September
Sunday 15 August 2010 photo 1/1
|
Just ikväll kommer jag att tänka på ett gammalt tågmöte jag hade vid den här tiden förra året. På tåget mot Stockholm.
Jag förde otaliga diskussioner och utbytte livshistorier med en mager, böjd figur med vitt flikigt skägg och slattriga rörelser.
Han hade en blå hatt utan bretten och stödde sig på sin tjänare, en väldigt stilig käpp.
Omtöcknad av hela 87 väldigt händelserika levnadsår, utled på alltihop.
Allt för gammal för att låta sig glädjas åt köttets förlustelser och ännu inte mogen för döden.
Inte kan jag förklara honom, denne min själs vän. Den förmätne.
Jag älskade hur han viftade med tassarna och skällde ner någon sextonhundratalspoet för att andra stunden förloras i förtjusningen och ödmjukheten för någon annan.
Just ikväll kom jag även att tänka på hur den ljusa tiden snart blir kortare, och den mörka tiden lång, luften råkall, slasket kommer.
De sista singlarna stryker snart lätt berusade, luggslitna och tungsinta längs vattenblanka asfaltsremsor där gula löv kletats fast som sigill på en sommars konvolut.
Man ska inte stryka söndagsledig och pank genom gatorna och kaféerna för då tar den gråa ledan en.
Det stora hopplösa kommer vaggande och allt är dött.
Det är bäst att arbeta och ha gott om pengar och knappt om tid, då är årstiden utmärkt genomlidlig för dom flesta.
Man ska inte vara tvungen att känna av den om man inte är av den där karaktären att man tål den.
Somliga, så som jag. Tar vara på melankolin den bringar och skriver dylika bittra texter (fast jag ju verkligen inte alls kan skriva, förstår inte varför i allsindar jag envisas)som ingen själ läser.
Jag har även läst diverse fina brev.
Han hade en blå hatt utan bretten och stödde sig på sin tjänare, en väldigt stilig käpp.
Omtöcknad av hela 87 väldigt händelserika levnadsår, utled på alltihop.
Allt för gammal för att låta sig glädjas åt köttets förlustelser och ännu inte mogen för döden.
Inte kan jag förklara honom, denne min själs vän. Den förmätne.
De sista singlarna stryker snart lätt berusade, luggslitna och tungsinta längs vattenblanka asfaltsremsor där gula löv kletats fast som sigill på en sommars konvolut.
Visa toppen
Show footer