Tomheten i det mörka rummet var läskig,nästan kuslig. Jag visste inte om jag var ensam eller om det fanns något levande kvar. Väggarna i rummet syntes svagt i mörkret. De såg förstörda ut. Jag gick en bit in i rummet,för att känna på en av väggarna. Alltihopa kunde ju vara en dröm, så jag ville vara säker.Jag sträckte min hand mot betongväggen. Den var kall och några betongbitar föll från taket, Väggen var nästan lite mjuk,nästan så att den skulle gå sönder. Vågade jag trycka håradre? Jag tittade runt i rummet på väggarna, för att se om de andra väggarna kunde rasa samman. Det såg rätt lugnt ut. Jag började trycka hårdare. Plötsligt gick handen igenom väggen. Jag drog undan den och tittade i hålet jag skapat. En hemsk syn mötte mina ögon om vad som fanns på andra sidan. Vägar hade spruckit,det var bilar som brann vid vägkanterna som fanns kvar,himlen var gråsvart och en bit längre bort mot horisontlinjen, hade en vulkan precis fått ett utbrott. En panik attack for igenom mig om vad som skett. Vad är det som hänt egentligen? Det jag glömde att lägga märke till, var att hålet i väggen skapat sprickor. Väggen började rasa imot mig. Tanken på att inte flytta på mig, fanns inte, så jag stod kvar. Fick alltig av mig, och jag är rätt säker på att jag fick ett betongblock i huvudet så jag svimmade för en liten stund. Jag vaknade efter en stund. En enorm huvudvärk steg i huvudet. Men helt plötsligt, mindes jag allting som hänt. Naturkatastrofer över hela världen, skrik,gråt,död. En värld,våran värld, förstörd. Och rummet jag var i, jag var den enda. Levande..

Texten skrev jag under en tyska lektion.

Vad tycker ni?

Gissa också vad jag har baserat den på :)

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS 400D DIGITAL

Focal length 18 mm

Aperture f/4.5

Shutter 1/50 s

ISO 800

Date

May 2013