December
Wednesday 6 January 2010 photo 7/18
|
Sitter och kollar igenom min bdb, från början.
Tänk, att när jag började med bdb var det Du&Jag.
Nästan bara bilder på dig, och ju längre in man kommer, destu mindre blir det. Det blir mer och mer texter jag skrivit om dig .. Om hur mycket jag älskar dig och hur svårt det är att lämna dig.
Jag har lämnat dig nu på sätt och vis, slutat som skötare på dig, för att ge en yngra chansen att få lära känna en så underbar ponny som du. För att någon ska få uppleva det jag gjorde. Det var jätte jobbigt i början, men nu känns det på sätt och vis skönt. Men jag tänker på dig hela tiden, kan int gå förbi din box utan att titta på min underbara lilla ponny. Det går inte att låta bli att lägga armarna runt din hals och dra in en av de bästa dofterna i världen. Det händer än idag att tårarna rinner för dig. Saknaden, den är ett svart hål inom mig. Saknaden över att inte rida dig, eller inte att jag spenderar tiden med dig på samma sätt längre.
Livet går vidare, och du finns alltid vid min sida. Du lärde mig så mycket, och ibland får jag en känsla när jag rider ''men shiet, det här är ju lite som att rida Blacky''. I mina drömmar finns du föralltid kvar, hur många gånger har jag inte drömt drömmen över hur vi galopperar barbacka på en äng? Och drömmen om framtiden, men tyvärr kommer den drömmen nog bara finnas i drömmarnas värld, inte i verkligheten ..
Jag får träffa dig varje dag om jag vill, och jag träffar dig flera gånger i veckan. När jag borstar på Zanzibar står du där brevid, ibland trycker du mulen mot gallret, som om du ropar ''Hallå, här är jag ju'', som jag glömt någon. Men då får du en puss och du blir glad.
Min älskade lilla busponny, jag älskar dig. Och, jag kommer aldrig släppa taget helt om dig. ;*<3
Tänk, att när jag började med bdb var det Du&Jag.
Nästan bara bilder på dig, och ju längre in man kommer, destu mindre blir det. Det blir mer och mer texter jag skrivit om dig .. Om hur mycket jag älskar dig och hur svårt det är att lämna dig.
Jag har lämnat dig nu på sätt och vis, slutat som skötare på dig, för att ge en yngra chansen att få lära känna en så underbar ponny som du. För att någon ska få uppleva det jag gjorde. Det var jätte jobbigt i början, men nu känns det på sätt och vis skönt. Men jag tänker på dig hela tiden, kan int gå förbi din box utan att titta på min underbara lilla ponny. Det går inte att låta bli att lägga armarna runt din hals och dra in en av de bästa dofterna i världen. Det händer än idag att tårarna rinner för dig. Saknaden, den är ett svart hål inom mig. Saknaden över att inte rida dig, eller inte att jag spenderar tiden med dig på samma sätt längre.
Livet går vidare, och du finns alltid vid min sida. Du lärde mig så mycket, och ibland får jag en känsla när jag rider ''men shiet, det här är ju lite som att rida Blacky''. I mina drömmar finns du föralltid kvar, hur många gånger har jag inte drömt drömmen över hur vi galopperar barbacka på en äng? Och drömmen om framtiden, men tyvärr kommer den drömmen nog bara finnas i drömmarnas värld, inte i verkligheten ..
Jag får träffa dig varje dag om jag vill, och jag träffar dig flera gånger i veckan. När jag borstar på Zanzibar står du där brevid, ibland trycker du mulen mot gallret, som om du ropar ''Hallå, här är jag ju'', som jag glömt någon. Men då får du en puss och du blir glad.
Min älskade lilla busponny, jag älskar dig. Och, jag kommer aldrig släppa taget helt om dig. ;*<3
Visa toppen
Show footer