Jag som hade blivit glad igen. Och allt bara förstördes med några ord.

(Jag får inte sova över hos min pojkvän för min pappa.) Men jag hade tänkt göra det på lördag iaf (Skulle ljuga). och sen när allt var fixat så går min killes syster och blir magsjuk. Så jag får inte sova hos honom. Vilket suger för jag hade planerat värsta mysiga sakerna. Och nu är allt förstört.

Hatar att ha massa förhoppningar och sen bara skiter sig allt.

(Och jag kan bara hoppas hon blir bättre)

Vilket förmodligen inte kommer ske pga min vanliga otur.

Vänta, vänta, vänta, du är alltså snart 18 år, men får inte sova över hos din pojkvän..?
What. Hell.

jag är 20 och får inte ens ha flickvän eller ens dricka -_-

"Får inte ha flickvän" - Vem fan bestämmer den mer än du själv? Det är väl för i helvete din mänskliga rättighet att få älska och vara med den du vill. Eller är det bara så att du saknar testiklarna för att göra vad du själv vill?
No offense, men flytta ut ur deras källare och gör vad du själv vill med ditt liv.

he x) kommer från en mega super stark religiös hem

Flyttar hemifrån så snabbt jag blir klar med skolan

So what? Du är myndig och får välja vilken livsstil och religion du vill. Det är som sagt, din mänskliga rättighet. Och om de förtrycker den, så går de rakt emot de mänskliga rättigheterna om att få bestämma över sitt eget liv. Så vem bryr sig om de är religiösa? Du borde inte det, eftersom det kränker dina rättigheter som människa.
Och det vet du mycket väl att det gör. Men du kanske gillar och uppskattar att få dina rättigheter fråntagna?

Exakt, min pappa är ensamstående och tar hand om mig och min syster. Han vill inte att jag ska gå och bli "gravid" trots att jag tar pp:s han säger även att jag måste tagit gardasil (spruta mot livmoderhalscancer) innan jag får sova över.
Jag tycker han är sträng. men samtidigt förstår jag honom. :/

Well, som sagt. Ditt liv, dina val. Annars förtrycker han dina rättigheter som sagt.
Och blir du gravid - ABORT. Det är inte så jäkla komplicerat.

Jag fyller inte 18 för än i december. Alltså ca 1 år kvar. Samtidigt så håller med dig. Men att försöka resonera med min pappa är inte lätt. Samtidigt vill inte min pappa att jag går igenom abort. För han minns själv när han var ung och gjorde "fel", det var inte kul enligt honom.

Och jag har kompisar som gjort det och dom säger också att det är inte en trevlig upplevelse.

Och jag som är en jävligt feg och passiv person har inte mycket att säga emot med.
(Hans svar till allt är, så länge du inte är myndig bestämmer jag)