April
Monday 14 February 2011 photo 18/25
|
Del 18
"ska vi ta finsk text?" flinade han.
"öh, jag vill gärna fatta också" han skrattade och tryckte på engelska.
En månad senare
Igår kom Bente och Tom hem från Hawaii. Bill och jag hämtade dem på flygplatsen. Även jag och Bill hade varit ute och rest. Vi hade åkt hem till mamma bara för en vecka. Jag och Bill satt i köket och pratade lite när Bente kom. Hon såg bekymrad ut.
"Micka, jag måste få prata med dig..." sa hon.
"okej" sa jag osäkert och följde med henne upp till hennes och Toms rum. Vi satte oss på sängen. Hon tog ett djupt andetag och kollade på mig.
"jag..." började hon försiktigt.
"jag är gravid..." jag trodde inte mina öron.
"va?" sa jag chockat. Hon nickade.
"jag tog ett test på Hawaii, och jag är i andra månaden nu." jag bet mig i läppen.
"har du pratat med Tom?" hon nickade återigen.
"han blev glad och ville behålla barnet"
"men du då?"
"jag vill, men ändå inte. Det lutar mer på att vi ska behålla det... Men jag vet inte än" Jag tog hennes hand och kollade på henne.
"tänk på att det är du som kommer bära barnet. Det är du som kommer må illa i flera månader, spy. Men tänk också på att du och Tom kommer få ett underbart litet barn om ni behåller det"
"hur vet du att det kommer bli ett underbart barn?" jag reste på mig och satte mig på huk framför henne.
"för att både du och Tom är helt underbara personer" hon log och en tår rullade ner för hennes kind. Vi satt och pratade ett litet tag till. Sedan gick vi ner. Tom stod utanför till toaletten. Han såg bekymrad ut.
"where is Bill?" frågade jag oroligt.
"here" svarade Tom och pekade in mot toaletten. Jag knuffade undan honom lite lätt och knackade på.
"Bill hur är det?" han stönade något. Det lät verkligen inte som han. Jag öppnade dörren och såg Bill ligga på golvet. Hans tårar forsade ner för kinderna. Jag rusade in. Jag lyfte upp honom så han satt och lutade sitt huvud i min famn. Jag kramade om honom.
"älskling, vad är det" viskade jag.
"mitt bröst... Det värker, jag kan knappt andas" jag greps av panik. Jag tittade upp mot Tom.
"ring ambulansen!" skrek jag med gråten i halsen. Han plockade fort upp sin telefon och ringde. Bente hjälpte mig att lyfta Bill. Vi bar ut honom till soffan. Vi la honom i soffan. Mina tårar hade börjat rinna. Jag la mig bredvid honom och vägrade flytta på mig. Han tittade med en blick på mig som jag inte kunde tyda. Hans ögon var fulla med tårar och hans kinder var blöta. Jag la försiktigt handen över hans bröst. Jag la mitt huvud på hans axel.
"lämna mig inte för fan Bill" viskade jag. Han väste nåt. Jag hörde inte. Men jag hörde väl att ambulansen hade kommit hit. Tom drog bort mig från Bill och drog mig intill sig. De bar ut Bill på en bår.
"vem står honom närmst?" både jag och Tom kollade på varandra.
"åk du. Hälsa honom" sa han och pussade mig på huvudet. Jag rynkade pannan åt honom.
"vänskapspuss" flinade han. Jag suckade och hoppade in i ambulansen. Jag satte mig vid Bills huvud och såg när de försökte få liv i honom.
Flera timmar efteråt
en läkare kom ut till mig.
"Bill har fått en hjärtattack. Vi ska operera honom alldeles strax. Men det är ingen svår hjärtattack. Han kommer kunna åka hem i morgon" jag nickade och kröp ihop på min stol igen.
"lämna mig inte Bill... För guds skull" viskade jag.
kommentera för mer.
Del 18
"ska vi ta finsk text?" flinade han.
"öh, jag vill gärna fatta också" han skrattade och tryckte på engelska.
En månad senare
Igår kom Bente och Tom hem från Hawaii. Bill och jag hämtade dem på flygplatsen. Även jag och Bill hade varit ute och rest. Vi hade åkt hem till mamma bara för en vecka. Jag och Bill satt i köket och pratade lite när Bente kom. Hon såg bekymrad ut.
"Micka, jag måste få prata med dig..." sa hon.
"okej" sa jag osäkert och följde med henne upp till hennes och Toms rum. Vi satte oss på sängen. Hon tog ett djupt andetag och kollade på mig.
"jag..." började hon försiktigt.
"jag är gravid..." jag trodde inte mina öron.
"va?" sa jag chockat. Hon nickade.
"jag tog ett test på Hawaii, och jag är i andra månaden nu." jag bet mig i läppen.
"har du pratat med Tom?" hon nickade återigen.
"han blev glad och ville behålla barnet"
"men du då?"
"jag vill, men ändå inte. Det lutar mer på att vi ska behålla det... Men jag vet inte än" Jag tog hennes hand och kollade på henne.
"tänk på att det är du som kommer bära barnet. Det är du som kommer må illa i flera månader, spy. Men tänk också på att du och Tom kommer få ett underbart litet barn om ni behåller det"
"hur vet du att det kommer bli ett underbart barn?" jag reste på mig och satte mig på huk framför henne.
"för att både du och Tom är helt underbara personer" hon log och en tår rullade ner för hennes kind. Vi satt och pratade ett litet tag till. Sedan gick vi ner. Tom stod utanför till toaletten. Han såg bekymrad ut.
"where is Bill?" frågade jag oroligt.
"here" svarade Tom och pekade in mot toaletten. Jag knuffade undan honom lite lätt och knackade på.
"Bill hur är det?" han stönade något. Det lät verkligen inte som han. Jag öppnade dörren och såg Bill ligga på golvet. Hans tårar forsade ner för kinderna. Jag rusade in. Jag lyfte upp honom så han satt och lutade sitt huvud i min famn. Jag kramade om honom.
"älskling, vad är det" viskade jag.
"mitt bröst... Det värker, jag kan knappt andas" jag greps av panik. Jag tittade upp mot Tom.
"ring ambulansen!" skrek jag med gråten i halsen. Han plockade fort upp sin telefon och ringde. Bente hjälpte mig att lyfta Bill. Vi bar ut honom till soffan. Vi la honom i soffan. Mina tårar hade börjat rinna. Jag la mig bredvid honom och vägrade flytta på mig. Han tittade med en blick på mig som jag inte kunde tyda. Hans ögon var fulla med tårar och hans kinder var blöta. Jag la försiktigt handen över hans bröst. Jag la mitt huvud på hans axel.
"lämna mig inte för fan Bill" viskade jag. Han väste nåt. Jag hörde inte. Men jag hörde väl att ambulansen hade kommit hit. Tom drog bort mig från Bill och drog mig intill sig. De bar ut Bill på en bår.
"vem står honom närmst?" både jag och Tom kollade på varandra.
"åk du. Hälsa honom" sa han och pussade mig på huvudet. Jag rynkade pannan åt honom.
"vänskapspuss" flinade han. Jag suckade och hoppade in i ambulansen. Jag satte mig vid Bills huvud och såg när de försökte få liv i honom.
Flera timmar efteråt
en läkare kom ut till mig.
"Bill har fått en hjärtattack. Vi ska operera honom alldeles strax. Men det är ingen svår hjärtattack. Han kommer kunna åka hem i morgon" jag nickade och kröp ihop på min stol igen.
"lämna mig inte Bill... För guds skull" viskade jag.
kommentera för mer.
Comment the photo
MEEEEEEEEEEER MICKAELA! MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/484710339/
Visa toppen
Show footer