March
Monday 16 November 2009 photo 3/4
|
Den 16 november 2007, den underbaraste dagen i mitt liv.
Caroline, Andreas och jag skulle bestämt åka på fest i Guldsmedshyttan. "Alla skulle vara där". Johan Andersson var den dåvarande husvärden. Black Tower vin vart det att smutta på, min favorit på den tiden. Sent på kvällen åkte vi iväg, det snöade kraftigt men Anderas saktade inte in i kurvorna för det. Endast en låt spelades undrer hela färden, 18 and life. Fick rysningar. Det kändes som att det skulle bli en bra kväll. Väl på plats, ökända Stripavägen, träffade jag gamla vänner och drack av mitt efterlängtade vin. Helt plötsligt, som från ingenstans, kom han. HAN med dom blå ögonen och det mörka håret som jag skolkat från lektioner i skolan bara för att få lägga mina ögon på. För mej var det kärlek vid första ögonkastet. Jag hade tidigare fått veta att han hette Tim Richter och vi hade bytit några ord på Lunarstorm och MSN. Det jag visste om honom var att han var intresserad av bilar och hade en traktor, inte så mycket mer. Jag var salig. Dock verkade han inte lägga nå direkt märke till mej så jag tog med mej min bag in box och slog mej ner bredvid honom. "När hade du tänkt bjuda mej på en tur i traktorn då?" var min replik. Han tänkte snabbt och svarade "Ja, vi kan ta den nu ifall du vill". Självklart ville jag det, jag kände mej som världens lyckligaste människa. Jag skulle få vara med Tim Richter, helt ensam! Men när vi kom ut tyckte Peter Nordin att Tim kunde skjutsa honom nånstans först. Tim tittade på mej och sa att han skulle alldeles strax vara tillbaka. Jag gick in igen. Väntade en bra stund. Jag kände mej lite dissad. Men till slut stod han där i dörröppningen och skulle hämta mej. Äntligen! Vi hoppade in i hans Rc Tuning som han kallade den och åkte neråt Storå. Jag ville titta på den underbart vackra människan hela tiden, men vart ändå generad så fort vi fick ögonkontakt. Vid fiskefabriken fick jag prova köra traktorn, det var inte det lättaste och ville absolut inte skämma ut mej. Att sladda var roligt när han gjorde det, inte tvärtom och mer än en gång var väggen i vägen. Eller åtminstone för nära. Det gick trots de dåliga oddsen bra. Alltför tidigt ville Andreas och Carro åka hem och jag måste lämna Tim.
Oh, jag var så kär. Känslan.. Pirret i kroppen. Aldrig glömmer jag den dagen. Även om vi inte gjorde något särskilt annorlunda så är den dagen oerhört speciell för mej.
Jag älskar dej, nu och föralltid<3
Caroline, Andreas och jag skulle bestämt åka på fest i Guldsmedshyttan. "Alla skulle vara där". Johan Andersson var den dåvarande husvärden. Black Tower vin vart det att smutta på, min favorit på den tiden. Sent på kvällen åkte vi iväg, det snöade kraftigt men Anderas saktade inte in i kurvorna för det. Endast en låt spelades undrer hela färden, 18 and life. Fick rysningar. Det kändes som att det skulle bli en bra kväll. Väl på plats, ökända Stripavägen, träffade jag gamla vänner och drack av mitt efterlängtade vin. Helt plötsligt, som från ingenstans, kom han. HAN med dom blå ögonen och det mörka håret som jag skolkat från lektioner i skolan bara för att få lägga mina ögon på. För mej var det kärlek vid första ögonkastet. Jag hade tidigare fått veta att han hette Tim Richter och vi hade bytit några ord på Lunarstorm och MSN. Det jag visste om honom var att han var intresserad av bilar och hade en traktor, inte så mycket mer. Jag var salig. Dock verkade han inte lägga nå direkt märke till mej så jag tog med mej min bag in box och slog mej ner bredvid honom. "När hade du tänkt bjuda mej på en tur i traktorn då?" var min replik. Han tänkte snabbt och svarade "Ja, vi kan ta den nu ifall du vill". Självklart ville jag det, jag kände mej som världens lyckligaste människa. Jag skulle få vara med Tim Richter, helt ensam! Men när vi kom ut tyckte Peter Nordin att Tim kunde skjutsa honom nånstans först. Tim tittade på mej och sa att han skulle alldeles strax vara tillbaka. Jag gick in igen. Väntade en bra stund. Jag kände mej lite dissad. Men till slut stod han där i dörröppningen och skulle hämta mej. Äntligen! Vi hoppade in i hans Rc Tuning som han kallade den och åkte neråt Storå. Jag ville titta på den underbart vackra människan hela tiden, men vart ändå generad så fort vi fick ögonkontakt. Vid fiskefabriken fick jag prova köra traktorn, det var inte det lättaste och ville absolut inte skämma ut mej. Att sladda var roligt när han gjorde det, inte tvärtom och mer än en gång var väggen i vägen. Eller åtminstone för nära. Det gick trots de dåliga oddsen bra. Alltför tidigt ville Andreas och Carro åka hem och jag måste lämna Tim.
Oh, jag var så kär. Känslan.. Pirret i kroppen. Aldrig glömmer jag den dagen. Även om vi inte gjorde något särskilt annorlunda så är den dagen oerhört speciell för mej.
Jag älskar dej, nu och föralltid<3
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/blindtoyou/424621386/
Visa toppen
Show footer