Sunday 19 August 2012 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
Fem saker som kan vara intressanta att veta om mig;
i dunno
1. Jag har OCD
Fast en mild och ofarlig sådan. Har inget papper på det och det är inget som hindrar mig i vardagen. Upptäcktes för ungefär två år sedan, och innan dess har jag inte direkt tänk på det. Det har vart i en vid utsträckning, och jag har bland annat fortfarande kvar tvångstankar från barndomen (som att jag måste gå i ett visst mönster i ett rum om möblerna står på ett visst sätt, eller att jag måste gör allting lika på båda sidorna av kroppen. Kliar jag mig på vänster öva så MÅSTE jag ibland klia mig på höger också), explosiva tankar (som att varje gång jag går nedför en trappa tänker jag på alla de saker som skulle kunna hända om jag föll där. Likadant när jag går barfota på asfalt och inte är van vid det, eller när jag klättrar i stegar. Jag ser bland annat hur mina tänder slås ut, hur jag bryter tår, armar, får hjärnskakning, bryter ryggraden, med mera), och så har jag allmäna småsaker (som att jag när jag drar bak håret måste jag samtidigt fixa halsbandet). Jag har även börjat upptäcka små saker som får det att rysa i hela kroppen, som när Baby (vår hund) slickar på mammas fingrar eller tår. Mamma bryr sig inte, och Baby kan hålla på och sitta så i flera minuter. Jag. Får. Spunk! på det. Så fort jag ser det säger jag till och ryser i hela kroppen, och mamma fattar aldrig vad problemet är.
2. Jag har Exploding Head Syndrome
Men det har jag redan förklarat tidigare i månaden vad det är. Som tur är har jag inte känt av det sedan dess.
3. Jag kan inte sluta pilla på sårskorpor
Detta känner kanske många igen. Du har en skorpa och sedan kan du inte sluta klia där tills det blöder igen. Jag känner i alla fall några som är sådana här. Problemet är att jag KAN inte sluta. När jag känner att jag har en skorpa måste jag riva sönder den, annars kan jag inte tänka på annat. Det har lett till en MASSA små, små ärr i öronen, på händerna, knäna och hälarna. Dem syns inte om man inte pekar ut dem, men det är ändå irriterande att veta. Det kommer alltid till den punkt då det gör riktigt jävla ont att riva bort skorpan, och det är oftast då jag brukar lägga av, men inte utan en fight.
4. Jag dagdrömmer 50% av min vakna tid
Och det är om allt möjligt. Drömmar om framtiden, om mina framtida barn, min man, om hur jag vill resa, om Oliver, om hundarna, om att jobba med precis det jag vill jobba med och allting är perfekt. Ibland dagdrömmer jag om mina OC's, och det är så jag kommer vidare med historierna. Ibland dagdrömmer jag om att döda eller skada fiktiva karaktärer (muahaha!) och ibland mixar jag ihop en massa fiktiva världar och skapar en extremt dålig men underhållande fanfic i huvudet. Det bästa sättet att dagdrömma på är när man precis ska sova. När man ligger där och funderar, och att åka bil/buss/tåg med musik i öronen och se allt susa förbi. Det är lycka <3 Utan mina dagdrömmar skulle jag troligtvis utveckla ångest och deprissioner riktigt snabbt.
5. Jag har inte den blekaste aning om vad för sexualitet jag har
Från dess jag var liten har jag vart heterosexuell, som de flesta. När jag blev runt 12-13 började jag tvivla, och ett tag kallade jag mig själv bisexuell. Jag visste inte om det var mitt riktiga jag eller om det bara var hormoner som cp'ade under tonåren, så jag gick aldrig ut med det. När jag var 14 var jag ganska säker, så då gick jag ut med det. Fick många "jaha, så kul"-reaktioner, så det är jag glad för. Fast en av mina kompisar sade "du kan ju inte lägga ut att du är det, för då kommer inga killar vilja prata med dig" vilket åter igen gjorde mig osäker. Shit the same. Jag höll mig så i ett tag, men strax innan jag fyllde 16 kändes inte heller det rätt. Jag är inte hetero, och inte homo, men det känns fel att kalla mig själv bisexuell, jag vet inte varför. Kollade upp en massa saker som skulle kunna passa, men bara bitar av allt passade och jag hittade aldrig något som jag kände att "ja! detta är jag ju!". Kände mig lite hemma i både pansexualitet och demisexualitet, och demisexuell är nog det jag kallar mig om någon frågar. Demisexuell är det att jag bryr mig inte om vad du har emellan benen, utan hur du är som person. Du skulle kunna vara en mango och jag skulle inte ha något emot det om jag bara älskade din personlighet. Demisexuell syftar också på att jag har svårt att hoppa i säng med någon och känna mig attaherad av något, och det har jag. Ända sedan jag var "ung" har jag haft svårt att kalla någon sexig, utan ofta blir det "söt", "snäll" eller "gullig", för jag har svårt att tänka den sexuella biten om någon. Anyway, så känns bara demisexualitet som den mest passande just nu, men även den känns inte 100% rätt. Så jag letar vidare och tills vidare får jag väll vara IdunnowhatthefuckIam-sexuell.
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/bluecanary/508783864/