Men det kunde jag inte göra. Inte när jag knappt visste vem hon var. Men jag ville heller inte att hon skulle åka hem. Det betydde bara att det fanns stor risk till att vi aldrig mer kommer se varandra igen. Och med tanke på att hon är allt som dyker upp i mitt huvud.
"måste du åka idag?" frågade jag plötsligt. Hon tittade på mig.
"nej, egentligen inte..."
"kan du inte stanna ett tag till? Du verkar intressant och jag vill lära känna dig" hon skrattade lite.
"men jag har ingen stans att bo i så fall."
"varför kan du inte bo hos Bente då?"
kommentera för mer ;)
Visa toppen
Show footer