May
Sunday 28 October 2012 photo 9/9
|
Detta är inristat på Colosseum i Italien. Vi har varit tillsammans i 5 månader och en vecka.Teodor är en sån underbar människa.
Jag älskar honom och ibland tror jag att han älskar mig mer än vad jag kan tänka mig. Han är den människa jag kan känna mig mest bekväm med. Han är den första som till och men rört mitt psoriasis frivilligt utan att tycka att det är konstigt. Han försöker hjälpa mig så mycket han kan. Jag kan vara en förfärlig ungjävel när jag är på jobbigt humör. Men han står ut med det. Han har levt ett ganska normalt liv med lite halvpiniga föräldrar. Men trots det så försöker han förstå hur jag mår. Han bryr sig, han älskar mig. Och jag älskar honom. Så många gånger vi gråtit tillsammans. så många gånger vi skrattat tillsammans. Så många gånger jag skyddat honom för mörkret han är rädd för. Så många gånger han skyddat mig från mina elaka självkritiserande tankar. Så många gånger vi bara pratat och gosat. Allt känns som en evighet. Som om jag känt honom i flera år. Vi träffar varandra varje dag i skolan och vi saknar fortfarande varandra när vi skiljs åt vid vissa tillfällen i några dagar. Jag känner mig jobbig och klängig. Men jag vill ju vara med honom! Som båda brukar säga: vi vill vara så nära varandra att det skulle innebära att vi kröp in i varandras kroppar för att vi skulle få som vi ville. (y)
Jag älskar honom och ibland tror jag att han älskar mig mer än vad jag kan tänka mig. Han är den människa jag kan känna mig mest bekväm med. Han är den första som till och men rört mitt psoriasis frivilligt utan att tycka att det är konstigt. Han försöker hjälpa mig så mycket han kan. Jag kan vara en förfärlig ungjävel när jag är på jobbigt humör. Men han står ut med det. Han har levt ett ganska normalt liv med lite halvpiniga föräldrar. Men trots det så försöker han förstå hur jag mår. Han bryr sig, han älskar mig. Och jag älskar honom. Så många gånger vi gråtit tillsammans. så många gånger vi skrattat tillsammans. Så många gånger jag skyddat honom för mörkret han är rädd för. Så många gånger han skyddat mig från mina elaka självkritiserande tankar. Så många gånger vi bara pratat och gosat. Allt känns som en evighet. Som om jag känt honom i flera år. Vi träffar varandra varje dag i skolan och vi saknar fortfarande varandra när vi skiljs åt vid vissa tillfällen i några dagar. Jag känner mig jobbig och klängig. Men jag vill ju vara med honom! Som båda brukar säga: vi vill vara så nära varandra att det skulle innebära att vi kröp in i varandras kroppar för att vi skulle få som vi ville. (y)
> den känslan <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bodydoll/510710725/
Visa toppen
Show footer