March
Tuesday 6 April 2010 photo 1/1
|
lämna mig, innan det är för sent
lämna mig med det respekt ni har
lämna mig utan skrik eller ljus
brinn, så som bara mörka ögon kan
ge, mig all den frihet som jag en gång sökt
känna, all lycka som jag en gång kännt
visa, allt det jag en gång sett
övergå i de mörka ögona
skrik, med den kraft dom bilderna ger
skrik, efter något för
all denna tomhet får mig att känna att allt är helt uppochner
får mig att vilja känna något, utan tomhet
får mig att vilja krypa längs den väg jag en gång sprang
får mig vilja riva allt jag har byggt upp
får mig känna att jag inte är något, för jag kan inte gråta längre snart
det ögon en gång skådat sitter alltid kvar, och kommer tillbaks med åren
jag trodde själv att glömma en gång var något mer än ett ord, men det är det inte
för, det som verkligen hänt, det sitter alltid kvar
det som fått en att få gåshud, har med vägen krypit in i en, för att äta upp en
val, livets väg korsas alltid av motgångar
och nu känner jag mig vilsnare än jag gjort innan.
~vissa saker är självkara, för andra obegripliga~
inget kan någonsin ändra det som hänt, så ingen kan någonsin hjälpa mig
inget kan någonsin ändra det som hänt, så ingen kan någonsin hjälpa mig
Visa toppen
Show footer