Monday 14 February 2011 photo 10/25
|
Del 10
"Tom! Hjälp mig!!!!!!" skrek jag högt. Han kom in i rummet. Först såg han skräckslagen ut, men när han såg vad Bill gjorde flinade han, la armarna i kors och lutade sig roat mot dörr karmen.
"Tom! Stå inte bara där! Hjälp mig!!" skrek jag igen. Han flinade.
"ledsen Mickaela, Bill är min bror och jag står på hans sida" genast började Bill sluta kittla mig och tittade upp på sin bror.
"så enkelt var det" skrattade Tom och gick ut igen. Bill tittade på mig och lutade sig över mig igen.
"och nu, finalen" flinade han och kysste mig mjukt. Jag tog emot hans kyss och lät hans tunga möta min. Av en ren reflex la jag mina händer bakom hans nacke. Den känslan av att få kyssa honom, jag kände mig helt borta. Det kändes inte längre som att vi låg på golvet och kysste varandra. Mer som om vi låg på moln. Det lyckoruset som strålade genom hela kroppen, men samtidigt som en drog. Jag kände mig drogad av hans kyss. Han var min drog. Han var min alldeles egna drog som jag valde att leva mitt liv med. Vi avslutade kyssen och kom tillbaka till verkligheten. Han log.
"wow" suckade han tyst. Jag flinade och gav honom en lätt puss på kinden. Han flinade och reste på sig. Han räckte fram sina händer. Jag tog dem och han hjälpte mig upp. Han la sin hand på min kind.
"I have to tell you something..." sa han.
"what? Is something wrong?" han skakade på huvudet.
"men vad är det då?" Han suckade och satte sig på sängkanten.
"när jag såg dig för första gången... Blev jag inte kär i dig. Jag blev besatt av dig. Dina ögon, ditt hår, din kropp. Men, den kvällen, när du berättade om dig själv... Det var då jag blev förälskad i dig. Och sen dess, har jag älskat dig så otroligt mycket." jag blev tårögd när han sa så. Med tanke på att jag hade känt samma sak. Jag blev kär i honom när han kysste mig. Det var därför jag ville lämna honom. Men kom på sen att det var det största misstaget jag någonsin gjort. Jag kysste honom och vi la oss i sängen igen. Vi höll om varandra och somnade efter ett tag. När jag vaknade nästa morgon var inte Bill där. Jag hörde röster, men var för trött för att lyssna. Plötsligt kom han in med ett leende på läpparna.
"varför är du så glad?" frågade jag trött.
"varför är du så butter?" flinade han.
"Bill, jag har precis vaknat. Jag är alltid butter då" han skrattade och gick fram till sängen och satte sig. Han tog min hand och kollade på mig.
"då får du se till att vakna nu. Annars hinner vi inte med din överraskning" jag spärrade upp ögonen och tittade på honom.
"överraskning?" sa jag oförstående. Han skrattade.
"du har verkligen ett kort minne älskling" flinade han och kysste mig i pannan. Sedan reste han på sig och tittade på mig.
"kom nu" log han. Jag blev alldeles varm, bara av att han log mot mig. Jag reste motvilligt på mig. Han flinade nöjt och började leta fram kläder till mig.
"Bill, jag är ingen bebis"
"jo, du är min lilla bebis" flinade han och kysste mig på näsan. Jag kunde inte låta bli att flina. Han plockade fram ett par vanliga jeans shorts och en Tokio Hotel t-shirt. Han granskade den noga.
"jag ser ju hemsk ut" muttrade han. Jag skrattade.
"nej, du är lika underbart vacker hela tiden" han muttrade något och började rota efter strumpor. Jag ställde mig upp och drog på mig kläderna.
"här" sa han och höll fram ett par vita strumpor.
"tack" sa jag och snikade åt mig dem. Jag satte mig på sängen och drog på mig dem. Sedan tog jag en borste och drog igenom håret.
"Bill, jag måste duscha" klagade jag när jag såg mig själv i spegeln. Han log och kom fram till mig.
"det behöver egentligen jag också. Men dit vi ska, behöver man inte vara ren" jag blev ännu mer misstänksam när han sa så. Vart skulle vi egentligen? Vi gick ut och åt lite. Bill gick in till hans rum och kom snart ut igen med en väska, sedan frågade han sin bror något på tyska. Tom flinade och gick in i hans rum och hämtade en utav hans pannband som han brukar ha. Bill tog emot det och sedan gick vi ut till hans och Toms hyrbil.
kommentera för mer ;)
"Tom! Hjälp mig!!!!!!" skrek jag högt. Han kom in i rummet. Först såg han skräckslagen ut, men när han såg vad Bill gjorde flinade han, la armarna i kors och lutade sig roat mot dörr karmen.
"Tom! Stå inte bara där! Hjälp mig!!" skrek jag igen. Han flinade.
"ledsen Mickaela, Bill är min bror och jag står på hans sida" genast började Bill sluta kittla mig och tittade upp på sin bror.
"så enkelt var det" skrattade Tom och gick ut igen. Bill tittade på mig och lutade sig över mig igen.
"och nu, finalen" flinade han och kysste mig mjukt. Jag tog emot hans kyss och lät hans tunga möta min. Av en ren reflex la jag mina händer bakom hans nacke. Den känslan av att få kyssa honom, jag kände mig helt borta. Det kändes inte längre som att vi låg på golvet och kysste varandra. Mer som om vi låg på moln. Det lyckoruset som strålade genom hela kroppen, men samtidigt som en drog. Jag kände mig drogad av hans kyss. Han var min drog. Han var min alldeles egna drog som jag valde att leva mitt liv med. Vi avslutade kyssen och kom tillbaka till verkligheten. Han log.
"wow" suckade han tyst. Jag flinade och gav honom en lätt puss på kinden. Han flinade och reste på sig. Han räckte fram sina händer. Jag tog dem och han hjälpte mig upp. Han la sin hand på min kind.
"I have to tell you something..." sa han.
"what? Is something wrong?" han skakade på huvudet.
"men vad är det då?" Han suckade och satte sig på sängkanten.
"när jag såg dig för första gången... Blev jag inte kär i dig. Jag blev besatt av dig. Dina ögon, ditt hår, din kropp. Men, den kvällen, när du berättade om dig själv... Det var då jag blev förälskad i dig. Och sen dess, har jag älskat dig så otroligt mycket." jag blev tårögd när han sa så. Med tanke på att jag hade känt samma sak. Jag blev kär i honom när han kysste mig. Det var därför jag ville lämna honom. Men kom på sen att det var det största misstaget jag någonsin gjort. Jag kysste honom och vi la oss i sängen igen. Vi höll om varandra och somnade efter ett tag. När jag vaknade nästa morgon var inte Bill där. Jag hörde röster, men var för trött för att lyssna. Plötsligt kom han in med ett leende på läpparna.
"varför är du så glad?" frågade jag trött.
"varför är du så butter?" flinade han.
"Bill, jag har precis vaknat. Jag är alltid butter då" han skrattade och gick fram till sängen och satte sig. Han tog min hand och kollade på mig.
"då får du se till att vakna nu. Annars hinner vi inte med din överraskning" jag spärrade upp ögonen och tittade på honom.
"överraskning?" sa jag oförstående. Han skrattade.
"du har verkligen ett kort minne älskling" flinade han och kysste mig i pannan. Sedan reste han på sig och tittade på mig.
"kom nu" log han. Jag blev alldeles varm, bara av att han log mot mig. Jag reste motvilligt på mig. Han flinade nöjt och började leta fram kläder till mig.
"Bill, jag är ingen bebis"
"jo, du är min lilla bebis" flinade han och kysste mig på näsan. Jag kunde inte låta bli att flina. Han plockade fram ett par vanliga jeans shorts och en Tokio Hotel t-shirt. Han granskade den noga.
"jag ser ju hemsk ut" muttrade han. Jag skrattade.
"nej, du är lika underbart vacker hela tiden" han muttrade något och började rota efter strumpor. Jag ställde mig upp och drog på mig kläderna.
"här" sa han och höll fram ett par vita strumpor.
"tack" sa jag och snikade åt mig dem. Jag satte mig på sängen och drog på mig dem. Sedan tog jag en borste och drog igenom håret.
"Bill, jag måste duscha" klagade jag när jag såg mig själv i spegeln. Han log och kom fram till mig.
"det behöver egentligen jag också. Men dit vi ska, behöver man inte vara ren" jag blev ännu mer misstänksam när han sa så. Vart skulle vi egentligen? Vi gick ut och åt lite. Bill gick in till hans rum och kom snart ut igen med en väska, sedan frågade han sin bror något på tyska. Tom flinade och gick in i hans rum och hämtade en utav hans pannband som han brukar ha. Bill tog emot det och sedan gick vi ut till hans och Toms hyrbil.
kommentera för mer ;)
Comment the photo
AHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHA
OMG, BÄST.
MEEEEEEEEEER MICKA! MEEEEEEEEEEEEEEEER!<3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/484486527/