July
Friday 19 December 2008 photo 1/6
|
Trehundrafem sidor och lika många tårar senare.
Nu är den utläst. Herregud, jag visste ju att jag brukar bli lite tårögd när jag läser en sorglig bok. Men typ inte att man kunde börja gråta på riktigt.
En liten recension:
Texten i den här boken vibrerar verkligen av starka känslor - vrede, galghumor, sorg och kärlek till livet - för är vi någonsin så levande som i dödens gränsland?
Läs den, bryt ihop, snyt dig och gå vidare med det liv som är alldeles för värdefullt för att slarvas bort - ditt eget.
Jag undrar just vad du skulle ha för punkter på din att-göra-lista innan du dör?
- Det är OK att du är rädd, säger Zoey.
- Nej, det är det inte.
- Det är klart att det är. Vad du än känner så är det OK.
- Tänk dig känslan, Zoey att vara rädd hela tiden.
- Det kan jag.
Men det kan hon inte. Hur skulle hon kunna det när hon har hela livet framför sig? Jag gömmer mig under hatten igen, ett litet tag, för jag kommer sakna att kunna andas. Och prata. Och fönster. Jag kommer att sakna tårtor. Och fiskar. Jag gillar fiskar. Deras små munnar som öppnas och stängs, öppnas och stängs.
Och dit jag ska, dit kan man inte ta med sig någonting.
(Sorry Kajsa om jag har blött ner boken).
Nu är den utläst. Herregud, jag visste ju att jag brukar bli lite tårögd när jag läser en sorglig bok. Men typ inte att man kunde börja gråta på riktigt.
En liten recension:
Texten i den här boken vibrerar verkligen av starka känslor - vrede, galghumor, sorg och kärlek till livet - för är vi någonsin så levande som i dödens gränsland?
Läs den, bryt ihop, snyt dig och gå vidare med det liv som är alldeles för värdefullt för att slarvas bort - ditt eget.
Jag undrar just vad du skulle ha för punkter på din att-göra-lista innan du dör?
- Det är OK att du är rädd, säger Zoey.
- Nej, det är det inte.
- Det är klart att det är. Vad du än känner så är det OK.
- Tänk dig känslan, Zoey att vara rädd hela tiden.
- Det kan jag.
Men det kan hon inte. Hur skulle hon kunna det när hon har hela livet framför sig? Jag gömmer mig under hatten igen, ett litet tag, för jag kommer sakna att kunna andas. Och prata. Och fönster. Jag kommer att sakna tårtor. Och fiskar. Jag gillar fiskar. Deras små munnar som öppnas och stängs, öppnas och stängs.
Och dit jag ska, dit kan man inte ta med sig någonting.
(Sorry Kajsa om jag har blött ner boken).
Comment the photo
Jag tycker också om bilden på framsidan. Gillar vinkeln som den har blivit fottad ifrån, man får liksom vända och vrida lite på boken för att se åt vilket håll den ska va åt :)
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bischeloo/308754049/
Visa toppen
Show footer