September
Tuesday 26 January 2010 photo 1/2
|
Sitter här framför dumburken, Är så otroligt trött, trodde det var olagligt att vara så hära trött? Idag har man inte gjort mycke. Sov så dåligt i natt så det blev en sen morgon.
Varit ute med hunden och lagat mat. Så nu sitter man här ögonen hänger inte alls med. Ska nog sätta på lite kaffe snart. om jag ens orkar göra det?
Nä fyfan. Satt och funderade i natt när man låg där i sängen & vred och vände på sig,
Att varför ska man hjälpa folk så mycket? jag börjar bli rätt trött på det, Alltså självklart finns man där för sina vänner/familj men man måste nog ta hand lite om sig själv åxå? jag iaf blir knäpp på allt tjat & gnat, tänkande och all hjälpande!!! fvad får man ut över det? Jo att dom blir och må lite bättre.. kanske? Men för mej blir inte ett dugg bättre, känslan att dom närmsta mår bra gör mej väldigt glad. Men skulle bli så glad om någon gång finns någon som fattar att alla behöver ha en, att prata med? Och jag öppskattar att vissa kommer till mej, älskar att hjälpa folk. Prata och ge råd! Men känner nu, att jag inte kan klara av allting . inte just nu!!! Allt det hära låter kanske konstigt? Men FAN huvudet snurrar , en sten i magen... Just nu lägger jag vännerna åt sidan, tänker lite på mej själv, Mathias och familjen... känns som att det är andra som behöver mej mera. och jag har lovat att stå där vid sidan, bara att finnas ... "Det man inte vet om sig själv vet alla andra"
Varit ute med hunden och lagat mat. Så nu sitter man här ögonen hänger inte alls med. Ska nog sätta på lite kaffe snart. om jag ens orkar göra det?
Nä fyfan. Satt och funderade i natt när man låg där i sängen & vred och vände på sig,
Att varför ska man hjälpa folk så mycket? jag börjar bli rätt trött på det, Alltså självklart finns man där för sina vänner/familj men man måste nog ta hand lite om sig själv åxå? jag iaf blir knäpp på allt tjat & gnat, tänkande och all hjälpande!!! fvad får man ut över det? Jo att dom blir och må lite bättre.. kanske? Men för mej blir inte ett dugg bättre, känslan att dom närmsta mår bra gör mej väldigt glad. Men skulle bli så glad om någon gång finns någon som fattar att alla behöver ha en, att prata med? Och jag öppskattar att vissa kommer till mej, älskar att hjälpa folk. Prata och ge råd! Men känner nu, att jag inte kan klara av allting . inte just nu!!! Allt det hära låter kanske konstigt? Men FAN huvudet snurrar , en sten i magen... Just nu lägger jag vännerna åt sidan, tänker lite på mej själv, Mathias och familjen... känns som att det är andra som behöver mej mera. och jag har lovat att stå där vid sidan, bara att finnas ... "Det man inte vet om sig själv vet alla andra"
Visa toppen
Show footer