April
Monday 21 February 2011 photo 6/21
|
Del 6
Jag tog mina solglasögon och så gick vi. En taxi väntade på oss vid porten.
"ladies" sa mannen som höll upp dörren. Vi flinade och satte oss. Vi åkte i fem minuter innan vi kom fram till en stor byggnad.
"wow... Helt fantastiskt..." sa jag. Mannen släppte ut oss och jag betalade. När vi kom till porten visade Bente upp biljetterna. Vi gick in och det var helt fantastiskt. Självklart lyckades jag gå in i någon. Det var killen som jag hade sprungit in i igår. Var han känd?
"I'm sorry" sa jag.
"haha It's okay." flinade han. Jag tittade på honom. Han hade inga solglasögon på sig nu. Jag tog av mig mina och satte dem på huvudet. Jag kollade in i hans ögon. Jag kände igen de ögonen. Det var som om jag såg en liten del av mig själv. I honom. Men hur kan det vara möjligt? Genast kände jag att jag förstod honom. Det var som om vi känt varandra i hela vårat liv. Helt plötsligt visste jag nästan allt om honom. Utom hans namn.... Eller ålder.
"Bill Kaulitz" sa han och sträckte fram handen. Jag blev varm. En känsla som gjorde mig helt ställd. Bill Kaulitz. Vart fan hade jag hört det förut?
"Mickaela Calvert" sa jag och tog hans hand. Jag kände våran gemenskap. Som om vi var en person men i olika kroppar. Jag hade ingen aning om vad som hände. Vad jag kände eller något. Det kändes bara som om jag hade mött honom tidigare. Men var? Och hur? Utom att jag hade sprungit in i honom igår. Snabbt letade jag igenom mitt minne. Lotiche. Bill Kaulitz, Lotiche. Min bästa vän.
"du kommer inte möjligtvis från Tyskland va?" sa jag.
"jo, jag kommer från Tyskland. Jag bodde i Lotiche innan jag flyttade till Hamburg" jag stelnade till. Det måste vara Bill. Jag tittade in i hans ögon åter igen. Det var som om allt försvann runt om oss. Jag kände mig helt plötsligt älskad. Som om hela världen älskade mig. Vi båda ruskade på huvudet och släppte varandras händer.
"vänta lite... Har du bott i Lotiche?" jag nickade.
"jag tyckte väl att jag kände igen dig Mickan" sa han och log. Jag blev tårögd. Vi kramade om varandra hårt. Tårarna började rinna. Vi stod bara där och kramade om varandra. Jag hörde att han också hade börjat snyfta. Han släppte mig och tittade på mig.
"så vacker du har blivit"
"ska du säga. Men vad har hänt med ditt blonda hår?" sa jag och förde försiktigt fingrarna genom hans svarta hår.
"du vet, det finns något som heter hårfärgning" flinade han.
"aha, det visste jag inte" han skrattade.
"om du bara visste hur mycket jag har saknat dig" sa han.
"åh Bill" jag kramade om honom igen. Jag kände mig helt plötsligt hel. Som om ett nytt jag hade kommit fram. Det kändes inte längre som om något saknades i mitt liv. Just här och nu med Bill. Kändes allt underbart. Plötsligt kände jag någon peta på mig. Jag släppte taget om honom. Det var Bente.
"vad håller du på med!?" väste hon.
"jag kramar min gamla bästis" sa jag. Hon höjde ena ögonbrynet och scannade Bill från topp till tå.
"är det..?" jag nickade.
"herregud!"
"jag antar att du är Bente?" hon nickade. Han log och de kramades. Den killen som hade fångat Bente när hon halkade kom upp bakom Bill.
"ey Bill. Vad håller du på med?" han släppte taget om Bente och tittade på killen.
"det är Bente Karlsson. Du vet hon som vi var med så mycket när vi var små" killen höjde ena ögonbrynet och tittade på Bente. De stod bara och glodde på varandra. Jag såg en tår trilla ner för killens ena kind. Och även en tår på Bente. De kramade varandra. Bill gick och ställde sig bredvid mig. Jag log.
"jag antar att det där är din perversa bror Tom" flinade jag. Bill skrattade och nickade.
"japp. Det är han" jag kunde inte låta bli att titta på honom. Han hade blivit så otroligt vacker. De släppte taget om varandra och Tom kom hit.
"Mickaela?" sa han. Jag nickade. Han log och kramade mig. Jag dränktes nästan i hans stora kläder.
kommentera för mer ^^
Del 6
Jag tog mina solglasögon och så gick vi. En taxi väntade på oss vid porten.
"ladies" sa mannen som höll upp dörren. Vi flinade och satte oss. Vi åkte i fem minuter innan vi kom fram till en stor byggnad.
"wow... Helt fantastiskt..." sa jag. Mannen släppte ut oss och jag betalade. När vi kom till porten visade Bente upp biljetterna. Vi gick in och det var helt fantastiskt. Självklart lyckades jag gå in i någon. Det var killen som jag hade sprungit in i igår. Var han känd?
"I'm sorry" sa jag.
"haha It's okay." flinade han. Jag tittade på honom. Han hade inga solglasögon på sig nu. Jag tog av mig mina och satte dem på huvudet. Jag kollade in i hans ögon. Jag kände igen de ögonen. Det var som om jag såg en liten del av mig själv. I honom. Men hur kan det vara möjligt? Genast kände jag att jag förstod honom. Det var som om vi känt varandra i hela vårat liv. Helt plötsligt visste jag nästan allt om honom. Utom hans namn.... Eller ålder.
"Bill Kaulitz" sa han och sträckte fram handen. Jag blev varm. En känsla som gjorde mig helt ställd. Bill Kaulitz. Vart fan hade jag hört det förut?
"Mickaela Calvert" sa jag och tog hans hand. Jag kände våran gemenskap. Som om vi var en person men i olika kroppar. Jag hade ingen aning om vad som hände. Vad jag kände eller något. Det kändes bara som om jag hade mött honom tidigare. Men var? Och hur? Utom att jag hade sprungit in i honom igår. Snabbt letade jag igenom mitt minne. Lotiche. Bill Kaulitz, Lotiche. Min bästa vän.
"du kommer inte möjligtvis från Tyskland va?" sa jag.
"jo, jag kommer från Tyskland. Jag bodde i Lotiche innan jag flyttade till Hamburg" jag stelnade till. Det måste vara Bill. Jag tittade in i hans ögon åter igen. Det var som om allt försvann runt om oss. Jag kände mig helt plötsligt älskad. Som om hela världen älskade mig. Vi båda ruskade på huvudet och släppte varandras händer.
"vänta lite... Har du bott i Lotiche?" jag nickade.
"jag tyckte väl att jag kände igen dig Mickan" sa han och log. Jag blev tårögd. Vi kramade om varandra hårt. Tårarna började rinna. Vi stod bara där och kramade om varandra. Jag hörde att han också hade börjat snyfta. Han släppte mig och tittade på mig.
"så vacker du har blivit"
"ska du säga. Men vad har hänt med ditt blonda hår?" sa jag och förde försiktigt fingrarna genom hans svarta hår.
"du vet, det finns något som heter hårfärgning" flinade han.
"aha, det visste jag inte" han skrattade.
"om du bara visste hur mycket jag har saknat dig" sa han.
"åh Bill" jag kramade om honom igen. Jag kände mig helt plötsligt hel. Som om ett nytt jag hade kommit fram. Det kändes inte längre som om något saknades i mitt liv. Just här och nu med Bill. Kändes allt underbart. Plötsligt kände jag någon peta på mig. Jag släppte taget om honom. Det var Bente.
"vad håller du på med!?" väste hon.
"jag kramar min gamla bästis" sa jag. Hon höjde ena ögonbrynet och scannade Bill från topp till tå.
"är det..?" jag nickade.
"herregud!"
"jag antar att du är Bente?" hon nickade. Han log och de kramades. Den killen som hade fångat Bente när hon halkade kom upp bakom Bill.
"ey Bill. Vad håller du på med?" han släppte taget om Bente och tittade på killen.
"det är Bente Karlsson. Du vet hon som vi var med så mycket när vi var små" killen höjde ena ögonbrynet och tittade på Bente. De stod bara och glodde på varandra. Jag såg en tår trilla ner för killens ena kind. Och även en tår på Bente. De kramade varandra. Bill gick och ställde sig bredvid mig. Jag log.
"jag antar att det där är din perversa bror Tom" flinade jag. Bill skrattade och nickade.
"japp. Det är han" jag kunde inte låta bli att titta på honom. Han hade blivit så otroligt vacker. De släppte taget om varandra och Tom kom hit.
"Mickaela?" sa han. Jag nickade. Han log och kramade mig. Jag dränktes nästan i hans stora kläder.
kommentera för mer ^^
Comment the photo
VAD Ä R DET DU INTE FÖRSTÅR?! DIREKT NÄR DU ALGT UT EN DEL SKA DU LÄGGA UT EN TILL FÖR ANNARS BLIR DET HALSHUGGNING FÖR DIG. ÅTERIGEN ! <3333
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bibis/485263733/
Visa toppen
Show footer