April
Monday 14 February 2011 photo 21/25
|
Del 21. Sista delen.
jag klarade inte av detta. Jag tog fram repet som jag hade med mig. Skulle jag?
"nej... det kommer orsaka för mycket problem..." sa jag för mig själv. Jag reste på mig och gick tillbaka till bilen. Jag startade den och åkte hem.
"vart har du varit?" frågade Bente.
"hos Bill... Jag behövde vara ensam ett tag" sa jag och gömde repet bakom min rygg.
"okej..." suckade hon. Jag gick upp på mitt rum och la ner repet i lådan. Sedan gick jag ner igen och gjorde en smörgås. Tom kom glatt in i rummet.
"ska vi kolla på film ikväll tjejer?" flinade han.
"ja absolut!" skrattade Bente.
"vad sägs om lite popcorn, godis, chips och red bull" Bente nickade glatt.
"du då Micka?" log han.
"jag är inte så sugen" sa jag irriterat.
"vad är det med dig? Du brukar ju älska filmkvällar" då blev jag arg.
"ja! När Bill levde!!!!" skrek jag. Mina ögon tårades.
"ni beter er som om ingenting har hänt!!! Är det bara jag som bryr mig om att min älskade pojkvän har dött!? Va? Förfan Tom! Han är din bror och senast igår hade vi begravning för honom!!" skrek jag och sprang upp till mitt rum. Jag låg där ganska länge. Jag hörde att Tom och Bente hade gått och lagt sig. Klockan var tre på natten. Jag reste mig och hämtade repet. Jag hade bestämt mig. Jag gick ner till köket och tog ett papper. "Hej, när ni har läst detta är jag antagligen död. Jag orkar inte leva utan Bill. Han betyder allt för mig. Jag har ingen anledning till att leva längre. Jag lovar och svär på att vi kommer finnas här hos er. Gör inget dumt. Bente, föd ert barn, uppfostra det och jag lovar att vi kommer vaka över er. Vi kommer ge er tecken på att vi är här. Lev ett underbart liv! Jag älskar er båda väldigt mycket. Men som sagt, jag klarar mig inte utan Bill. Puss Mickaela" jag satte lappen på kylskåpet och tog repet. Jag gick ut och startade bilen och åkte iväg till kyrkogården. Jag satte mig vid Bills grav.
"vi ses snart" sa jag. En tår rullade ner från min kind och jag klättrade upp i trädet, fäste repet hårt runt en gren. Jag satte öglan runt halsen och hoppade ner. Det gjorde ont, men det fanns ingen återvändo. Jag slutade andas... Och så var jag borta.
6 år senare Bente
Tom och våran femåriga son Billy sprang runt på gården. De var väldigt lika varandra. Men Billy hade mitt mörka hår.
"Tom!" skrek jag. Han stannade upp. Men inte Billy. Han sprang rakt in i sin pappa. Tom vek sig och Billy började skratta som en galning. Jag flinade och vinkade hit Tom.
"vad är det älskling?" sa han.
"jag åker till Mickas och Bills grav. Vill du med?" han skakade på huvudet.
"tror inte det. Jag åker dit ikväll" flinade han. Jag nickade och gick ut och tog på mig skorna. Jag tog Mickaelas och Bills gamla bil, som hade blivit min och åkte iväg. Jag tog några rosor med mig. Mickas favorit blommor. Hon hade fått platsen bredvid Bill. Jag satte mig mellan gravarna och tittade på dem. Mina ögon tårades.
"jag saknar er så mycket...." viskade jag. En varm vindpust smekte min kind.
"we miss you to" hörde jag ett svagt ljud. Jag log lite. Sedan reste jag på mig och gick tillbaka till bilen.
tycks? :)
Del 21. Sista delen.
jag klarade inte av detta. Jag tog fram repet som jag hade med mig. Skulle jag?
"nej... det kommer orsaka för mycket problem..." sa jag för mig själv. Jag reste på mig och gick tillbaka till bilen. Jag startade den och åkte hem.
"vart har du varit?" frågade Bente.
"hos Bill... Jag behövde vara ensam ett tag" sa jag och gömde repet bakom min rygg.
"okej..." suckade hon. Jag gick upp på mitt rum och la ner repet i lådan. Sedan gick jag ner igen och gjorde en smörgås. Tom kom glatt in i rummet.
"ska vi kolla på film ikväll tjejer?" flinade han.
"ja absolut!" skrattade Bente.
"vad sägs om lite popcorn, godis, chips och red bull" Bente nickade glatt.
"du då Micka?" log han.
"jag är inte så sugen" sa jag irriterat.
"vad är det med dig? Du brukar ju älska filmkvällar" då blev jag arg.
"ja! När Bill levde!!!!" skrek jag. Mina ögon tårades.
"ni beter er som om ingenting har hänt!!! Är det bara jag som bryr mig om att min älskade pojkvän har dött!? Va? Förfan Tom! Han är din bror och senast igår hade vi begravning för honom!!" skrek jag och sprang upp till mitt rum. Jag låg där ganska länge. Jag hörde att Tom och Bente hade gått och lagt sig. Klockan var tre på natten. Jag reste mig och hämtade repet. Jag hade bestämt mig. Jag gick ner till köket och tog ett papper. "Hej, när ni har läst detta är jag antagligen död. Jag orkar inte leva utan Bill. Han betyder allt för mig. Jag har ingen anledning till att leva längre. Jag lovar och svär på att vi kommer finnas här hos er. Gör inget dumt. Bente, föd ert barn, uppfostra det och jag lovar att vi kommer vaka över er. Vi kommer ge er tecken på att vi är här. Lev ett underbart liv! Jag älskar er båda väldigt mycket. Men som sagt, jag klarar mig inte utan Bill. Puss Mickaela" jag satte lappen på kylskåpet och tog repet. Jag gick ut och startade bilen och åkte iväg till kyrkogården. Jag satte mig vid Bills grav.
"vi ses snart" sa jag. En tår rullade ner från min kind och jag klättrade upp i trädet, fäste repet hårt runt en gren. Jag satte öglan runt halsen och hoppade ner. Det gjorde ont, men det fanns ingen återvändo. Jag slutade andas... Och så var jag borta.
6 år senare Bente
Tom och våran femåriga son Billy sprang runt på gården. De var väldigt lika varandra. Men Billy hade mitt mörka hår.
"Tom!" skrek jag. Han stannade upp. Men inte Billy. Han sprang rakt in i sin pappa. Tom vek sig och Billy började skratta som en galning. Jag flinade och vinkade hit Tom.
"vad är det älskling?" sa han.
"jag åker till Mickas och Bills grav. Vill du med?" han skakade på huvudet.
"tror inte det. Jag åker dit ikväll" flinade han. Jag nickade och gick ut och tog på mig skorna. Jag tog Mickaelas och Bills gamla bil, som hade blivit min och åkte iväg. Jag tog några rosor med mig. Mickas favorit blommor. Hon hade fått platsen bredvid Bill. Jag satte mig mellan gravarna och tittade på dem. Mina ögon tårades.
"jag saknar er så mycket...." viskade jag. En varm vindpust smekte min kind.
"we miss you to" hörde jag ett svagt ljud. Jag log lite. Sedan reste jag på mig och gick tillbaka till bilen.
tycks? :)
Comment the photo
Men den var jätte bra ändå
ELR LÄGG UT DEN MENAR JAG!!!
AMSKPDWREÅWCDÖMFPÅQDOEFJRPHEIWD
hehe okej, du skulle ha sett mig när jag skrev den. Jag liksom älskar Bill... Så att tänka sig att han har dött. Det blev liksom lite svårt att skriva, men jag gjorde mitt bästa ^^
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/484785107/
Visa toppen
Show footer