May
Tuesday 1 March 2011 photo 23/24
|
Wherever You Are,Episod 22
- Jaha, sa hon surt och sedan vände hon sig om och gick iväg. Jag kollade på Mathilda, och stod och skrattade tyst. Jag började flina. Jag gick emot Mathilda. Hon tystnade och kollade mig i ögonen. Jag närmade mig hennes ansikte, och jag kände hur våra läppar möttes.
Mathildas perspektiv:
Okej. Han kysser mig. Vad ska jag göra? Eller vaddå vad ska jag göra? SLUTA KYSSA HONOM!
Justins perspektiv:
Hon avbröt kyssen och kollade på mig.
- Jag... jag är ledsen med Justin. Jag gillar Chaz... sa hon och kollade ner i golvet.
- Mathilda, jag är ledsen! Förlåt...
- Justin.. vi kanske ska träffas en annan dag. Hej då, sa hon bara och gick iväg. OH FUCK. VARFÖR KYSSTE JAG HENNE?! Nu vill hon säkert aldrig träffa mig mer... Jag började gå ut mot skolgården för att komma till bilen. När jag precis hoppat in ser jag Jasmine gå där. Kanske skulle jag satsa på henne trots allt? Men, nej Justin. Du kan inte bara "ta" en tjej... Jag får helt enkelt vänta. Jag märkte ju att hon inte avbröt kyssen på en gång...
Mathildas perspektiv:
Jag... borde ringa Chaz och säga som det är... Jag har ju inte pratat med honom sen den där bilden... Jag tog upp telefonen och tröck in hans nummer... Efter några signaler svarade han:
- Mathilda! Tack och lov att du ringer! Förlåt så mycket för att jag överreagerade på den där bilden! Förlåt! sa Chaz. Oh boy, det här blir bara svårare och svårare...
- C... Chaz... jag måste säga en sak, sa jag tyst. Jag kände hur tårarna började rinna och Chaz började andas annorlunda.
- Vad? frågade han osäkert.
- Jag... jag... har kysst Justin... stammade jag osäkert fram. Jag hörde hur tyst det blev i andra luren. Jag hörde ingenting... Efter några minuter undrade jag om Chaz var kvar..
- C-chaz... är du där?
- Varför Mathilda? hörde jag honom viska. Han grät också. Fan i helvete!
- Chaz, jag vet inte. Men jag känner för att åka till Kanada och prata med dig. Går det bra? frågade jag honom stressat.
- Jag... du sårade mig Mathilda... fortsatte Chaz.
- Jag vet! Och jag ångrar det, jag lovar. Snälla, förlåt mig! sa jag snabbt.
- Jag vill... jag vet inte... sa han fundersamt.
- Chaz, snälla! nästan skrek jag. En gammal tant med en hund kollade upp på mig, jag log ett stressat leende mot henne och sedan gick jag vidare.
- Jag vet inte Mathilda...
- Jaha, sa hon surt och sedan vände hon sig om och gick iväg. Jag kollade på Mathilda, och stod och skrattade tyst. Jag började flina. Jag gick emot Mathilda. Hon tystnade och kollade mig i ögonen. Jag närmade mig hennes ansikte, och jag kände hur våra läppar möttes.
Mathildas perspektiv:
Okej. Han kysser mig. Vad ska jag göra? Eller vaddå vad ska jag göra? SLUTA KYSSA HONOM!
Justins perspektiv:
Hon avbröt kyssen och kollade på mig.
- Jag... jag är ledsen med Justin. Jag gillar Chaz... sa hon och kollade ner i golvet.
- Mathilda, jag är ledsen! Förlåt...
- Justin.. vi kanske ska träffas en annan dag. Hej då, sa hon bara och gick iväg. OH FUCK. VARFÖR KYSSTE JAG HENNE?! Nu vill hon säkert aldrig träffa mig mer... Jag började gå ut mot skolgården för att komma till bilen. När jag precis hoppat in ser jag Jasmine gå där. Kanske skulle jag satsa på henne trots allt? Men, nej Justin. Du kan inte bara "ta" en tjej... Jag får helt enkelt vänta. Jag märkte ju att hon inte avbröt kyssen på en gång...
Mathildas perspektiv:
Jag... borde ringa Chaz och säga som det är... Jag har ju inte pratat med honom sen den där bilden... Jag tog upp telefonen och tröck in hans nummer... Efter några signaler svarade han:
- Mathilda! Tack och lov att du ringer! Förlåt så mycket för att jag överreagerade på den där bilden! Förlåt! sa Chaz. Oh boy, det här blir bara svårare och svårare...
- C... Chaz... jag måste säga en sak, sa jag tyst. Jag kände hur tårarna började rinna och Chaz började andas annorlunda.
- Vad? frågade han osäkert.
- Jag... jag... har kysst Justin... stammade jag osäkert fram. Jag hörde hur tyst det blev i andra luren. Jag hörde ingenting... Efter några minuter undrade jag om Chaz var kvar..
- C-chaz... är du där?
- Varför Mathilda? hörde jag honom viska. Han grät också. Fan i helvete!
- Chaz, jag vet inte. Men jag känner för att åka till Kanada och prata med dig. Går det bra? frågade jag honom stressat.
- Jag... du sårade mig Mathilda... fortsatte Chaz.
- Jag vet! Och jag ångrar det, jag lovar. Snälla, förlåt mig! sa jag snabbt.
- Jag vill... jag vet inte... sa han fundersamt.
- Chaz, snälla! nästan skrek jag. En gammal tant med en hund kollade upp på mig, jag log ett stressat leende mot henne och sedan gick jag vidare.
- Jag vet inte Mathilda...
Okej. Han kysser mig. Vad ska jag göra? Eller vaddå vad ska jag göra? SLUTA KYSSA HONOM!
Justins perspektiv:
Hon avbröt kyssen och kollade på mig.
- Jag... jag är ledsen med Justin. Jag gillar Chaz... sa hon och kollade ner i golvet.
- Mathilda, jag är ledsen! Förlåt...
- Justin.. vi kanske ska träffas en annan dag. Hej då, sa hon bara och gick iväg. OH FUCK. VARFÖR KYSSTE JAG HENNE?! Nu vill hon säkert aldrig träffa mig mer... Jag började gå ut mot skolgården för att komma till bilen. När jag precis hoppat in ser jag Jasmine gå där. Kanske skulle jag satsa på henne trots allt? Men, nej Justin. Du kan inte bara "ta" en tjej... Jag får helt enkelt vänta. Jag märkte ju att hon inte avbröt kyssen på en gång...
Mathildas perspektiv:
Jag... borde ringa Chaz och säga som det är... Jag har ju inte pratat med honom sen den där bilden... Jag tog upp telefonen och tröck in hans nummer... Efter några signaler svarade han:
- Mathilda! Tack och lov att du ringer! Förlåt så mycket för att jag överreagerade på den där bilden! Förlåt! sa Chaz. Oh boy, det här blir bara svårare och svårare...
- C... Chaz... jag måste säga en sak, sa jag tyst. Jag kände hur tårarna började rinna och Chaz började andas annorlunda.
- Vad? frågade han osäkert.
- Jag... jag... har kysst Justin... stammade jag osäkert fram. Jag hörde hur tyst det blev i andra luren. Jag hörde ingenting... Efter några minuter undrade jag om Chaz var kvar..
- C-chaz... är du där?
- Varför Mathilda? hörde jag honom viska. Han grät också. Fan i helvete!
- Chaz, jag vet inte. Men jag känner för att åka till Kanada och prata med dig. Går det bra? frågade jag honom stressat.
- Jag... du sårade mig Mathilda... fortsatte Chaz.
- Jag vet! Och jag ångrar det, jag lovar. Snälla, förlåt mig! sa jag snabbt.
- Jag vill... jag vet inte... sa han fundersamt.
- Chaz, snälla! nästan skrek jag. En gammal tant med en hund kollade upp på mig, jag log ett stressat leende mot henne och sedan gick jag vidare.
- Jag vet inte Mathilda...
Annons
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biebersfancluub/486688398/
Visa toppen
Show footer