July
Monday 4 February 2008 photo 4/6
|
Som du beter dej nu, vem har du blivit, inte är du killen som jag delade mitt liv med, men skitsamma han är, borta för alltid. Ingenting att minnas bara att tiden var fantastisk. Jag saknar dej som fan men jag vet att det e slutet, försöker att se framåt, men lever i nuet. Jag trodde du var äkta men va fan får man tebax, ett stort jävla svek, o din e kärlek blev till hat. Trött på alla myter, sagor om lyckan. Finns det någon gud så var i helvete är han. Tre månader av livet har passerat med dej. Du vet du var den enda som någonsin har älskat mej. Jag försöker att glömma, men det går inte så bra. Men fuck allting som händer, det var ingenting att ha. Nu hatar jag kärlek, jag ska aldrig falla dit, för jag älska dej på riktigt och du var min topp mitt liv. Allt vi hade det är borta måste vandra iväg, fan smärtan är oändlig, kan inte stanna här. Allt vi hade det är borta måste vandra iväg, fan smärtan är oändlig, kan inte stanna här. Nu kan jag sluta hoppas, Han va allt, men det förändrades. Han högg mig rakt i hjärtat, ingen fatta hur det kändes. Jag skiter i allt du är, jag skiter i vem du är nu, hundra vackra ord, men allting dog ut. Minns du våra stunder, när vi bara låg o prata, stunderna vi snacka telefon o bara sakna. Snälla kom tillbaka, jag gör ju vadsomhelst, jag älskade dej på riktigt och jag lovar det känns. Men utan dej i livet, vart kommer jag att hamna, men om du inte bryr dej ska jag fan göra detsamma. Allt vi va var skit, jag kände dej aldrig, du är en fast person men jag älskar dej för alltid. Du var en sån, som aldrig glömde vem jag var, som såg mitt innersta, nu finns det fan inte kvar. Du slet ut mitt hjärta, grävde ner dej i ett hav, men om man lyssnar noga kan man höra mina hjärtslag. Allt vi hade det är borta måste vandra iväg, fan smärtan är oändlig, kan inte stanna här. Allt vi hade det är borta måste vandra iväg, fan smärtan är oändlig, kan inte stanna här.
Annons
Visa toppen
Show footer