November
Thursday 8 April 2010 photo 1/1
|
Minns ni den som vi själva har sett,
Då Tysken var lycklig, då Kalle var svett.
Så säg mig nu Linus, hur känns det idag?
När du sitter i Kävlinge utan nått kvar.
När vi växte upp, Säg mig hur var vi då,
Var Sonny en kådd alla vi gav oss på?
Kröp du längs gatan och spydde så smått,
utan att klå upp alla Hofterups knott.
Var du nånsin tvungen att ensam gå hem,
Sen du rånats av Krille med asliten lem?
Säg mig hur kunde vi låta det ske?
Vi blundar för det som en blind kunnat se,
Ja vafan gör vi nu, det vi har, är itu,
Och vad fan gör vi nu med Linnea som brud?
De bästa utav er är lojal som få,
Men några utav er, dem bangar ändå,
Ni tror ej på allvar, nej bara på lek,
Ni älskar att lämna det folk som ni svek.
Nu samlar vi mod i oss, vi skall tillbaks,
Ja vi skiter i andra, vi går ej i kras.
Ja, jag tackar ju er, och jag skrattar och ler,
För den glädje och värme som ni skänkte mig.
Men vi borde aldrig slutat, nej vi skulle vart' kvar,
Vi skriker åt andra, vi ger svar på tal!
Säg mig hur kunde vi låta det ske?
Vi blundar för det som en blind kunnat se,
Ja vafan gör vi nu, det vi har, är itu,
Och vad fan gör vi nu med Linnea som brud?
Ville ni glömma vår vänskap så blott,
Men Rasmus han skjuter, ja skott efter skott.
Mot förrädarnas planer stod Tom stor och stark,
Han krossar dess skallar, ja huvud mot mark.
Nu tvingas vi axla det ansvar vi flytt,
Vårt samhälle ruttnar,
Vi bygger ett nytt.
Och jag frågar er - vänner, om ni har förstått,
Gamla räliga fördomar nu måste bort.
Och jag frågar dig Jacob om du är med oss,
Vi skingras, nej aldrig, likt rök i ett bloss.
Nu tvingas vi axla det ansvar vi flytt,
Vårt samhälle ruttnar,
Vi bygger ett nytt.
Pontus, du, är du kvar,
Börjar tanken bli klar,
eller vänder du ryggen åt det som finns kvar?
Säg mig hur kunde vi låta det ske?
Vi blundar för det som en blind kunnat se,
Ja vafan gör vi nu, det vi har, är itu,
Och vad fan gör vi nu med Linnea som brud?
När nu tvingas vi axla det ansvar vi flytt,
Vårt samhälle ruttnar,
Vi bygger ett nytt.
Då Tysken var lycklig, då Kalle var svett.
Så säg mig nu Linus, hur känns det idag?
När du sitter i Kävlinge utan nått kvar.
När vi växte upp, Säg mig hur var vi då,
Var Sonny en kådd alla vi gav oss på?
Kröp du längs gatan och spydde så smått,
utan att klå upp alla Hofterups knott.
Var du nånsin tvungen att ensam gå hem,
Sen du rånats av Krille med asliten lem?
Säg mig hur kunde vi låta det ske?
Vi blundar för det som en blind kunnat se,
Ja vafan gör vi nu, det vi har, är itu,
Och vad fan gör vi nu med Linnea som brud?
De bästa utav er är lojal som få,
Men några utav er, dem bangar ändå,
Ni tror ej på allvar, nej bara på lek,
Ni älskar att lämna det folk som ni svek.
Nu samlar vi mod i oss, vi skall tillbaks,
Ja vi skiter i andra, vi går ej i kras.
Ja, jag tackar ju er, och jag skrattar och ler,
För den glädje och värme som ni skänkte mig.
Men vi borde aldrig slutat, nej vi skulle vart' kvar,
Vi skriker åt andra, vi ger svar på tal!
Säg mig hur kunde vi låta det ske?
Vi blundar för det som en blind kunnat se,
Ja vafan gör vi nu, det vi har, är itu,
Och vad fan gör vi nu med Linnea som brud?
Ville ni glömma vår vänskap så blott,
Men Rasmus han skjuter, ja skott efter skott.
Mot förrädarnas planer stod Tom stor och stark,
Han krossar dess skallar, ja huvud mot mark.
Nu tvingas vi axla det ansvar vi flytt,
Vårt samhälle ruttnar,
Vi bygger ett nytt.
Och jag frågar er - vänner, om ni har förstått,
Gamla räliga fördomar nu måste bort.
Och jag frågar dig Jacob om du är med oss,
Vi skingras, nej aldrig, likt rök i ett bloss.
Nu tvingas vi axla det ansvar vi flytt,
Vårt samhälle ruttnar,
Vi bygger ett nytt.
Pontus, du, är du kvar,
Börjar tanken bli klar,
eller vänder du ryggen åt det som finns kvar?
Säg mig hur kunde vi låta det ske?
Vi blundar för det som en blind kunnat se,
Ja vafan gör vi nu, det vi har, är itu,
Och vad fan gör vi nu med Linnea som brud?
När nu tvingas vi axla det ansvar vi flytt,
Vårt samhälle ruttnar,
Vi bygger ett nytt.
Visa toppen
Show footer