Wherever you are,Episod 7
Hoppas att han fattade att det inte var en dejt! Jag vill inte såra honom. Hm, nu ska jag bara göra som han bett mig göra. Vara snäll mot Justin...

Justin och Christal kom snabbt fram och frågade vad som hände, jag sa trevligt tillbaka att jag sa som det var och att Chaz skulle hem. Dom mumlade okej till svar, och sedan satte dom sig bredvid mig. Sedan gick Justin och köpte glass till oss, så då passade Christal på att prata med mig.

- Du vet att jag ser att Justin tycker att du är speciell va? sa hon till mig och log.
- Va? Sluta... jag vet inte ens om jag gil... jag menar, är du säker? sa jag.
- Haha, jaaa. Tror du inte att jag ser det. Han ville inte prata med mig när vi var och fikade, han kollade bara på dig hela tiden, sa hon. Hon lät lite ledsen.
- Men jag gillar honom inte mer än en vän. Och om det någonsin skulle hände så att jag gillade honom, liksom på kärlek, så skulle jag såra Chaz som in i helvete, och jag är inte en sån person, det vet nu, sa jag tyst.
- Men... jag ser att Chaz gillar dig också, men... vad har Chaz som inte Justin har? fortsatte hon.
- Öhm, humor, han skryter inte, han har inte 7 miljoner fans, och han är... som en vanlig kille. Jag gillar honom verkligen.
- Ja, visserligen men... sa Christal.
- Men Christal, jag gillar inte Justin mer som en vän, och jag tänker inte ge upp hoppet på honom!
- Mathilda, du vet att Chaz och Ryan inte bor här va? Dom bor i Kanada... sa Christal sorgset och kollade på mig.
- Eeeh, va? Ljuger du, för om du gör det är du inte schysst! sa jag, och jag kände att jag blev lite ledsen.
- Jag ljuger inte. Och jag är ledsen, men om ni skulle bli tillsammans, hur skulle erat förhållande se ut då? Ses 1 gång i månaden och på lov och så? Med Justin är det my...
- Med Justin är det ännu svårare, eftersom att han åker på turné! svarade jag henne. Jag ställde mig upp och började gå hem. Jag hörde hur Christal skrek bakom mig, men jag struntade i det, jag bara gick. Jag ville hem.

Efter ca 15 minuter var jag hemma, och jag hade hela huset för mig själv. Det var just därför jag hade varit hos Christal, för mina föräldrar är och hälsar på farmor och farfar i New York. Hm, undra vad jag ska göra nu, tänkte jag... Jag vet, jag kan ringa hit Sofie, hon vill säkert hitta på något! Sen kom jag på att min mobil är hos Christal... jag gick sakta hem till henne, och jag hade tur att hon var hemma. Men någon mer var här, jag såg det... det var Ryan!

- Men tjena Ryan, vad gör du här? frågade jag och skrattade och kollade på Christal, och sedan på Ryan. Hur hade han kunnat komma hit så snabbt? Christal började rodna, och Ryan sa genast:
- Vi skulle bara kolla på film...
- Jasså..? sa jag och flinade. Jag gick sedan och hämtade in väska och min mobil, sedan sa jag hej då och stack hem igen.

När jag kom hem såg jag att jag hade 10 olästa meddelanden, 3 var från mamma som frågade hur jag hade det, 1 från pappa och 3 från Chaz och 1 från... okänt nummer. Jag läste Chaz meddelanden först:

"Var är du? Ska vi göra något, jag måste prata med dig om en viktig sak..", andra var "Är du sur på mig? Jag skulle bara hem med Ryan, det var därför jag stack, förlåt!" och sista var "Hallllåååååå, Mathilda?! :D". Meddelandet från det okända numret var: "Förlåt, jag tror jag vet anledningen till att Chaz blev sur. Förlåt Mathilda / Justin". Hur fan i helvete kunde han få mitt nummer?! Äh, jag struntade i det och skrev tillbaka till Chaz: "Jag är inte sur, jag hade bara glömt telefonen hemma. :) Jo visst, du kan komma hem till mig!" skrev jag. Helt plötsligt ringde min telefon, det stod Chaz på displayen.

- MATHILDA, ÄR DU SUR PÅ MIG?! skrek Chaz i luren.
- Hej Chaz, nej det är jag inte, haha. Jag skicka just ett meddelande till dig.. svarade jag och fnissade lite.
- Puh, bra. Men vart bor du? Jag måste prata med dig om en sak... fortsatte Chaz.
- Det där med att du bor i Kanada och råkade glömma att berätta det för mig? Det är lugnt Chaz.. sa jag.
- Är det Justin som sagt det? hörde jag honom mumla.
- Nej, det var Christal. Hon vet typ allt om er... sa jag tillbaka.
- Jaha.. men asså. Det är askomplicerat! Jag gillar dig... asså, jag är inte kär i dig men jag gillar dig... sa Chaz.
- Awww... men jag kan inte prata nu, det är någon som plingar på dörren. Vi hörs snart, hej då Chaz, sa jag fort och stängde av samtalet.

Puuuuuhh. Jag blev lite sårad där... Oh, just ja, det ringde på dörren, jag gick ner och öppnade, och där stod...

där stog... vem??? måste få veta deet!!!