Thursday 10 July 2008 photo 1/1
|
Det finns dagar, veckor och månader som jag vill glömma i mitt liv..
dom dagarna som jag bådde som dåligast, när ingen förstog och ingen fattade att jag var så nära att försvinna bort från livet!
Men så plötsligt kom den person som räddade mig upp ur det svarta hålet och gjorde varje dag värd att leva igen!
Jag vet inte om jag någon gång har sagt hur mycket du betyder för mig, att det var du som gjorde mitt liv värt att återuppta och fortsätta att leva, jag kan nog aldrig vara nog taksam mot dig.. du kommer alltid att betyda jätte mycket för mig!
Men för några år sen så glömde du bort mig, vi flöt isär och pratade inte med varandra på ett helt år tror jag! då var jag tillbaks i det svarta och mörka hål igen... jag trodde livet åter skulle vara över... jag ville inte gå upp på mornarna och att gå i väg till skolan var nog det värsta som fanns i hela världen.. att få plågas att se dig med dom andra medans jag satt där helt själv! för när du lämnade mig hade jag ingen annan.. det var bara du som kunde få mig att må bra igen.. och jag slutade aldrig hoppas på att du en dag skulle komma tillbaks och det skulle kanske kunna bli som förut.. men den dagen kom aldrig, du och jag har aldrig blivit så bra kompisar igen som vi var innan.. det kom liksom andra saker i mellan..
jag hoppas bara att du och jag kan fortsätta att prata med varandra nu.. jag vill så gärna att vi inte ska släppa varandra.. för det var du som gjorde min värld att leva igen och jag kommer alltid vara dig evigt tacksam!!!
Den tjej jag pratar om är:
Maria Wirenborg <3
dom dagarna som jag bådde som dåligast, när ingen förstog och ingen fattade att jag var så nära att försvinna bort från livet!
Men så plötsligt kom den person som räddade mig upp ur det svarta hålet och gjorde varje dag värd att leva igen!
Jag vet inte om jag någon gång har sagt hur mycket du betyder för mig, att det var du som gjorde mitt liv värt att återuppta och fortsätta att leva, jag kan nog aldrig vara nog taksam mot dig.. du kommer alltid att betyda jätte mycket för mig!
Men för några år sen så glömde du bort mig, vi flöt isär och pratade inte med varandra på ett helt år tror jag! då var jag tillbaks i det svarta och mörka hål igen... jag trodde livet åter skulle vara över... jag ville inte gå upp på mornarna och att gå i väg till skolan var nog det värsta som fanns i hela världen.. att få plågas att se dig med dom andra medans jag satt där helt själv! för när du lämnade mig hade jag ingen annan.. det var bara du som kunde få mig att må bra igen.. och jag slutade aldrig hoppas på att du en dag skulle komma tillbaks och det skulle kanske kunna bli som förut.. men den dagen kom aldrig, du och jag har aldrig blivit så bra kompisar igen som vi var innan.. det kom liksom andra saker i mellan..
jag hoppas bara att du och jag kan fortsätta att prata med varandra nu.. jag vill så gärna att vi inte ska släppa varandra.. för det var du som gjorde min värld att leva igen och jag kommer alltid vara dig evigt tacksam!!!
Den tjej jag pratar om är:
Maria Wirenborg <3