Tuesday 10 November 2009 photo 1/2
|
Mathildas kärlekshistoria del7
(Bara för att jag lovade Julia)
En skakik röst på andra sidan telefon linjen.
- Vad var det som hände?
- Jo det ska jag tala om för dig. Sa Mathilda bestämt.
- Din embarmliga tel... Hon avbröt sig. Kanske det inte va någon bra idé att börja tjaffsa med honom det första hon gjorde?
- ... Men det skiter man väl i. Sa hon och ett leende sprack upp.
Men Bert verkade inte lika övertygad.
- eehum.. aah, men .. asså. Jag måste ut och.. ehum.. rasta strumpan. eeehh !! Hejdaah!
Och luren lades på.
Mathilda tänkte inte så mycket mer på det. Visst ska han väl få gå ut och rasta sin strumpa. "Nöden har ingen lag" tänkte hon och kom just på att hon själv måste uträtta sina behov.
Medans ska vi ta oss en titt på hur det går för Thomas Nilsson när han ska rädda ärtburken som bad om hans hjälp.
- HUR GÅÅR DEEET !?!?? skrek ärtburken i smärta och försökte överrösta detta sörplande.
- "mummel mummel" det går bjaaa! fick Thomas Nilsson fram ur sin mun bland några små ärtor som flydde för livet ut på gatan.
- Det sviider sååå ! kved burken.
- Skynda dig!
Det var en vild kamp.
Ärtor fastnad här och där i halsen på Thomas Nilsson.
och inte nog med det.
Han fick även gaser.
"braaaak", "spraaaak", "prrrrrrrrrsh"
Lät det från Thomas Nilssons bakre värld.
Han blev generad.
Detta märkte burken och sa förtjusande med en bred öppning.
- Så här mycket har aldrig någon ätit från mig.
Thomas Nilsson slutar äta.
Han ser upp.
Tänk om Miss Mus hade sett honom nu.
Hon hade varit så stolt.
Han fortsätter med räddandet.
Medans börjar Mathilda bli lite otålig.
- hur länge ska de ta och rasta en strumpa!? Frågade hon sitt inre jag.
"jaaaaaag veeeeet iiiiiinteeeeeee" gav den som svar.
- Lönlöst att fråga dig. Sa Mathilda.
Och hjärnan är det väl ingen idé alls att ta kontakt med.
Han svarar ändå aldrig.
Hon bestämer sig för att gå ut och leta upp Bert och strumpan som håller honom ute så länge.
Hon virrar runt, runt och runt.
Men ingen Bert får hon syn på.
Nä, inte en enda liten kotte faktist.
Inte en strumpa heller.
Hon får läskiga vibbar.
Det är tyst.
Nästan för tyst.
Vad har hänt alla gäss?
Hon fortsätter att gå.
Är det något skumt just denna dag?
Lyckas nu Thomas Nilsson att sörpla upp hela burken en gång för alla?
Ja det får vi veta nästa gång.
En skakik röst på andra sidan telefon linjen.
- Vad var det som hände?
- Jo det ska jag tala om för dig. Sa Mathilda bestämt.
- ... Men det skiter man väl i. Sa hon och ett leende sprack upp.
Men Bert verkade inte lika övertygad.
- eehum.. aah, men .. asså. Jag måste ut och.. ehum.. rasta strumpan. eeehh !! Hejdaah!
Och luren lades på.
Mathilda tänkte inte så mycket mer på det. Visst ska han väl få gå ut och rasta sin strumpa. "Nöden har ingen lag" tänkte hon och kom just på att hon själv måste uträtta sina behov.
- HUR GÅÅR DEEET !?!?? skrek ärtburken i smärta och försökte överrösta detta sörplande.
- "mummel mummel" det går bjaaa! fick Thomas Nilsson fram ur sin mun bland några små ärtor som flydde för livet ut på gatan.
- Det sviider sååå ! kved burken.
- Skynda dig!
Det var en vild kamp.
Ärtor fastnad här och där i halsen på Thomas Nilsson.
och inte nog med det.
Han fick även gaser.
"braaaak", "spraaaak", "prrrrrrrrrsh"
Lät det från Thomas Nilssons bakre värld.
Han blev generad.
Detta märkte burken och sa förtjusande med en bred öppning.
- Så här mycket har aldrig någon ätit från mig.
Thomas Nilsson slutar äta.
Han ser upp.
Tänk om Miss Mus hade sett honom nu.
Hon hade varit så stolt.
Han fortsätter med räddandet.
Medans börjar Mathilda bli lite otålig.
- hur länge ska de ta och rasta en strumpa!? Frågade hon sitt inre jag.
"jaaaaaag veeeeet iiiiiinteeeeeee" gav den som svar.
- Lönlöst att fråga dig. Sa Mathilda.
Och hjärnan är det väl ingen idé alls att ta kontakt med.
Han svarar ändå aldrig.
Hon bestämer sig för att gå ut och leta upp Bert och strumpan som håller honom ute så länge.
Men ingen Bert får hon syn på.
Nä, inte en enda liten kotte faktist.
Inte en strumpa heller.
Hon får läskiga vibbar.
Det är tyst.
Nästan för tyst.
Vad har hänt alla gäss?
Hon fortsätter att gå.
Är det något skumt just denna dag?
Lyckas nu Thomas Nilsson att sörpla upp hela burken en gång för alla?
Ja det får vi veta nästa gång.
Han svarar ändå aldrig." haha klockren
som alltid så vare KUUUUUNGG!!:DD
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/brainceller/423381764/